Yellowface, självmord och xenofobi är några teman i höst på Västerbottensteatern – men också vardagsliv i Senegal och en hyllning till jazzlegenden Billie Holiday.
Att höstens repertoar belyser mångfald ur flera perspektiv är delvis en lycklig slump men främst ett resultat av medvetet arbete, berättar Fransesca Quartey, vd och konstnärlig ledare för Västerbottensteatern. När hon började sin tjänst 2013 hade ett jämställdhetsarbete redan pågått på teatern i flera år.
– Det var ett gediget arbete om allt från hur vi diskuterade på arbetsplatsen till vilka kvinnor som syntes i repertoaren. När jag kom kände vi att vi behövde ta ett nytt tag kring mångfald utifrån de sju diskrimineringsgrunderna.
När tidningen når henne på telefon har hon just suttit i ett möte med teaterns likabehandlingsgrupp och påpekar att de i sin roll som länsteater har ett uppdrag att spegla mångfalden i hela befolkningen i regionen.
Att teatern har en mångfaldsplan styr dock inte repertoaren, även om det påverkar de konstnärliga valen.
– Den hjälper oss att välja mellan två starka berättelser, eller att bjuda in skådespelare eller regissörer som breddar perspektiven. Det är ett konstant arbete, men det är inte jobbigt, utan berikande. Målet med att arbeta med det som inte är välkänt är att skapa kraft och inspiration. Det blir bättre konst ju fler perspektiv vi får med.
Fransesca Quartey menar att kultur når fram på ett annat sätt än argumentation, och säger att det finns mycket svåra ord i debatten som kan ställa sig i vägen för förståelse av sakfrågorna.
– Teatern har ett enormt ansvar eftersom kulturen har en oerhörd potential att visa möjligheterna med integration. Att inte alltid bara lägga sig på en teoretisk nivå, utan att möta människor i nära berättelser.
Men hon betonar att teaterns främsta uppgift är att skapa högkvalitativ, stark och berörande scenkonst.
– Jag hoppas ingenting annat än att publiken ska bli drabbad av det som de ser på scenen och reflektera utifrån sina egna liv. Vi kan delta i utvecklingen av samhället genom att skapa broar och mötesplatser – men vi använder konst, inte politik.
Pjäsen Warner Oland kombinerar stark lokal anknytning med dagsaktuella samhällsfrågor. Den handlar om skådespelaren Värner Öhlund från Nylunda i Bjursholms kommun, som blev Hollywoodstjärna på 1930-talet. Mest känd var han för sina filmer om den kinesiske mästerdetektiven Charlie Chan. Så kallad yellowface, att vita personer sminkades till asiater, var vanligt på den tiden och har konsekvenser för synen på asiater än i dag. I anslutning till pjäsen föreläser forskaren Tobias Hübinette om rasism mot asiater. Men Warner Oland handlar också om klass, identitet och konsekvenserna av de val vi gör i livet.
– Regissören Josette Bushell-Mingo har skapat en jättespännande pjäs där Värner Öhlund rör sig i ett landskap mellan drömmar och verklighet. Han och hans fru diskuterar allt från varför han tog rollen när det fanns asiatiska skådespelare, till dagens rasism mot asiater.
Höstens stora barnsatsning är pjäsen Papa Diops taxi som bygger på en bok av den kamerunska författaren och illustratören Christian Epanya. Den är populär på svenska bibliotek men har till skillnad från många svenska barnböcker aldrig dramatiserats tidigare. Fransesca Quartey fastnade för bilderna på en utställning med afrikanska barnboksillustrationer, inte minst eftersom de skildrar helt vanligt vardagsliv i Senegals huvudstad Dakar.
– Det pågår naturligtvis ett liv i Ghana, Indien och Peru hela tiden som inte är den massmediala bilden. Folk tar barnen till dagis, äter middag och firar födelsedagar och det livet finns i Papa Diops taxi. Jag tänkte, åh, att få visa det för barn och deras föräldrar!
Fransesca Quartey spelar själv Billie Holiday i föreställningen Lady day. Det blir en musikalisk hyllning med anledning av att det är 100 år sedan jazzlegenden föddes.
– Denna fantastiska konstnär reduceras ibland till hennes missbruk och destruktiva förhållanden. Min ingång är att jag också tar upp att hon levde i en otroligt utsatt tid.
Föreställningen lyfter fram Billie Holidays kamp som svart kvinna för att bli behandlad som fullvärdig medborgare i en tid av rassegregation och förtryck.
– Det blir ett möte mellan mjukheten i hennes musik och den otroliga integritet och styrka som hon hade som person.
Och Västerbottensteaterns ungdomsavdelning Unghästen ska i höst spela föreställningen Xenofoben för samtliga niondeklassare i länet. Efter varje visning hålls en workshop där alla ges möjlighet att ta död på sin inre xenofob och bota sitt främlingsskräck. Pjäsens undertitel är ”Välkommen om du raderar dig själv!”, med den inbyggda frågan om personer som kommer till Sverige ska tvingas att utplåna sig själva för att accepteras.
– Två av personerna som är med i föreställningen har egna erfarenheter av flykt. Det blir väldigt starkt och sant. När Unghästen har spelat den har det visat sig att niondeklassare är mogna nog att säga ”jag måste tänka över hur jag har tyckt”, säger Fransesca Quartey.
Hur tror du att xenofobi bäst motverkas?
– Jag tror att det upplevs som mindre hotfullt när man förstår varför folk har tvingats att fly. Jag tror inte att man förstår det förrän det beskrivs hur starka krafter det är som får en att som ensamt barn ge sig iväg på flykt eller att ta med sina barn och sätta sig i en båt. Det är ju inte ens båtar, utan bara något som flyter. Det finns inte mycket val i det.
Däremot tror hon att det blir svårare att nå personer ju starkare deras rasistiska fördomar är.
– Men det finns en stor massa som känner oro. Vi ska inte glömma att många tycker att det är rätt att hjälpa människor som har det svårt, men jag tror att vi som nation tycker att förändring är obehagligt. Det handlar om att komma ur sin bekvämlighet.
