Tidigare satsade Sverige på nedrustning. I dag strävar man efter att stärka vapenindustrin och sälja vapen även till krigförande länder och diktaturer, skriver AnnaLisa Eneroth från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet i Växjö. På lördag den 20 april träffas fredsaktivister på Smålands museum i Växjö för att diskutera Sveriges framtid som övningsfält för utländska militära operationer.
Sedan några år erbjuder Försvarsmakten internationella organisationer, i första hand Nato, men även enskilda länder som USA, att komma till Sverige för att träna militära förband. Regeringens strategi för internationellt samarbete, att Sverige ska utmärka sig som en duktig militär samarbetspartner, rimmar dåligt med att verka för fred och stabilitet i världen.
I Norrbotten har Nato haft flera stora krigsövningar, USA har tränat bombfällning och test av vapen i Västerbotten. Nu planeras för kraftigt utökade övningar i Göteborgs skärgård, liksom i Vättern. Detsamma gäller ett dussintal övningsområden i landet. Ännu är inte alla ansökningar om utökade övningar godkända. Det är verkligen dags att bjuda ordentligt motstånd i hela Sverige.
En viktig bakgrund till denna utveckling är utredningen Snö, mörker och kyla (SOU 2004:77), som hade i uppdrag att undersöka utvecklingen av internationell test- och övningsverksamhet på svenskt territorium. Utredningen konstaterade bland annat att den militära internationella testverksamheten i Sverige är ”en utvecklingsbar affärsidé” och ”skapar möjligheter för svensk försvarsindustri att utveckla och marknadsföra svensk försvarsmateriel”, att den ”bör underbyggas med tydligt och konsekvent politiskt stöd på högsta politiska nivå samt en aktiv internationell marknadsföring.”
Marknadsföringsarbetet har förverkligats genom inrättande av Försvarsexportmyndigheten, som har till uppgift att främja och effektivisera de statliga insatserna för vapenexporten.
En annan bakgrund är den nya inriktning som den svenska försvarspolitiken fick 2010, efter beslut i riksdagen 2009. Den allmänna värnplikten slopades och istället inrättades en frivillig militär grundutbildning och en yrkesarmé. Det nya försvaret är inte längre ett invasionsförsvar utan ett insatsförsvar med huvudsaklig uppgift att medverka i internationella militära insatser. Dessa insatser sker numera inte i FN:s regi utan under Nato. Försvarsmakten vill därför öva oftare, över större ytor och tillsammans med andra länders militärstyrkor.
Det finns redan ett antal övningsområden i Sverige. NEAT (North European Aerospace Testrange) utgörs av ett 24 000 kvadratkilometer stort luftområde med ett 1 650 kvadratkilometer begränsat skyddsområde (som kan utökas till 3 000 kvadratkilometer vid behov). Det är därmed Europas största övningsområde. I en artikel i Svenska Dagbladet i augusti 2009 uttalar sig den amerikanske majoren Travis Swan: ”Vi har ett gigantiskt träningsområde, förmodligen det bästa jag någonsin sett. Vi kan flyga på låg höjd överallt.”
Det är i detta område, av Nato döpt till Lapistan, som övningen Loyal Arrow genomfördes 2009. Det var första gången som Sverige bjöd in Nato att organisera och leda en övning i Sverige. Den har följts av flera.
Vidsel Range i Västerbotten är ett område stort som Blekinge, från början skapat för det svenska kärnvapenprogrammet på 1950-talet. Hit är både andra länders försvarsmakter och internationell industri välkomna för att testa bomber och robotar. Förarlösa flygplan som använts av Israel i attackerna mot Gazaremsan har testats här enligt organisationen Human Rights Watch.
Men det är inte bara i glesbefolkade områden som utländsk militär övar. Sedan 1940-talet har skärgårdsskjutbanan i Göteborgs södra skärgård använts cirka 20 dagar per år. Nu har försvarsmakten begärt tillstånd att få utöka verksamheten och kunna skjuta minst 115 dagar per år. Mängden skott som får användas kommer att öka från 100 000 till 1,3 miljoner per år. En handgranatkastarbana ska anläggas på en av öarna, där många sällsynta arter finns. Tillståndet medger också att Nato och andra utländska krigsmakter erbjuds möjlighet att testa sin krigsverksamhet i skärgården.
Vättern är ett annat utsatt område. Här vill försvarsmakten utöka sin verksamhet med 100 procent i och kring sjön, Europas största dricksvattentäkt. De ansöker om tillstånd att öka flyg- och bombövningar från 20 till 50 dagar om året. Helikoptrar, Jas 39 Gripen och raketer ska testas genom skjutningar och anfall mot mål placerade i sjön. Det handlar om 10 000 raketer och 30 000 skott. Övningarna är planerade att äga rum under dag-, kvälls- och nattetid under årets varmaste månader, med undantag för några sommarveckor.
Konsekvenserna av övningarna för människor och natur är stora. I Norrland, där övningar kommit igång på allvar, stör höga bullernivåer inte bara människor utan också djurlivet. Rennäringen påverkas negativt, eftersom renarna stressas av de lågflygande planen. Den samiska organisationen Same Atnam kritiserar övningarna för att de bryter mot FN:s urfolksdeklaration. Också turismen i fjällvärlden drabbas. Och ingen vet vad främmande krigsmakts testbomber innehåller.
Det folkliga motståndet har varit stort på lokal nivå. Genom en mängd aktioner har till exempel Nato:s och USA:s övningar kritiserats. I juli 2011 ordnade fredsorganisationen Ofog ett fredsläger i Luleå för att uppmärksamma NEAT och verksamheten där. Fredsaktivister från fem olika kontinenter samlades för diskussioner och aktioner. Till sommaren kommer Global Network med flera att ordna en konferens, Höga Norden och Internatonell säkerhetspolitik, i Kiruna med föreläsningar om bland annat rymdkrig och hur satelliter och drönare används.
I Göteborgs skärgård och runt Vättern har folkliga protester organiserats. Övande flygplan och helikoptrar innebär stora bullerstörningar för både bofasta och turister. Genom skjutövingarna beräknas flera ton giftiga metaller som bly och koppar släppas ut i den känsliga havs- och sjömiljön.
Man protesterar också mot det odemokratiska sätt som beslut om tillstånd beviljats. I Göteborg har både öbor och kommunstyrelsen i Göteborg överklagat beslutet om 115 skjutdagar av hänsyn till bebyggelse och friluftliv i skärgården.
Förr verkade Sverige för fattiga länder och för ett starkt FN och svenska politiker talade om att förebygga konflikter med fredliga medel. I dag är det en viktig position i Natos och EU:s militära insatser som gäller.
Inom IKFF har vi många förslag till lösningar som verkligen kan skapa fred. Det är hög tid att hela fredsrörelsen samlas till gemensamma aktioner för att ändra den politik som gäller nu.
