Kan vi som omställningsgrupper besöka asylboenden och berätta om omställning?
Det händer extremt sällan att jag går in i köpcentra överhuvudtaget numera. Men häromdagen fastnade jag i ett tågbyte vid Hyllie station i Malmö och fick 40 minuter att vänta. Jag slank in på Emporia, som ligger precis vid stationen.
Shoppingpalatset Emporia byggdes för att locka de då köpstarka danskarna till att konsumera i Sverige. På nära håll skulle de kunna korsa bron på ett enkelt och lätt sätt och lägga alla sina danska kronor i svenskarnas butiker. Det skulle vara en win-win-situation för svenska handlare och danska konsumenter.
Kort efter att Emporia invigdes föll den danska kronan mot den svenska och efter ytterligare en liten tid sattes gränskontrollerna in, som gjorde att affärsidén varken blev långsiktig eller hållbar.
Emporia var förvånande på många nivåer. För det första var det smockfullt med folk en helt vanlig torsdagseftermiddag klockan tre. För det andra var i stort sett alla de som shoppade loss rasifierade. Malmö har visserligen en mycket internationell befolkning där 32 procent är födda utanför Sverige.
Många av våra nya svenskar är köpstarka. Har man lämnat allt kan jag absolut förstå att man vill ersätta det man förlorat, så fort som överhuvudtaget möjligt. Det kan ingen klandras för. Konsumtion är ett snabbt och enkelt sätt att ”laga” sådant som gått förlorat. Dessutom behöver man ju en del prylar i sin vardag, så ett reellt behov finns säkert.
Men det jag såg fick mig ändå att reflektera. Var finns alla dessa nya svenskars plats i omställningen?
Som ny i ett nytt land är en oftast inställd på att det inte är likadant som hemma. Jag talar av egen erfarenhet här. Det finns en öppenhet för att regler, lagar och vanor är annorlunda. Acceptansen för nya idéer är kanske aldrig så hög som när en vill passa in i ett nytt land.
Asylsökande får samhällsinformation om allt, från hur sjukvården fungerar till hur man startar företag. Varför får de ingen information om omställningen? Omställningsrörelsen är, precis som miljörörelsen i övrigt, i stor utsträckning vit, akademiskt utbildad och medelklass, även om det finns goda exempel på integrationssatsningar. Om vi ska kunna ställa om Sverige behöver vi få med ”alla”. Det räcker inte med de få procent av befolkningen som engagerar sig i dag.
Kan vi bjuda in fler av de nya medborgarna i omställningsrörelsen? Kan vi be dem odla med oss? Kan vi som omställningsgrupper besöka asylboenden och berätta om omställning?
Vem är på?
