Skogsstyrelsens uttalande om att det inte finns några kalhyggen kvar i Sverige stämmer inte, menar nätverket Skydda skogen.
Herman Sundqvist, ny generaldirektör för Skogsstyrelsen, säger i Naturmorgon i P1 att det ”inte finns några kalhyggen i Sverige”. Detta betonas som ett exempel på att skogsindustrin har tagit ett steg i rätt riktning när det kommer till miljö- och naturhänsyn.
I dag är kalhyggena inte lika stora som förr. Det sparas mer träd och stående död ved. Sundqvist menar att de alltså inte skal kallas kalhyggen.
Men hur mildras den enorma påverkan som en avverkning innebär för skogens ekosystem?
Kan de få enstaka träd som blir kvar när 90 till 95 procent av alla träd avverkats kompensera den negativa påverkan av avverkningen?
Skogsindustrin får det att låta som att forskningen är överens om att kalhyggesbruket är bra för klimatet och inte hotar biologisk mångfald. Men det stämmer inte. Så sent som i år visade forskare att kalhyggesbruket inte är ett lönsamt alternativ.
Det är alltså bättre att avverka mogna träd allt eftersom och låta skogen förnya sig själv. Representanter för skogsindustrin säger att kalhyggesskogsbruket inte hotar våra svenska skogslevande arter. Många forskare håller inte med. Arterna hotas, det står klart. Deras livsmiljöer försvinner helt enkelt då de huggs bort.
Med dem försvinner flera ekosystemtjänster som gynnar vårt samhälle. Hur kan ett fåtal lämnade träd på en stor yta, som brukade vara ett levande ekosystem av skog, gynna våra skogslevande djur, växter och svampar? Hur får det oss att nå nationella miljömål som ”levande skogar” och ”ett rikt växt- och djurliv”?
I jordlagret finns det ett stort system, ett fantastiskt samspel mellan träd och svamp, som kallas för mykorrhiza. Detta system ser till att optimera trädens tillväxt.
Träden är så beroende av svamparnas näring att de ger mängder av socker till svampen, som innehåller kol. I marken i en orörd skog kommer 50 till 70 procent av kolet från svamparna. Efter en avverkning ökar solinstrålningen till marken, träden som svamparna behöver försvinner, och marken markbereds.
Detta innebär att kol släpps ut i atmosfären, samtidigt som inget nytt kol lagras i marken. Detta motarbetar våra klimatmål.
Det finns fler ekosystemtjänster skogen ger oss, förutom klimatreglering. Rekreation är en, det vill säga att vi upplever skogen och njuter utav den. Fotograferar natur, bedriver jakt eller ekoturism, plockar bär och svamp, joggar, vandrar och tältar. Dessa tjänster erbjuder inte ett kalhygge…
Ett kalhygge kan inte heller ljudisolera. Med dagens utveckling och exploatering blir de tysta områdena i naturen allt mer sällsynta, och det pratas om ljudförorening. Hur mycket av dessa ekosystemtjänster återstår på ett hygge med bara ett par enstaka träd?
En skog reglerar vattnet och renar det. Ett kalhygge medför ökad avrinning. Vattnet hinner inte renas i samma grad innan det läcker ut i större vattendrag, sjöar eller hav när skogen har skövlats. Hur kan ett fåtal träd mildra denna effekt? Hur går detta i hand med våra nationella miljömål, ”levande vatten” och ”bara naturlig försurning”?
Att jämföra ett totalt kalt område, med ett område med bara några lämnade träd som ”hänsyn”, är att diskutera grader i helvetet. Det bryter inga av våra negativa trender.
Vad en än väljer att jämföra med så återstår en situation där vi hugger bort ett allt ovanligare ekosystem till förmån för en enda av dess många ekosystemtjänster; träråvara.
Att lämna ett par träd hjälper inte arterna, minskar inte utsläpp av kol, gör inte ekoturismen mer lönsam, ljudisolerar inte och renar inte vattnet.
Men vi håller med Herman Sundqvist på en punkt. Det återstår mycket mer att göra. Och det måste börja nu.
Ett första och nödvändigt steg är att ställa om skogsbruket och övergå till ett ekologiskt hållbart hyggesfritt skogsbruk.
Det skulle gynna många andra ekonomiska intressen, som naturturism och rennäring.
Skogsindustrin kunde en gång i tiden anamma kalhyggesbruket – nu är det dags att industrin anammar ett kalhyggesfritt, ekosystembaserat skogsbruk med stöd från forskningen och med hänsyn till våra planetära gränser.
Skydda skogen
Skydda skogen
