För personer som aldrig har gått i skolan eller är analfabeter är vägen till att lära sig svenska lång. Lektionerna ska innehålla varierande moment, men framförallt vara lustfyllda. Det menar Eva Thors, som är sfi-lärare i Eslöv.
Utanför ett klassrum på en skola i Eslöv sitter några elever vid en soffgrupp och väntar på att dagens lektion ska börja. De läser alla svenska för invandrare, sfi, måndag till fredag. Fyra dagar i veckan har de läraren Eva Thors, som varit sfi-lärare i över tjugo år.
– I den här klassen är det för tillfället åtta elever som läser a-kursen vilket innebär att de har ingen eller kort skolbakgrund från sitt hemland. Många som går a-kursen är analfabeter och kan varken läsa eller skriva på sitt hemspråk. För en del blir det första gången de håller i en penna när de kommer hit, berättar Eva Thors.
Det är fredag eftermiddag och Eva slår sig ner med eleverna och de pratar om vilken dag det är och att det snart är helg.
– Analfabeter kommer många gånger från länder där det är krig och har dålig hälsa. När de kommer hit är mycket från livet i hemlandet bortklippt. Hur ska en människa överleva? För många blir skolan en mötesplats där de kan få känna gemenskap och träffa andra. Att lära sig ett nytt språk kan ses som jobbigt, men det är långt ifrån det jobbigaste dessa människor har i sina liv, säger Eva.
Eva menar att skolan för många blir en vilopunkt från sådant som är tungt i livet. Samtidigt som skolan för en del kan vara lite skrämmande till en början.
– Många av mina elever har aldrig gått i skolan. Till en början kan en del känna sig lite otrygga och därför arbetar jag alltid med att det ska kännas bekvämt i klassrummet. Det är viktigt att alla kan bygga upp en sorts förtroende inför lärare, klasskamrater och skolsituationen och få en känsla av att det är rätt mysigt att vara i skolan.
Det är ett kontinuerligt in- och uttag av elever på sfi. Det innebär att det är nya elever i klassen från månad till månad. Några nya börjar och några elever går vidare till nästa nivå inom sfi. Något som Eva tycker är bra i och med att alla lär sig i olika takt.
– När jag började undervisa i svenska för invandrare var alla blandade och kurserna började och slutade på bestämda datum. Nu är det mycket mer individualiserat vilket är bra. Nästa vecka börjar sex nya personer i klassen.
Hur ser en lektion ut då det kommer nya elever?
– Då brukar vi börja med att jag tar ögonkontakt med dem och säger deras namn. Sedan skriver jag namnet på tavlan och en del har kanske aldrig sett sitt namn skrivet med latinska bokstäver. Det tycker jag är ett sätt att göra så att de känner att de finns i klassrummet som personer från början. Sedan går vi igenom alfabetsljuden några gånger. Vilket är nyttigt även för de äldre eleverna. Allt måste repeteras oändligt många gånger innan det är befäst.
Fredagens lektion fortsätter med att Eva delar ut ett papper med en bild på tidningar och några kortare meningar. ”I dag är det fredag. Eva är här och Malin är här. Hon skriver för en tidning. Hon pratar med elever. Hon skriver om sfi.” Några läser tillsammans och några bokstaverar bokstav för bokstav i varje ord. Eva pekar, visar och använder kroppen för att visa ordens betydelse.
– Alla har sitt eget sätt att lära in. En del vill sitta ensamma och andra i grupp. Målet jag har är att försöka tillgodose att det finns moment av olika slag varje dag. Alla ska få med sig något hem.
Lektionerna brukar innehålla en genomgång av vilken veckodag det är, dagens datum och vädret.
– De har många läkarbesök, tider och datum att hålla reda på så vi ägnar mycket tid åt att lära in just det. Sedan ägnar vi oss även mycket åt siffror. Räkna ett, två, tre och så vidare är enklare än första, andra och tredje.
Men lektionerna följer aldrig ett särskilt upplägg, för Eva tycker att det är viktigt att fånga upp sådant som händer i stunden.
– Någon kanske har klippt sig eller visar något och då är det viktigt att fånga upp det som sägs. På så sätt blir det som lärs ut också förankrat i verkligheten.
En del elever i klassen pratar samma modersmål medan andra är ensamma om att tala sitt hemspråk. Enligt Eva finns det både för- och nackdelar med att ha klasskamrater som talar samma språk.
– Fördelen är att de kan hjälpa varandra och översätta. Det en inte förstår kan en annan snabböversätta. Den som är mer ensam är helt hänvisad till sig själv, men tvingas samtidigt att prata svenska på ett annat sätt. Det är helt naturligt att falla tillbaka på sitt modersmål. Så det är både och, det som kan vara en hjälp i början kan vara en liten broms i slutändan.
Och Eva tycker att det är viktigt att ge utrymme att få tala sitt hemspråk i klassrummet.
– Det är klart att det är en stor frustration att inte kunna göra sig förstådd. De måste kunna få säga vad de har på hjärtat till en kompis och sedan kan vi gå vidare.
Efter halva eftermiddagspasset får eleverna göra lite mer fritt vad de vill.
– Jag tycker inte att det ska vara lärarlett hela tiden. Så i slutet av lektionen går vi ut till sofforna istället där de kan göra lite olika grupparbeten eller övningar. Lära sig klockan, räkna pengar eller öva på ord. Lite friare helt enkelt så att det inte känns så bundet hela tiden. Och när de är mer fria vågar de också prata mer med kompisarna, så då håller jag mig lite i bakgrunden.
Och det är just att våga ta svenskan i sin mun, som kan vara det svåra enligt Eva.
– Läsa och skriva handlar mest om tekniska färdigheter, medan att byta ut sitt modersmål handlar om psykologi och det är svårare. Det är språket som dessa personer har kvar från sitt hemland och att byta ut det är inte lätt. Genom att lyssna förstår man rätt mycket, men att själv formulera sig på ett nytt språk är svårt och komplicerat.
En stor hjälp för många är att ha svensktalande vänner att prata med på fritiden.
– Det hjälper av olika anledningar. Rent tekniskt, men även för att träna talspråket. Du kan tillägna dig något nytt ju större nätverk du har. Har du ett litet bräckligt nätverk är du skör i det här samhället. Så svenska bekanta är guld värt för dessa personer. Både för hjärnan och hjärtat.
Tror du att en vuxen lär sig ett nytt språk lika lätt som ett barn?
– Barn lär sig nya språk på ett sätt. De lär sig talspråk och får ett flyt snabbt. Men de har inte vuxnas referensramar och inte något direkt djup i sitt språk. Därför blir det exempelvis svårt när barn förväntas tolka åt sina föräldrar. Sedan är det klart att barn blir i regel utsatta för mer språk än föräldrarna, så de lever i svenska språket på ett annat sätt än föräldrarna gör.
För Eva är det viktigt att det hon lär ut är enkelt men med ett vuxet tilltal. Hon har sett exempel på vuxna som fått material kopierat ur barnböcker.
– Det är vuxna människor och jag skulle inte vilja bli tilltalad på ett barnsligt sätt bara för att det ska vara enkelt. Tilltalet ska vara enkelt och det behövs mikropauser hela tiden, både synliga och osynliga, och framför allt ska det vara lustfyllt.
Vad är roligast med att se personer lära sig ett nytt språk?
– Efter ett tag börjar de prata lite mer och skratta lite oftare. De som inte kunnat skriva och läsa kan plötsligt det vilket gör dem lite rakare i ryggen. Det är fantastiskt att se. Det är en ynnest att få arbeta med detta, det är en liten droppe i demokratihavet, säger Eva.
Hon önskar däremot att de som läser sfi skulle få möjlighet att fortsätta läsa längre om de vill. I dagsläget finns det ett visst antal timmar du som elev kan läsa på sfi och sedan tar det slut.
– Kanske sitter någon där med en särskild dröm om att jobba på dagis eller sjukhus och den vägen är oändligt lång för dem i min klass. Därför är det sorgligt att det ska ta stopp för de som vill fortsätta läsa svenska bara för att timmarna de har möjlighet till tar slut.
Vid en soffgrupp sitter en grupp elever och övar på ord och siffror. Eva står vid bordet och trots en väldigt enkel och fåordig kommunikation märks både glädje och gemenskap.
– Mitt arbete tar mycket energi, men det ger ännu mer energi tillbaka. Jag går alltid glad till jobbet och jag går alltid glad hem från jobbet. Varje dag, avslutar Eva.
