Littfest i Umeå har vuxit till en av Sveriges största litteraturfestivaler och den åttonde upplagan som gick av stapeln i helgen var större än någonsin tidigare. Bland gästerna fanns nationellt och internationellt stora författarnamn, såväl som samiska aktivister och en egyptisk feministisk ikon.
Folkets Hus i Umeå var fullt av litteraturintresserade människor under fredagen och lördagen, och samtidigt var det många som fick vända i dörren. Biljetterna till Littfest sålde slut redan tidigt under fredagen. Festivalen hade satsat större än någonsin tidigare, i samband med att Umeå är kulturhuvudstad 2014.
Ett av helgens teman var samisk aktivism, som belystes från olika håll, och som lockade en stor publik. Lars Wilhelm Svonni, politiker i det svenska sametinget, och Niillas Sombi, norsk-samisk kulturarbetare, diskuterade samisk aktivism förr och nu. Niillas Sombi deltog i Altaprotesterna, då samer och miljöaktivister kämpade för att stoppa bygget av ett stort vattenkraftverk i norska Finnmarken 1979. En grupp samer genomförde därefter en hungerstrejk utanför Folketinget i Oslo, något som ledde till att det norska sametinget så småningom bildades.
– Sametinget har funnits sedan 1987, men har fortfarande i dag inte någon politisk makt. Det består av politiker som säger ja tack till allt utan att ställa några krav, sa Niillas Sombi under samtalet.
Inte heller det svenska sametinget har lyckats säkra några rättigheter för samerna menade Lars Wilhelm Svonni.
– Vi vill bli ett folkvalt organ, men tillåts bara vara en myndighet under regeringen, som är de som bestämmer hur mycket pengar som ska satsas på att till exempel bevara vårt språk.
Lars Wilhelm Svonni gav 2005 ut romanen Överskrida gränser, som handlar om hur några samer spränger Suorvadammen i Norrbotten som protest mot exploateringen av naturen.
– Den handlar om de frustration vi känner en över att behöva lämna ifrån oss marken, vattnet och vårt liv, säger han.
I en intervju med Landets Fria Tidning efter föredraget utvecklar Niillas Sombi sina tanker kring samepolitikers flathet.
– Majoriteten av de som sitter i sametinget är också medlemmar i norska regeringspartier, och de måste sist och slutligen alltid följa det som deras moderparti beslutar från Oslo.
Sametingetpolitikerna har suttit och väntat på makt länge, men makt är något man måste ta, säger han. Han menar att staten är nöjd med att ha ett sameting på pappret, för att kunna visa upp för omvärlden att de har gett samerna rättigheter.
– Då kan de säga ”Se hur fint vi har organiserat det, vi har inga problem med vår ursprungsbefolkning här.”
Niillas Sombi hoppas att dagens unga samer kommer att ställa mer krav, och tror att viljan att bevara den samiska kulturen har ökat de senaste åren.
– Den yngre generationen är bättre rustade att kämpa för våra rättigheter än vad vi var. Nu har vi den samiska kulturen och språket i skolorna. Min generation fick inte lov att prata samiska, och fick skämmas över att vara samer.
Som ett exempel på den nya kampandan tar han upp Kallak, området utanför Jokkmokk där man i höstas valde att avsluta provborrningar för nya gruvor efter långvariga protester och ockupation från samer och miljöaktivister. Det är ett exempel på hur mark kan vinnas genom utomparlamentariska metoder, menar han.
– Jag får mindre och mindre respekt för demokratin när jag märker att demokratin inte har någon respekt för oss. Demokrati fungerar aldrig för ett litet folk som är koloniserat.
Han skulle själv aldrig kunna bli invald i sametinget menar han, eftersom staten klassade honom som terrorist efter protesthandlingarna i Altakonflikten, där han även blev av med en arm och ett öga. Men Niillas Sombi är nöjd med att påverka på andra sätt. I nuläget arbetar han med att skriva filmmanus för en kortfilm tillsammans med en filmproducent i Jokkmokk. Filmen heter Ellos Sápmi (Låt Sameland leva), och handlar om Altakonflikten och om hur det blev efteråt. Filmen planeras vara färdig till Urfolkfestivalen i Berlin i höst.
– Med humor och allvar går det förhoppningsvis att göra folk mer medvetna. Vi måste inse att vi bara har en värld och att vi inte bara kan tömma den på resurser om vi vill fortsätta att existera.
Festivalens andra programpunkt under temat samisk aktivism förde samman två samer ur den yngre generationen; Jenni Laiti och Anders Sunna. Båda är aktivister och konstnärer, Anders Sunna omskriven bland annat här i tidningen och med ett flertal pågående utställningar och Jenny Laiti är talesperson för gatukonstnätverket Suohpanterror som har sin bas i Finland.
– Vi har funnits i ett par år och mest visat upp vår konst på Facebook och nu senast under kampen om Kallak. Vi verkar i gränsytan mellan konst och aktivism, säger Jenni Laiti. Konstnärerna i nätverket är anonyma eftersom de anser att det är viktigare att prata om tematiken än om personerna bakom konsten.
– Det är inte lätt att leva som same idag, särskilt inte om man samtidigt är aktivist, och att vara anonym kan vara ett sätt att skydda sig, säger Jenni Laiti.
Hon och Anders Sunna träffades på barrikaderna under Kallakprotesterna, och fann båda att de hade konsten som ett vapen för att skapa uppmärksamhet och förändra politiskt. Bland annat arrangerade de en konstfestival mitt under protesterna.
– För mig är konsten en ventil där jag kan vädra ut det som är jobbigt, samtidigt som jag berättar om det som är fel, säger Anders Sunna.
Ingen av dem har särskilt mycket tilltro till mer traditionella påverkansvägar, som sametinget.
– Jag tror varken på det svenska eller det samiska samhället, jag är för mycket anarkist för det. Vi har försökt att vara politiskt korrekta i över 100 år och det har inte funkat. Vi är koloniserade och vi måste avkolonisera oss om vi ska hitta tillbaka till ”oss”, säger Jenni Laiti.
Även den egyptiska feministen och människorättskämpen Nawal el Saadawi pratade om att stå upp mot förtryck genom kreativt skapande, i ett samtal som avrundades med stående ovationer på lördagseftermiddagen.
– Kreativitet anses farligt, för det öppnar sinnet. Makthavarna vill att vi ska vara ignoranta för det då är vi lättare att kontrollera. Vi lever i en tid där vi alla blir exploaterade om vi visar oss kreativa, sa hon.
