Projektet Stadsbruk ska hjälpa stadsodlare att gå runt ekonomiskt. – Många odlare tycker inte om att sälja. Men i slutet av året tror jag att några av dem kommer att tjäna riktiga pengar, säger projektledare Cyrille Gaubert.
I december startades Nordens första inkubator för stadsodlare. Den är en del av projektet Stadsbruk som pågår i Malmö, Göteborg och Växjö sedan 2013. Bakgrunden är att många stadsodlare inte tänker som entreprenörer.
– Vi har många odlare men ingen tjänar egentligen några pengar. Svaret blev att starta en företagsinkubator. Den har inte fokus på odling utan på affärsmodeller, berättar Cyrille Gaubert från företaget Xenofilia, som är projektledare för inkubatorn.
Odlarna i projektet får möjlighet att nätverka, besöka varandra, inspireras och dela kunskaper. Dessutom får de hjälp att tänka mer affärsmässigt.
Ett av företagen som deltar är Happy onion farm i Malmö, som Landets Fria skrev om i augusti. Tidigare har de testat att sälja på marknader, att ha grönsakskassar på månadsbasis och att sälja till restauranger.
– Alla de sätten har samma problem – man får aldrig in några pengar förrän i juni, säger Charlotte Nycander, en av företagets grundare.
I år testar de andelsjordbruk för första gången. Kunderna betalar 6 500 kronor per säsong i förskott och får hämta en andel av skörden varannan vecka från juni till slutet av november.
– Andelsodling låter dig vara väldigt effektiv. Allt du odlar säljer du. Dessutom får du betalt redan på vintern och skapar starka relationer med dina kunder, säger Cyrille Gaubert.
Ungefär samma fördelar har det att sälja via exempelvis rekoringar på Facebook eller plattformen Local food nodes. Däremot är det inte särskilt effektivt att sälja på marknader och liknande, eftersom det tar mycket tid och det inte är säkert att allt odlaren tar med sig faktiskt blir sålt.
– De flesta av våra odlare säljer till rekoringar, restauranger eller florister, men det räcker inte.
De restauranger som odlarna hittills haft kontakt med gör inga stora beställningar. Cyrille Gaubert tror mer på exempelvis hotell, som kan köpa in betydligt större volymer. Och så behöver odlarna bli bättre på att hitta inkomster som inte kommer från själva råvarorna, tycker han.
– Jag har träffat många odlare vars främsta inkomst inte kommer ifrån lantbruk utan från andra saker de kan göra tack vare att de odlar mat, som att prata om att odla, ta emot studiebesök, arrangera teambuilding för företag eller att hålla workshops för koloniodlare. Det borde inte vara några problem att få 10–15 företag som är beredda att betala 30 000 kronor per dag, tre gånger per säsong för teambuilding.
En utmaning för odlarna är att de ofta drivs mer av ideal än en vilja att tjäna pengar, och att prissättning kan vara en känslig fråga.
– Många tycker att mat som är odlad enligt ekologiska principer ska vara tillgänglig för alla. Vi håller med om det, men det är en politisk kamp på en annan nivå. Vi kan inte subventionera priserna för då finns vi inte kvar, säger Charlotte Nycander.
Hon och hennes kollega Isolde Broekmans är mer inne på att bygga upp företaget så att det går runt ekonomiskt, och sedan kunna skänka eller sälja fem eller tio billiga andelar per år till organisationer de vill stödja eller personer som inte har råd att betala så mycket.
Charlotte Nycander säger att de lär sig varje säsong av sina misstag, och tipsar om amerikanska Female farmer projects poddcast som sammanfattar hennes lärdomar ganska väl.
– Nummer ett: du kommer aldrig att bli rik på det här. Nummer två: försök inte att göra saker som du tror att du ska tjäna pengar på, utan kom på vad din passion är och se hur du kan tjäna pengar på den.
