Provocerande konst i ny utställning

De tolv verken i Upprörande konst kommer alla från Länsmuseet Gävleborgs samlingar och har valts ut särskilt för att de väcker känslor. En del har skapat debatt, andra brukar mötas av starka reaktioner från museets besökare. En utgångspunkt har varit den klassiska frågan om konstens kvalitet – ”ska det här vara konst?”

– På 1960–1980-talen, då de här verket gjordes, fanns den här diskussionen även bland proffsen. I dag är den helt död i konstetablissemanget, men frågan är inte död för vanliga människor, säger Ann Nilsén, intendent på länsmuseet.

Det bästa exemplet från utställningen tycker hon är den lokala konstnären Kerstin Sunis verk Sopor från 1986. Det består av en brun soppåse som konstnären målat en text på.

– Jag tror att det som upprör är materialet, och att det är en text istället för att vara avbildande. Men jag upplever den mycket som ett slags impressionistisk bild som Kerstin Suni har gjort med ord. Hon har gjort mycket textbaserade verk, och färgskalan är hennes.

En gång var det nära att verket försvann ur samlingarna – en vaktmästare trodde av misstag att det skulle slängas.

Ett annat verk i utställningen är gjort av Kerstin Sunis man Juho Suni. Även det har väckt reaktioner. Verket består av en brädbit, en bit ståltråd och en svart cykelslang.

– Han har satt samman det så att det blir som ett tecken. Jag tror att det upprörande där är materialet och det till synes enkla. Det ser inte ut som om man hade behövt vara konstnär för att göra det – även om det finns en tydlig konstnärlighet i det, säger Ann Nilsén.

Flera av verken kommer alltså från länet, vilket det finns en poäng med.

– Det är intressant att man även här i området har följt det här sättet att tänka kring konst. Det är inte bara något som sker i Stockholm.

Målet med utställningen är att få besökarna att reflektera över vad som är konst och fundera över sina egna reaktioner.

– Konstbegreppet är väldigt svårt, men någonstans handlar det om att man ska bli berörd. Kanske är det bästa verket det som har gjort dig förbannad? Det är det som du kommer att komma ihåg. Man kan ju reagera med andra känslor, bara man reagerar.

Själv tycker Ann Nilsén att en definition av bra konst är just att den väcker känslor.

– Ett verk som är otroligt väl utfört rent hantverksmässigt kan vara totalt intetsägande. Då upplever jag inte det som lika bra konst som det som får oss att reagera. Jag hoppas att vi kan få människor att fundera över varför de blir arga när de ser något, istället för att bara bli arga.

När hon jobbar som pedagog på länsmuseet märker hon att det finns vissa återkommande förklaringar till den ilska som besökarna ibland känner inför vissa verk. En är att många söker förgäves efter mening i verken, särskilt ungdomar.

– ”Vad menar de med det här?” Då brukar jag säga att om man tänker på musik kan man fascineras av en melodi eller en rytm. Man funderar inte på vad som menas med låten. Konst kan vara på samma sätt. Den behöver inte alltid betyda något. Man får försöka att hitta sin ingång.

En annan förklaring kan vara en föreställning om att konstnärer tjänar stora pengar på sin konst, vilket sällan stämmer.

– Man känner sig lurad på något sätt, som att någon gör narr av en.

Då kan det hjälpa att Ann Nilsén kände Kerstin Suni medan hon var i livet och vet att texten i verket Sopor kom till på en bussresa från Hamrånge till Gävle.

– Jag kan säga att den här konstnären hade inga som helst tankar på att göra dig ledsen eller få dig att känna dig dum. Hon hade en känsla som hon ville förmedla till någon. Hon tog sopsäcken för att hon hade den tillgänglig och för att hon tyckte att färgen var snygg och passade.

Men den typen av förkunskapskrav kritiseras ibland. Många menar att en inte ska vara tvungen att läsa ett program eller ha en förförståelse för att kunna ta till sig konst.

– I dag är det mycket konceptuell konst som många gånger kräver det. Ibland har jag en känsla av att den teoretiska akademiseringen av konstutbildningarna nästan kräver av eleverna att de ska ha en väldigt tankemässig bakgrund. Ibland kan det vara lättare att veta lite om bakgrunden men det ska inte alltid behövas.

Ann Nilsén ser som sin uppgift att sätta in verken på museet i sitt sammanhang och i den tankevärld som rådde under den perioden.

– Då kan det blir lättare för besökarna att förstå och uppfatta dem också. Jag tycker att det mest spännande är när människor börjar att göra egna associationer när de tittar på något. Det är min uppgift som konstpedagog, att vara en lots mellan verket och människorna som tittar på det.

Upprörande konst visas den 23 maj–21 juni på Erik ”Ecke” Hedbergs konstnärshem Tallbo. Ecke Hedberg levde 1868–1959 och räknas som en av det tidiga 1900-talets mer betydande svenska landskapsmålare.

Den 13 juni presenteras utställningen av Ted Chikasha, intendent vid Länsmuseet Gävleborg, som valt ut verken.