Den seriösa forskningen i världen är entydig, klimatet förändras, den globala uppvärmningen existerar och människan bär huvudansvaret. Trots det finns en rörelse som hårdnackat förnekar detta. – Att förneka är det största hotet mot en hållbar planet, fastslog Riley E Dunlap, professor vid Oklahoma university, USA, när han föreläste på Linköpings universitet.
Förra veckan föreläste Riley E Dunlap i Uppsala, sedan i Linköping och därefter i Norrköping på världens första konferens om klimatförnekelse. I Linköping lyssnade cirka 40 personer, de flesta studenter. Riley E Dunlap är en av grundarna till begreppet miljösociologi och är professor i sociologi. De senaste 15 åren har han ägnat sig mycket åt klimatfrågorna, studerat forskning, skrivit artiklar och föreläst. Hans föredrag kallas How climate change became controversial. Examining the denial movement. Fritt översatt: Hur klimatförändringen blev kontroversiell. Undersökning av förnekelserörelsen.
Riley E Dunlap ger inledningsvis en historisk bakgrund till synen på klimatfrågorna.
– I en undersökning 1989 kände 63 procent av USA:s befolkning oro för den globala uppvärmningen. Det fanns fler starka bevis för klimatförändringen från olika håll, bland annat från IPCC (FN:s klimatpanel). Människor trodde på vetenskapen.
I takt med att miljörörelsen växte och fick mer inflytande väcktes ett motstånd. Till att börja med hos mäktiga aktörer inom industrin som oroades över att ekonomin skulle drabbas. Även olika konservativa politiska krafter bekymrades över att mer regler skulle införas och andra som förnekade klimatförändringen var rädda för att den amerikanska livsstilen med hög konsumtion skulle försvinna. För att generalisera, äldre vita män med makt och pengar såg sin ställning och livsstil hotad.
– Tidigare fanns konservativa tankesmedjor som bland annat hävdade att tobak var ofarligt och varnade för den röda faran, Sovjet och kommunism. När Sovjet föll blev den nya strategin att varna för den gröna faran.
Förnekelserörelsen tog fart och har under åren förändrats. Hela tiden med konservativa tankesmedjor som ett lim mellan aktörerna som numera finns i flera lager. Professor Dunlap nämner aktörer inom näringslivet, stiftelser som finansierar tankesmedjorna som i sin tur har speciella frontgrupper som hävdar att klimatförändringen är ofarlig.
– Även aktörer inom medierna, bloggare och politiker hävdar att de antingen är skeptiska till eller förnekar klimatförändringen. Tyvärr är även det republikanska partiet numera i förnekelse.
Till en början gick motståndet ut på att angripa själva miljörörelsen. Men det gick inte hem hos allmänheten. Då ändrades taktiken till att misstänkliggöra de vetenskapliga bevisen.
Professor Dunlap berättar att förnekelserörelsen har fyra vanliga argument:
1. Jorden blir inte varmare.
2. Om den nu blir det så är människan inte ansvarig.
3. Om den blir varmare så är det ingen fara med det, det är snarare bra.
4. Det behövs inga begränsningar av koldioxidutsläpp. Om vi minskar dem så blir effekterna värre.
– Den seriösa forskningen måste framlägga bevis medan de som förnekar bara behöver säga att man tvivlar. Åsikter från dem som förnekar är att forskningen om klimatet är osäker eller påhittad och på senare tid har den också börjat kallas skräpforskning som inte behövs. Även forskarnas trovärdighet och motiv ifrågasätts.
Riley E Dunlap berättar att böcker som gavs ut om klimatförändringen till en början handlade om att den finns och är ett hot. Snart började dock massor av böcker utkomma som hade en skeptisk hållning till den globala uppvärmningen. Först med en tvivlande inställning men efterhand har tonläget höjts. Rena lögner och lurendrejeri hävdar en del författare om forskningen kring klimatförändringen.
– Många av dem som skrivit böckerna har på något sätt en koppling till förnekelserörelsen. Först gavs det bara ut böcker i USA men nu även i Storbritannien, Australien, Kanada, Sverige och Danmark. Förnekelserörelsen sprider sig i världen.
Han förklarar varför förnekarna nu har fler anhängare bland vanliga medborgare än förr.
– Förnekelserörelsen syns på många ställen och man hävdar att det finns en oenighet bland forskare om klimatförändringen, trots att en stor majoritet är enig. Förnekarna hävdar sin rätt till yttrandefrihet, kravet på att två sidor ska höras och att minoriteten måste få komma till tals. Det kan se ut som två likvärdiga åsikter när det egentligen är en överväldigande mängd bevis och framstående forskare mot sådana som varken är experter eller har bevis.
Efter föreläsningen hann professorn svara på några frågor.
Är fönekelserörelsen väl organiserad?
– Från början var den det bland dem som hävdade att tobak inte är farligt. Rörelsen fortsatte sedan att förneka klimatförändringen men snart spreds idéerna och många andra tog dem till sig. En del som förnekar är självständiga aktörer, inte knutna till någonting. Men rörelsen, där Heartland institute är en av de mest inflytelserika tankesmedjorna, fortsätter att plantera fröer och vattna dem.
Är största hotet mot en hållbar planet att fler slutar att tro på ett hot?
– Det har definitivt en negativ effekt. Allt fler mobiliseras och förnekarrörelsen har ju lyckats vända det republikanska partiet. Det är inte bra.
Människorna med makt som förnekar klimatförändringen, tror de verkligen innerst inne på att deras åsikt är sann?
– Ja, de flesta är nog ärliga och tror inte att det är någon fara med uppvärmningen av planeten och klimatförändringen.
