En flicka bryter med sin familj, som misshandlar och begränsar henne. En ung man mördar sin syster. Ett par gömmer sin kärlek för omvärlden. Det är några av historierna i Folkteatern Gävleborgs nya pjäs Kärleken är fri!?, som ska visas för skolelever runt om i Sverige för att förebygga så kallat hedersförtryck.
Kärleken är fri!? bygger på texter av sju dramatiker varav två har egna erfarenheter av så kallad hederskultur. Melissa Delir har skrivit flera böcker om att bryta med en förtryckande familj och Arkan Asaads debutbok Stjärnlösa nätter från 2011 var en delvis självbiografisk historia om att bli bortgift mot sin vilja. Andra berättelser som lyfts fram i pjäsen handlar om att prata med sina föräldrar om sin sexualitet, om mannen som mördade sin syster i Landskrona år 2012 och om ett samtal mellan mor och dotter om svek, arv och skam.
Initiativet till föreställningen kom från Rädda barnen och länsstyrelsen i Östergötland. De planerade en skolturné kring så kallad hedersproblematik och ville inleda besöken med en pjäs som kunde väcka tankar och känslor. Därför kontaktade de Folkteatern Gävleborgs konstnärliga ledare Michael Cocke, eftersom han är väl insatt i frågorna sedan sitt arbete med trilogin Elektras systrar, Elektras bröder och Elektras show 2002–2007. Tillsammans med dramaturgen Åsa Lindholm har han nu byggt ihop dramatikernas texter till en föreställning som vänder sig direkt till publiken med flera olika berättelser.
– Det är inte en historia från a till ö utan en tematik som belyses från olika håll med mycket humor, säger Åsa Lindholm.
En viktig utgångspunkt i arbetet har varit att inte gå i rasistiska fällor eller förstärka fördomar.
– Vi utgår ifrån individens rättigheter. Fokus ligger på rätten att inte bli kontrollerad, att bestämma själv över sin sexualitet, sin kropp och vem man ska gifta sig med. Vi fokuserar inte på gruppen eller religionen alls i föreställningen, berättar producenten Anna Thelin.
Åsa Lindholm har av samma skäl velat göra det lätt för publiken att känna igen sig i det som händer på scen.
– Jag har försökt att jobba så att alla kan känna igen sig på någon nivå. Olika människor utsätts olika mycket för hedersförtryck, men alla utsätts, säger hon.
Hennes eget bidrag till texten handlar om ett kärlekspar och deras kommunikation via sms och Facebook. Deras relation är hemlig, men det sägs inte rakt ut varför de inte vågar vara öppna.
– För unga som begränsas är sociala medier ett ställe där de kan få lite frihet och kontakt utåt. Men andra ungdomar använder det på samma sätt, så den historien blir väldigt allmängiltig.
Hon är tydlig med att så kallat hedersförtryck angår alla.
– Om det ses som en speciell grupps problem blir det marginaliserat, då får det inte lika mycket resurser och uppmärksamhet. Vi måste se det som ett gemensamt problem för alla som bor i Sverige. Om vi hade gjort föreställning för specifik hade det stängt folk ute, de hade tänkt att ”äsch, det här är deras problem”. Men om vi är inkluderande väcker vi intresse och det ter sig inte så främmande.
Ordet heder nämns faktiskt inte i pjäsen.
– Den handlar om rättigheter, makt och mänskliga strukturer. Vi gör inte en föreläsning om hedersproblematik, utan visar den i praktiken. Vi har ingen situation där det vore motiverat att säga ordet. Om vi istället berättar vad ordet innehåller kommer det att relatera till många fler människor, säger Åsa Lindholm.
Pjäsen handlar både om pojkar och flickor med olika sexualitet.
– Pojkarna kan vara både offer och förövare. De kan bli bortgifta och sätts ofta att övervaka sina systrar. En väldigt viktig fråga är hur vi kan få killar att säga nej till att föra de här traditionerna vidare. Vi fokuserar också en hel del på hbtq-frågor. Unga hbtq-personer inom en så kallad hederskultur är dubbelt utsatta. Deras sexualitet är totalt tabu, säger Anna Thelin.
Ett mål med projektet är att stötta utsatta ungdomar, att ge dem kraft, hopp och mod att förändra sin situation. Ett annat är att sprida kunskap.
– Vi kommer att spela för tiotusentals elever. Jag hoppas att vi kan höja medvetandenivån, så att fler ser tecknen och kan stötta en kamrat eller elev som är utsatt, säger Anna Thelin.
Samtidigt tycker Åsa Lindholm att kunskaperna i samhället har ökat.
– När vi började att jobba med Elektra fanns det en stor okunskap kring hedersförtryck och ett slentrianmässigt sätt att prata om det som var väldigt utpekande mot vissa grupper. Men nu finns en medvetenhet om hur olika strukturer påverkar som inte fanns alls på samma sätt för tio år sedan. Det har blivit mycket mer nyanserat, säger Åsa Lindholm.
Därför skiljer sig också tilltalet mellan Elektra och Kärleken är fri!?.
– Syftet med Elektra var mer att ”det här finns”. Nu är det mer ”vad gör vi åt det, hur går vi vidare?”. Det är mer på handlingsplanet nu än att informera.
Åsa Lindholm säger att syftet med den nya föreställningen är att upplysa ungdomar om sina rättigheter och vart de kan vända sig om de till exempel riskerar att bli bortgifta utomlands.
– Om man lever isolerat kan förtrycket bli normaliserat. Då kan man behöva veta att det finns rättigheter att luta sig mot, och se att andra sökte och fick hjälp. Livet tog inte slut för att de lämnade sina familjer, utan de kunde gå vidare.
