Permakultur har blivit ett sätt för omställningsrörelsen att kombinera etiska grundprinciper med ekologisk odling. – Permakultur har definitivt fått ett lyft i Sverige, tack vare omställningsrörelsen, säger Klara Hansson, biståndsingenjör och trädgårdsmästare. Hon leder även kurser i permakultur, via ett studieförbund i Västsverige.
Permakultur är en helhetssyn på hur människan kan fungera som en del av naturen, utan att förstöra den. Det erbjuder konkreta designverktyg som används för att skapa hållbara mänskliga bosättningar och samtidigt återuppbygga naturens resurser såsom jord, skogar och vatten. Filosofin vilar på tre etiska grundprinciper som genomsyrar allt arbete inom permakultur. Omsorg om jorden, omsorg om människor, och rättvis fördelning.
– Jag skulle säga att permakultur är mycket mer än en metodik eller ett designverktyg. Det är ett analogt system för att använda resurser på bästa sätt. Ett sätt att hitta synergier mellan allt levande. Det är också en odlingskritik mot monokulturen, kan man säga. En vilja att odla mer ekologiskt, i fas med naturen och använda sig av de naturliga förutsättningarna för att få optimala odlingsförhållanden, säger Klara Hansson.
Permakulturdesign organiserar allt vi behöver som mat, boende, energi och vattenförsörjning. Även sociala värderingar ingår som rätten till meningsfullt arbete, utbildning, rättvis resursfördelning och lokal ekonomi.
– Vi jobbar mycket med perenna, fleråriga växter, som bär, träd och marktäckande växter. Mångfald är också viktigt i permakultur. De arter vi odlar har minskat drastiskt de senaste 50–100 åren. Om man tar potatis så odlar vi kanske fyra–fem sorter storskaligt, där vi för bara 50 år sedan hade 500 sorter.
I ett odlingssystem som är designat enligt permakultur strävar man efter att bli självförsörjande genom att till exempel träd, buskar, örter och smådjur, som höns, samverkar och drar fördel av varandra. Designen utgår alltid från platsens förutsättningar. Är det en gård finns antagligen även större betesdjur och är det i staden fokuserar man mer på biointensiv odling och ätliga växter i offentliga parker.
I permakultur används perenna och självsående växter så mycket som möjligt och man planterar fruktträd, vinbärsbuskar och örter tillsammans. Man utnyttjar därmed växternas olika höjder och naturliga förutsättningar. Att öka självförsörjningsgraden är något som omställningsrörelsen fokuserar ganska hårt på och därför försöker man att hitta grödor som kan odlas småskaligt och bidra till självhushållning.
– Man försöker framför allt att hitta nya möjligheter i energitäta alternativ, det vill säga sådant som producerar energirika livsmedel, som äkta kastanj, hasselnöt och valnöt. Med de klimatförändringar vi nu ser ökar möjligheterna till odling i Norden. Med bara ett par grader varmare kommer vi att kunna dubbla odlingsmöjligheterna här, säger Klara Hansson.
En permakulturodling ska helst ligga i direkt anslutning till bostaden. Man odlar effektivt på småytor med täckodling – det vill säga jorden ska aldrig ligga bar utan täcks med gräsklipp, löv eller råkompost beroende på säsong – och man drar fördel av växternas olika höjder, rotsystem, kvävefixerande förmåga och så vidare. Täckodlingen medför mindre ogräsrensning och bevattning och betyder mindre arbete. Men permakultur är inte en allt-eller-inget-filosofi, menar Klara Hansson. Det går bra att börja med små förändringar i en helt vanlig trädgård.
– Det bästa är att läsa in sig på principerna. Man kan också gå en introduktionskurs eller bara låna en bok och läsa sig till mer. Sedan observerar man. Fråga dig själv: vad har jag för solvinklar? Vilka växter trivs naturligt på vissa platser? Man gör en analys av systemet helt enkelt och ser var det kan förbättras.
Kopplingen mellan permakulturprinciperna och omställningsrörelsen är stark. Principerna för permakultur utvecklades först av Bill Mollison i boken Permaculture, a designer’s manual som kom ut 1988. För omställningsrörelsen har David Holmgrens bok från 2003, Permaculture: principles and pathways beyond sustainability, kommit att betyda mycket eftersom den användes i det som kom att bli startpunkten för omställningsrörelsen.
Det var ett elevprojekt under ledning av permakulturdesignern Rob Hopkins, som grundade transitionrörelsen i England, vid Further education college i Kinsale på Irland. I detta projekt studerade man oljetoppen och klimatförändringarna och tog fram en omställningsplan för Kinsale som gick ut på att man skulle bygga resiliens för att möta konsekvenserna av dessa.
Intresset för permakultur bara växer, både bland privatodlarna och inom lantbruk och agroforestry enligt Klara Hansson.
– Det som är fint med permakultur är att man inte måste gå från noll till hundra. Är man en lantbrukare som har stora arealer och kör med stora maskiner, kan man plantera i kanterna av åkrar, eller titta på alternativa grödor. Det finns så många möjligheter att anpassa sin odling till permakultur, ett steg i taget.
Bland privatpersonerna finns många grupper utöver omställarna som är intresserade av permakultur.
– Många kommer från otippade vinklar. Det kan vara personer med intresse för raw food, eller veganer som gärna vill äta mer närproducerat. Kvinnor från 50 år och uppåt är en stor grupp, men yngre ingenjörsstudenter verkar också vara en grupp som intresserar sig för permakultur.
Själv läste Klara Hansson till biståndsingenjör när hon först blev bekant med permakulturprinciperna. Det var under ett ekobyggprojekt i Moldavien som hennes egna tankar föddes att arbeta mer med odling.
– Det var en väldigt teoretisk utbildning och jag vill gärna kunna erbjuda även praktisk kunskap till dem som har ett sämre utbildningssystem.
Hennes eget projekt för i år är utstakat.
– Jag gallrar själv en slänt där jag bor från aspskott och hagtorn. Där håller jag på att göra odlingsbäddar och ska leta efter ännu fler växter som gillar torra förhållanden. Jag oldar bland annat funkia, som jag äter nu under våren – ungefär som andra äter sparris.
