Fyra kvinnor strider mot en planerad skogsavverkning i Rävdalsområdet i Norrbotten. De inventerar ekosystemet i skogen och har hittills hittat ett sextiotal rödlistade arter som skulle vara hotade vid en avverkning. – Det blir helt andra förutsättningar i en planterad skog, säger Anita Feldenius.
Det var under sommaren 2015 som Anita Feldenius fick syn på en skylt om planerad skogsavverkning i Rävdalsområdet utanför Koskullskulle i Norrbotten där hon ofta promenerar med sina hundar.
– Jag såg snitslarna och tänkte ”inte den här skogen också!” Vi är omgärdade av tunga industrier och kalhyggen på flera håll och då känns det ännu viktigare att få ha kvar den här lilla skogen, säger hon.
Tillsammans med Maj Aspebo, Vivi Eriksson och Marie Riskilä började hon att protestera mot avverkningen som ägarna Sveaskog planerade. De tog namnet Pantertanterna, lite halvt på skoj, men namnet har fått hänga med och passar bra för gruppen, tycker Anita Feldenius.
– Två av oss är över 60 så det passade bra med tanter. Och panter kändes lite stridbart.
Gruppen har engagerat fler i närområdet genom en namninsamling mot avverkningarna. Listorna som har placerats ut vid en av stigarna och på den lokala kiosken har skrivits under av flera hundra personer. Och gruppen Nätverket för kampen om Rävdalsområdet har i dagsläget över 300 medlemmar på Facebook.
Rävdalsområdet består av blandskog, en djup ravin som i folkmun kallas för Djävulsklyftan och flera vattendrag. En stor mängd lågor – fallna träd som har legat länge – skapar en viktig livsmiljö för många svampar och insekter.
En av de första uppgifter som gruppen tog sig an var att börja inventera skogen tillsammans med erfarna skogsinventerare. Tanken var att kartlägga vilka arter som finns i skogen och hur många av dem som är rödlistade och kan vara akut hotade vid en skogsavverkning.
– Än så länge har vi identifierat 60 rödlistade arter. Det är allt från utter och fjällvråk till ovanliga taggsvampar. Vi har också hittat bombmurklan som Sverige har världsarvsansvar för och som behöver speciella förutsättningar för att etablera sig så långt norrut.
Området som Pantertanterna vill skydda, helst genom ett naturreservat, är 1 300 hektar stort. De har inte hunnit inventera hela området än, utan planerar att fortsätta med inventeringar när det blir barmark.
– Vi har varit ute hela dagar och tittat på mossor, lavar och svampar. Vi har dokumenterat och jämför med bilder i böcker för att kunna artbestämma så mycket som möjligt. Det är väldigt lärorikt.
Länsstyrelsen är också intresserad av att titta närmare på skogen. Den har än så länge endast gjort flyginventeringar men vill göra en grundlig inventering enligt Anita Feldenius.
Sveaskog hade planer på att inleda avverkningen redan i november 2015 men gick med på att avvakta medan skogen inventerades. Pantertanterna och Sveaskogs planeringsledare i Norrbotten Jakob Bjerner ska träffas och gå igenom området i maj.
– Vi vill komma ut och titta på området och ha ett förutsättningslöst möte. De får berätta hur de tänker och vi berättar hur vi tänker. Kanske landar vi i att någon del sparas och någon del avverkas, säger Jakob Bjerner som intygar att ingen avverkning ska inledas före mötet i maj.
Sveaskogs planerade avverkning handlar i första hand om 17 hektar skog i Rävdalsområdet men någon detaljplan är inte fastslagen än.
– Vi har bara konstaterat att det handlar om skog som har uppnått en slutavverkningsbar ålder och som behöver ge plats för produktionsskog.
Jakob Bjerner är medveten om att det finns höga naturvärden i området och menar att det just därför kan bli aktuellt att spara vissa områden.
– I de delar där vi kommer fram till att det finns höga naturvärden kommer vi inte avverka, vi kommer till exempel inte att gå ner i själva ravinen och röja. Men vad som sedan är tillräckligt stort område att skydda är väldigt subjektivt.
Anita Feldenius säger att hon kan förstå om det behövs ett skogsbruk i Sverige, men hon är orolig för hur avverkningen påverkar djurlivet och faunan.
– Jag kallar det vi har i dag för skogsmissbruk. Man tar allt utom någon enstaka torrfura som lätt blåser omkull.
I den skog som planteras blir det helt andra förutsättningar, menar hon.
– Det som avverkas är blandskog men det planteras bara tall och då kollapsar hela ekosystemet.
Sedan 1972, då hon flyttade till Koskullskulle, har Anita Feldenius promenerat i området nästan varje dag, och hon hoppas kunna fortsätta att göra det länge till.
– Skogen har en viktig betydelse som rekreationsområde. Det vandrar mycket folk i området och jag möter ofta nya människor
