Ung scen/östs nya föreställning True colors är en Romeo- och Juliahistoria om klass och hudfärg. Men också en explosion av ljus, musik och dans i klassrummet och ett möte med fyra komplexa karaktärer som spelas av en och samma person.
True colors handlar om 16-åriga Lara som har toppbetyg i skolan, tävlingsdansar och svälter sig själv för att få den perfekta kroppen. Hennes föräldrar har stora förväntningar på henne och att göra dem stolta betyder allt. Men en dag blir hon förälskad i skolans coolaste kille Rashid – en relation som hennes föräldrar inte accepterar, berättar pjäsens regissör Astrid Assefa.
– Det råkar handla om en serbisk mamma och pappa men det hade kunnat vara vilken familj som helst. Jag tror att många kan känna igen sig i deras tankar om att barnen ska få det bättre än dem, men också i deras önskan om att barnen ska göra det som de själva inte gjort och deras rädsla för att barnen ska bryta sig för långt ut.
Det är en visuell föreställning med mycket färg, dans som bland annat ger uttryck för Laras inre tankar och känslor, samt praktfull kostym som samtidigt fungerar som scenografi.
– Vi vänder upp och ner på hela klassrummet. Det är en helt annan värld med fyra liv som berättas på 45 minuter på en massa olika sätt, med musik och ljus. Pjäsen är en explosion som förhoppningsvis inte lämnar publiken oberörd, säger skådespelare Anja Rajic.
På vilket sätt hoppas du att publiken kommer att beröras?
– Att de kan se sig själva och fundera över hur de bemöter andra människor. Förhoppningsvis tänker de att vi människor är mer lika än olika. Pjäsen avslutas med att Lara säger till sin mamma att ”jag tycker att du ska vara modig och inte göra som andra tycker”. Jag hoppas att de ska känna sig modiga och våga gå sin egen väg. Och att vi öppnar upp deras värld och ger dem förståelse för fyra liv.
I pjäsen finns fyra olika karaktärer, som alla spelas av Anja Rajic.
– Pappan har lämnat Jugoslavien med en hög utbildning, och så kommer han till Sverige och får jobba som pizzabagare. Vad gör det med en person? Och vad händer med mamman, som har skurat golv hela livet och blivit förtidspensionär? Det är väldigt komplexa skildringar som är jätteroliga att göra.
I sina rolltolkningar har Anja Rajic stor hjälp av sin egen bakgrund. Hon är född i forna Jugoslavien, flyttade till Sverige 1992 och växte upp i en förort.
– De här personerna har varit runt omkring mig och därför kan jag lätt växla mellan dem. Överbeskyddande föräldrar som kommer till ett nytt land där de inte vet hur det fungerar, och Lara som har extremt höga krav på sig själv. Väldigt många gånger säger pappan att ”vi måste jobba dubbelt så hårt som alla andra”. Det kan jag verkligen relatera till.
Hon tycker att det fungerar förvånansvärt bra att vara ensam på scen.
– Jag känner mig inte ensam. Jag känner att det är fyra personer där, det känns väldigt tryggt och kul, säger hon och skrattar.
Och provpublikerna som sett pjäsen har inte haft några problem att hänga med.
– Jag är väldigt förvånad och jätteglad över att de ser karaktärerna så fint. Jag är helt rosa med jättestort hår, en stor kjol och örhängen – ändå kan de säga att ”Rashid är så jäkla kaxig”, de köper att han är coola killen trots alla attribut jag har på mig. Och de lyssnar på vartenda ord. Det är helt underbart, säger Anja Rajic.
True colors är skribenten och litteraturvetaren Lidija Praizovic första dramatiska manus. Anja Rajic tyckte att manuset var spännande första gången hon läste det, men hade en del reservationer till en början.
– Jag undrade om vi verkligen skulle prata om en serbisk familj som har rasistiska idéer om svarta killar. Men efter ett tag insåg jag att det är viktigt att de här liven skildras. Och efteråt får pedagogen även en helvit publik att relatera till deras egna liv och tankar kring diskriminering.
Föreställningen är 45 minuter lång och följs av ett 30 minuter långt samtal med pedagogen Layal Wiltgren.
– Ung scen/öst hade turen att få anlita landets mest kvalificerade pedagog. Hon har doktorerat på ungdomar där någon i familjen har erfarenhet av immigration. Det är en jättebra avhandling som tydligen ska bli lärobok, säger Astrid Assefa.
Både i samtalet efteråt och i själva föreställningen lyfts teman som klass, rasism, kropp, känslor och politik.
– Pjäsen behandlar svåra saker men den svänger snabbt mellan skratt och stor sorg och vrede. Känslomässigt är den väldigt omtumlande. Saker ställs på sin spets, men det finns mycket roligt också. Jag hoppas att de som ser föreställningen ska få leva sig in i andra liv, känna igen sig och se likheterna mellan människor, säger Astrid Assefa.
True colors visas för högstadie- och gymnasieklasser med start den 4 mars. Det blir offentliga föreställningar på Ung scen/öst i Linköping 17 mars och 7 april.
