EU:s så kallade femte projekt lanseras med en konferens med ambitionen att ”sända ett meddelande om europeisk integration och för att identifiera formen för ledarskap som EU bör använda i framtiden för att kunna bidra till ett skifte mot ett hållbart samhälle”. Under EU-valet ska konferensorganisatörerna länka debatten om omställning till Europas framtid.
Trots att man inte arbetar aktivt på politisk nivå kommer nu EU-parlamentet till omställningsrörelsen för att få input.
– Rob Hopkins, grundare av transitionrörelsen, Filipa Pimentel, vår lobbyist, och jag ska till Bryssel den 8–9 maj för att medverka på en internationell konferens som heter The EU’s fifth project: Transitional governance in the service of sustainable societies. Det här kan bli startskottet för något nytt, säger Naresh Giangrande som företräder The transition network i Storbritannien. Med det femte projektet avses arbetet mot en hållbar utveckling.
Konferensen är organiserad av Olivier De Schutter, FN:s rapportör för Right to food (rätten till mat). Konferensen kommer att bygga på övertygelsen att sociala innovationer, från bilpooler till bondens egen marknad och tillsammansodlingar, är nyckeln till att göra samhällena mer hållbara. Man vill ställa frågan om hur EU kan stödja sådan innovation – ofta lokal, medborgarledd och experimentiell, men grundad i att kollektivt lärande kan skapa framgång över alla medlemsstater. Det är också en fråga om att skapa legitimitet för omställningen inom befolkningarna.
– Det här eventet kallar samman experter, policy-skapare och civilsamhället. Det är alltså vi som representerar det, i syfte att bygga upp ett tryck och utveckla idéer för att skapa ett femte projekt för EU. Jag tror faktiskt att det här kan bli riktigt spännande, säger Naresh Giangrande.
Rob Hopkins kommer att vara en av huvudtalarna och Filipa Pimentel och Naresh Giangrande ska vara med i en panel som ska handla om social innovation och nya demokratiska processer. May East kommer att tala vid middagen och flera andra Ecolise-medlemmar ska vara med, berättar han. Talar gör även Philippe Maystadt, Minister of state och före detta president för Europeiska investeringsbanken, Jaques Attali, grundare av Planetfinance och Jorgo Riss, för Greenpeace EU.
Omställningsrörelsen är i grunden en utomparlamentarisk gräsrotsrörelse. Hela transitionrörelsens idé med att ställa om till ett hållbart samhälle går ut på att individer tar makten över sin egen vardag, genom att göra allt från att starta lokala energibolag till att skapa lokal självförsörjning och starta lokala valutor för att byta varor och tjänster med varandra.
– Rörelsen stödjer inte något särskilt politiskt parti och har inte så mycket att göra med EU-parlamentet. Däremot jobbar vi med vad som kanske kan kallas anti-lobbying.
– Som det ser ut i Storbritannien är det många som röstar på det anti-europeiska partiet UKIP (UK independence party). De ledamöter som blir valda tar inte sina platser. Det är frustrerande för företag och andra som gärna vill att Storbritannien ska ha ett inflytande i EU, för när det gäller att få representation är den strategin så klart helt värdelös.
– EU har enorma kommunikationsproblem. Vi får nästan inga nyheter om det positiva som händer i EU. När pressen skriver om EU här i Storbritannien plockar man upp sådant som uppfattas som nya knasiga regler som ska implementeras till varje pris. Inte det som görs som är viktigt.
– För omställningsrörelsen är säkerhet, matförsörjning och energi de stora frågorna. Det är en skandal att energibolagen fått så stort inflytande över EU-politiken. Jag skulle vilja se en harmonisering av EU:s energipoltik, så att vi följer den tyska modellen. Det är farligt att låta fossilbolagen styra agendan.
Filipa Pimentel är så nära man kan komma att vara omställningsrörelsens officiella lobbyist på EU-nivå. Hon arbetar för Transition Portalegre i Portugal. Tillsammans med Richard Adams, som är Storbritanniens medlem av EESC (European economic and social committee) organiserade hon 2012 en studieresa för EU-politikerna till tio olika omställningsinitiativ runt om i Europa, bland annat i Storbritannien, Tyskland, Rumänien och Lettland. 17 medlemmar i kommittén besökte initiativen, som för många av dem blev en ögonöppnare.
I slutet av det året fick The transition network ett pris; The EESC civil society prize. Ordförande i EESC är Staffan Nilsson, som också är en av Hela Sverige ska levas två ordföranden.
Förra året kom rapporten Local communities leading the way to a low-carbon society från AEIDEL (the European associaton for information on local development). I den prisas omställningsrörelsen som en tyst revolution och en drivande kraft när det gäller beteendeförändring. Rapporten fick stort genomslag bland politikerna och bland omställarna själva har kontakterna mynnat ut i etableringen av Ecolise (the European network for community-led action on climate change and sustainability).
När det gäller europeiskt samarbete finns det, utöver Ecolise, ett nätverk av nationella ”hubbar” som arbetar tillsammans. Omställningsrörelsen är inte organiserad efter en modell med nationella organisationer, utan är tänkt att vara ett nätverk av transition towns, så representanterna är ofta från ledande projekt i sina respektive länder.
– Men det är egentligen inte ett specifikt EU-samarbete, utan ett internationellt samarbete där vi jobbar för att arbeta tillsammans över internationella gränser, byta erfarenheter, lära av varandra och stödja varandra på nationell nivå, säger Naresh Giangrande.
Nätverket träffades senast i Lyon förra året. Nästa sammankomst blir i Köpenhamn i september i år.
