Cohero är samarbetsspelet som stödjer sig på forskning om kollektiv intelligens, innovationer i arbetsgrupper och beteendestilar. Landet Runts reporter träffade Thomas Norrby, som förespråkar användning av spelet i Sveriges omställningsgrupper.
Thomas Norrby, agronom och lärare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala och på hemmaplan engagerad i projektet Ställ om Storvreta, tror att spelet Cohero kan ge studenterna på agronomprogrammet i landsbygdsutveckling insikter som blir värdefulla i arbetslivet. För egen del hoppas han dra lärdomar till gagn för omställningsrörelsen.
– Omställning kommer att kräva metodutveckling på olika plan och Cohero skulle kunna anpassas till lokala gruppers behov av att förstå sig själva, sin grupp och sitt sammanhang, menar Thomas Norrby.
Stämningen i undervisningssalen är koncentrerad när studenterna startar sin första omgång av Cohero. Kursen de läser, organisering, ledarskap och lärande, behandlar bland annat processledning och metoder för delaktighet.
– Vi sätter in den här kursen i ett sammanhang som handlar om global samhällsförändring och lokal omställning. Praktiska metodövningar som open space och världskafé kopplas samman med det teoretiska stoffet. En av kursböckerna är The transition handbook, berättar Thomas Norrby.
– Eftersom ungdomar ofta engageras av spel, har jag sökt efter ett spel att lägga till bland kursens praktiska moment. Cohero är ett samarbetsspel som väcker funderingar om den egna personen och om gruppen. För många av agronomstudenterna kommer arbete med gruppers funktionssätt att bli en viktig del av yrkeslivet.
Privat är Thomas Norrby engagerad i omställningsrörelsen, främst på sin bostadsort strax norr om Uppsala. Som en av de drivande personerna bakom Ställ om Storvreta, ser han ett behov av ökad förståelse mellan lokala aktörer med skilda agendor. Han menar att detta, liksom att involvera ungdomar i bygdens utveckling, kräver nya verktyg.
– Omställningsrörelsen måste använda demokratiska metoder och ta vara på det människor verkligen frågar efter. Den som driver deltagandeprocesser har stor nytta av självinsikt och jag tror att Cohero kan göra omställningsgrupper mer insiktsfulla, säger Thomas Norrby.
Christofer Grandin Franzén som, tillsammans med Mattias Lagerbäck, är den som utvecklat spelet har också tankar kring hur Cohero kan hjälpa omställningsrörelsen.
– Organisationer som driver förändring förlitar sig ofta mycket på enskilda intellekt. Det leder till att några få drar ett tungt lass, samtidigt som det skapas hierarkier. Jag förespråkar inte konsensus som svar, utan tror snarare att spänningar inom en organisation bör medvetandegöras och förvaltas som en resurs. För att kunna hantera spänningar på ett konstruktivt sätt behöver vi ägna mycket tid åt att diskutera samarbetet inom gruppen. I företagsvärlden har man sett att de effektivaste grupperna ägnar så mycket som 30 procent av sin tid åt just detta, säger han.
– Omställningsrörelsen skulle förmodligen behöva ännu mer tid, eftersom den arbetar med att bryta ny mark.
I undervisningssalen på SLU har ett spelbräde med bilden av en öde ö lagts ut på bordet. Fem studenter är skeppsbrutna och har fyrtio dagar på sig att bygga en flotte och ta sig bort. Det finns tillgång till vatten, men ingenting ätbart och ju mer energi en spelare lägger ned på varje drag, desto mer uttöms hens livskraft.
– Den som drar tyngst lass kanske hjälper gruppen att klara uppgiften, men riskerar att själv gå under innan flotten är klar för avfärd, förklarar Christofer Grandin Franzén.
På spelplanen gör studenterna sina drag i tur och ordning, som på vilket brädspel som helst. Varje drag avslutas med ett digitalt händelsekort. På händelsekorten dyker oförutsedda problem eller turliga sammanträffanden upp och utöver händelsekorten finns reflektionskort som låter spelarna fundera över sin egen personlighet.
– Jag vill bearbeta ny information för mig själv innan jag deltar i gruppens beslutsprocesser, läser en av studenterna och funderar.
Reflektionskorten är till för att spelarna ska få syn på sig själva och varandra som individer i gruppen. Thomas menar att den här typen av spel skulle kunna leda till tårar och berättar att kollegiet har haft en diskussion om studenternas integritet.
– Vi har gjort en tydlig presentation, så att studenterna är förberedda på vad de deltar i.
Att spela Cohero är ingen quick fix för organisationer med problem, understryker Thomas Norrby.
– Det är hur man förmår att koppla erfarenheterna från spelet till organisationens arbete som avgör förbättringsmöjligheterna.
Under spelets gång avkodas ofta dynamik inom gruppen.
– Spelutgången antyder ofta för mig som processledare hur gruppens samspel ser ut i verkligheten och kan tas som utgångspunkt för en viktig diskussion, förklarar Christofer Grandin Franzén.
Några vetenskapliga belägg för att Cohero stärker gruppers funktionssätt har inte Christofer.
– Vi har inte hållit på tillräckligt länge eller systematiskt för att kunna utvärdera vad Cohero har betytt för hela grupper. Däremot har enskilda personer hört av sig till mig och berättat att de har fått upp ögonen för processer som varit hämmande för dem själva och den grupp de ingår i.
Christofer påpekar också att spelet vilar på en vetenskaplig grund.
– En stark inspirationskälla är Anita Wooleys forskning om förutsättningarna för kollektiv intelligens. Vi stödjer oss också på Michael Wests sammanställningar av forskningsrön kring innovation i arbetsgrupper och Jan Sandgrens sammanställning av forskning kring beteendestilar.
Tillsammans med Christofer Grandin Franzén har Thomas Norrby och föreningen Lokalekonomerna tittat på möjligheten att anpassa Cohero till ett annat behov i omställningsrörelsen än insikter som gagnar samarbetet – att utveckla en begreppsapparat för samtal om lokalekonomi.
– Det är svårt att prata om lokalekonomi i dag och inte bli tolkad som bakåtsträvare. Självklart ska inte Storvreta eller någon annan bygd isolera sig från omvärlden. Vad lokalekonomi handlar om är att peka ut faktorer som håller bygden vid liv och att värna dem. Där tror jag att ett lokalekonomispel, med Cohero-processen som grund, skulle kunna hjälpa oss, säger Thomas.
– Man skulle kunna titta på lokalekonomi utifrån Coheros ö-metafor. Vad representerar ön, vattnet, verktygen och flotten i Storvreta? funderar Thomas, som tillsammans med Christofer har letat efter en finansiering för att ta fram lokalekonomispelet.
Thomas understryker att det kommer att behövas många andra verktyg än Cohero i omställningsrörelsens verktygslåda, både när det gäller arbetet med lokalekonomi och arbetet med omställning i stort.
– Jag tycker att det har hänt väldigt mycket på metodfronten de senaste åren. Till exempel finns en lista på metoder för deltagandeprocesser på friametoder.se. Där kan man hitta allt från Handbok i lokal finansiering till snabba metoder för att starta ett möte.
Just nu finns också en annan sak somThomas vill uppmärksamma rörelsen på.
– CLLD, Community lead local development, är EU:s nya sätt att närma sig landsbygdsutvecklingsfrågorna och kommer att ersätta Leader. Här finns det väldigt bra möjligheter till såväl organisering som finansiering av projekt som kan bygga broar mellan den lokala och den kommunala nivån. Omställningsrörelsen måste verkligen fånga upp den möjligheten till samarbete kring kommunal planering! Inte minst där behövs den typ av kunskaper som spelet Cohero kan ge oss, avslutar Thomas.
