Planerna på en ny flygplats i Sälen är ett talande exempel på de mekanismer som gör att världen inte klarar av att hantera de globala kriserna, skriver miljöjournalisten Bernt Lindberg från Omställning Falun.
Fjällvärlden är rogivande med högt i tak och obrutna horisonter. Tar man sig bort från turiststråken finns tystnaden där man bara hör sina egna hjärtslag. Men besökstrycket i delar av fjällvärlden börjar bli kännbart. Som med andra populära turistmål gör exploateringen av dem att de ursprungliga kvaliteterna degraderar. Här kommer ett talande exempel från Dalarna där jag bor. Framför allt handlar exemplet om hur långt det är kvar till att tänka långsiktigt hållbart.
Turistarrangörerna i Sälenfjällen vill fördubbla antalet bäddar men kommunikationerna är dåliga. Vägen dit är ganska smal och krokig. Järnväg finns en del av sträckan men den underhålls dåligt av Trafikverket och nedläggning diskuteras. Malung-Sälens kommun, dess norska motsvarighet och turistindustrin vill ha en flygplats och ett stort köpcentrum i ett för naturupplevelser och turism känsligt område. De får stöd av Region Dalarna där alla länets kommuner är representerade liksom landstinget. Region Dalarna uppvaktade den förra regeringen som sköt till 250 miljoner kronor, nuvarande regeringen lovar att inte återta det beslutet. Eventuellt kommer det ytterligare skattepengar via EU. Privata investerare ska stå för runt 350 miljoner.
Lokaltidningarna fylls med kritiska läsarinlägg. Många i området har klagat på nedrustningen av järnvägen. Infrastrukturpengar som kunde satsas på järnväg för regionens industri och för vanligt folk – och turister – läggs på ett flygplatsbygge, mest tänkt för utländska turister. Det finns dessutom en trafikflygplats i Mora, inte så långt borta. Skribenterna får nästan inga svar, ansvariga inom näringsliv och politik vill uppenbarligen inte ha någon diskussion. I regionens styrelse sitter kommunalråd från länets 15 kommuner som uppenbarligen inte heller vill föra en dialog med länets invånare. Vi kan inte välja bort dem och bevakningen från de lokala nyhetsmedierna är dålig.
Det här kan tyckas som en bekväm väg för beslutsfattarna. Det blir lite bråk ett tag, sedan får man som man vill. Men det är en på sikt farlig väg. Odemokratiska beslut stärker inte förtroendet för politikerna. Demokrati bygger inte bara på formalia utan i grunden på ett ömsesidigt förtroende mellan oss invånare, politikerna och tjänstemännen. Dit är det uppenbarligen långt kvar. Ska vi ha ett samhälle som inte faller sönder i misstro och aggressivitet krävs insatser från alla inblandade. Det är huvudpoängen med den sociala dimensionen av ett hållbart samhälle.
Andra invändningar gäller naturligtvis klimatet. Kan man tänka sig en mer huvudlös investering än en ny flygplats? Har inte Dalarna klimatmål att följa? Region Dalarna har ansvar för transportdelen av länets energi- och klimatstrategi – en sådan måste varje län ha. I varje ny transportstrategi produceras fina ord men inget konkret, inget som pekar på att man försöker föra ett offensivt klimatarbete också i praktiken. I preliminärversionen av Miljöbedömning till länstransportplanen 2014–2025 konstaterar författarna själva att flyget ger stora utsläpp. En miljökonsekvensbeskrivning av konsulten Rambøll anger köp av utsläppsrätter som en lösning – man köper sig fri. Länstransportplanens slutsats är att planens åtgärder bara ”svagt” bidrar till att nå klimatmålen. Utan vidare kommentar.
Region Dalarna har också antagit en fyrstegsprincip på transportområdet och den är bra i sig: I första hand ska man förbättra de kommunikationer som finns – steg 1 – vilket ger minskad klimatpåverkan utan stora kostnader, bara i sista hand bygga nytt – steg 4 – med ökad påverkan och till stor kostnad. De egna principerna tycks inte viktiga.
I februari kom en antologi, Hållbara konsumtionsmönster – analyser av maten, flyget och den totala konsumtionens klimatpåverkan i dag och 2015, författad av 14 forskare vid Chalmers, KTH och Göteborgs universitet. Svenskarnas utsläpp från flygresor har fördubblats på 20 år och är nu i samma storleksordning som utsläppen från bilarna. Flygresorna ökar med 4 procent per år. Forskarna bedömer inte att nya tekniska möjligheter räcker för tillräcklig minskning av flygets utsläpp.
Hur ska Dalarna kunna få en långsiktigt hållbar transportapparat? Länet har just genomlidit en ”bussrevolution” som gjort många glesbygdsbor urförbannade. Snabbussar mellan större orter har premierats på bekostnad av lokalbussar. Folk som åkt kollektivt måste nu skaffa bil för att ta sig till jobbet. Naturligtvis måste det finnas både bra lokaltrafik och bra regionaltrafik. Länet framställs alltid av politiker som så glesbefolkat att det är privatbilen som gäller och deras slutsats blir att kollektivtrafik inte är så viktig. Politikerna i Dalarna och på andra håll tycks inte inse att det kostar pengar att förändra ett energislukande och klimatpåverkande transportsystem. Men att bygga upp bilsamhället har inte varit gratis. Järnväg, snabbspårväg och annan kollektivtrafik måste få kosta. Och det måste vara lösningar både vi och kommande generationer kan leva med utan klimatkatastrofer eller sociala kriser.
Varför är flygplatsen så angelägen att bygga? Ledande politiker och näringsliv skapar en hel exalterad drömvärld runt idén om en internationell flygplats, 50 000 nya bäddar i fjällvärlden, 500 nya jobb i Dalarnas nya basindustri. Varför? Kanske i all välmening? Flera jobb i glesbygd förstås. Länets främsta officiella mål är tillväxtmålet, officiellt överordnat miljö- och klimatmålen.
Men tillväxtmålet är som bekant ideologi, inte vetenskap. I materiellt rika samhällen som vårt har sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ett bra liv försvunnit, de negativa följderna tar över. Vem vill semestra i ett hårdexploaterat, bullrigt landskap där vintrarna blir varmare, somrarna regnigare och vinden tilltar? Nya jobb – ja, men inte sådana som är på kollisionskurs med ett hållbart samhälle.
Det här är ett talande exempel på de mekanismer som gör att världen inte klarar av att hantera de globala kriserna. Ledande politiker, myndigheter och näringslivet bäddar för en mycket obehaglig framtid.
