En av Landets Fria Tidnings läsare har reagerat på rubriken till en artikel om en arbetsmetod inom hemtjänsten och menar att rubriken inte gav hela bilden.
I nummer 3 hade Landets Fria Tidning en trevlig artikel med nästan denna rubrik. Det jag tycker kan diskuteras är första ordet i rubriken, ”Ny”. ”Nygammal” hade nog passat betydligt bättre.
En enkel sammanfattning av metoden: personalen lägger tillsammans upp schema och planerar arbetet. Då blir det större lugn och kontinuitet för både pensionärer och personal. Arbetssättet kallas Skönsmo- eller Vanguard-metoden och det har lagts upp särskilda projekt för att pröva och genomföra metoden.
På 1980-talet arbetade jag tre år i hemtjänsten, i trakterna kring Orminge i Nacka kommun. Det var långt före new public management – på den tiden när man litade på folk och på deras önskan om att göra ett bra arbete. Och vi arbetade på det sätt som nu införts i till exempel Skönsmon i Sundsvall.
Vi var åtta till tio i varje grupp och träffades varje morgon för att lägga upp dagens arbete. Pusslade ihop pensionärernas behov och önskemål med våra resurser. I varje grupp fanns det en gruppledare som ordnade eventuella sjukvikarier och rapporterade till lönekontoret. Så fanns biståndshandläggaren som ”basade” över flera grupper. Handläggaren kom med på våra morgonmöten ungefär en gång i veckan då vi tog upp den mer långsiktiga planeringen.
På så sätt flöt jobbet smidigt. I stort sett fick pensionärerna hjälp av personer som de trivdes med och vi fick jobba hos pensionärer som vi trivdes med. Ett exempel: vi hade en gammal dam som vi ibland på skämt kallade ”Grevinnan”. Hon behandlade alla nedlåtande, som om de vore hennes personliga pigor. Henne fick jag vanligen ta, eftersom jag var man och i 50-årsåldern var det lättare för mig att stå ut med hennes sätt – och ibland få in lite vänlig humor mellan henne och mig.
Det är egendomligt hur snabbt detta enkla och naturliga sätt att arbeta har försvunnit. Och inte bara i hemtjänsten utan överallt i statligt och kommunalt arbete. Det förutsätts till exempel att lärare för att göra ett bra jobb måste ha chansen att bli förstelärare – och det blir man inte bara genom att arbeta bra, man måste vara bra på just de områden som rektorn kan kontrollera.
Denna utveckling har lett till att mycket arbete blivit både ineffektivare och tråkigare. Anställda blir hårt styrda och kan tappa den egna lusten att göra ett bra jobb. Då har systemet nått sitt (dolda) mål – det har själv orsakat de problem som det sägs vara till för att lösa. Människor upplever vantrivsel och sjukligheten ökar, jobben blir sämre utförda och det krävs en hel stab av annars onödiga administratörer och övervakare. Skrämmande exempel finns till exempel när det gäller underhållet av järnväg. Många banarbetare går arbetslösa medan antalet kontorsfolk ökat kraftigt.
Det blir en hart när oändlig trappa av bedömare och övervakare. Till slut ska någon bedöma om de näst översta gör ett bra jobb. Men vem ska göra det? Och vem ska kolla denna bedömare? Gud eller konungen?
Men: låt oss inte klaga och deppa utan kämpa. Se Skönsmo- och Vanguard-modellerna som tecken på att något positivt kan komma att hända! Att vi får, eller snarare kan arbeta oss fram till, en mer positiv syn på människan och låta dessa krafter styra oss. Att det som hjälpt oss genom tiderna, samarbete och solidaritet, kan ge oss en bättre framtid. Veta att det elände som ojämlikheten för med sig – mellan människor, mellan länder – inte behöver vara för evigt. Det som ”bara” behövs är att vi tillsammans och på alla sätt arbetar för det.
