Oljetoppen är numera ett faktum. Uppsalaprofessorn Kjell Aleklett leder UGES, Uppsala global energies group, och har skrivit boken Peeking at peak oil. Han har forskat om oljetoppen under tio år och menar att EU borde tillsätta en kriskommitté omedelbart för att säkra framtidens energibehov.
– Problemen måste tas på allvar. Vi behöver göra en omställning av hela vår energianvändning. Vår ekonomi hänger inte med. Det är energibehovet och den dyra energiimporten som bidragit till att ekonomierna i Grekland, Italien och Storbritannien rasar i hop, säger Kjell Aleklett.
Peak oil är det samlade namnet för att den globala och lokala oljeproduktionen inte ökar längre. Från 1950 fram till 1972 ökade oljeproduktionen med 8 procent per år. Efter oljekrisen på 1970-80-talet hade vi en ökning med 1,5 procent per år fram till 2004 då produktionen inte kunde öka mer. Hydraulisk frakturering har gjort att vi de senaste 10 åren fått en liten ökning men priset på olja måste fortsättningsvis vara högt. Aleklett ser allvarliga konsekvenser av vårt oljeberoende.
– Egentligen borde EU tillsätta en kriskommitté för att ta reda på hur energinotan ska betalas i framtiden. När man pratar om energi måste man ha minst ett tjugoårsperspektiv. Det tillåter inte våra politiska system. Men vi måste frikoppla energipolitiken från den övriga politiken, precis som vi gjort med försvarspolitiken. Energipolitik är för viktigt att låta styras av politiska nycker, säger Aleklett.
Han menar att den framtid som vi nu måste diskutera bör handla om hur man bäst använder fossila bränslen för att få förnybar energi.
– Men nu har vi ett allvarligare oljeberoende än på 1970-talet. Det är inte många medvetna om. Faktum är att vår oljekonsumtion för transporter har stigit med 80–90 procent, säger han.
Vi är till exempel helt beroende av olja för våra mattransporter. Den svenska distributionen av matvaror har strukturerats om under de senaste tjugo åren för att byggas runt centraliserade distributionscentra. Det innebär längre transportvägar än förut och att man förlitar sig på att transporterna alltid fungerar för att samhället ska fungera.
– Om man äter 1 000 kalorier från matbordet, så har det kostat 5 000 kalorier i energi för att producera och transportera de 1 000 kalorier som vi kan tillgodogöra oss. Det är ju inte en ekvation som egentligen går ihop. Allt vi gör kostar energi, från att prata i telefon och se på tv till att äta mat.
Oljeutvinningen fortsätter dock att öka i USA genom ny teknik som till exempel fracking, så kallad hydraulisk spräckning. Processen går ut på att man i ett borrhål i marken under högt tryck injicerar stora mängder vatten blandat med kemikalier för att få upp olja eller gas, som annars inte kan utvinnas.
– Just nu gör man investeringar i USA som är otroligt kortsiktiga. Vi pratar om miljarder dollar, där man borrar över 20 000 brunnar per år. Över 80 procent av produktionen i fracking görs under de första åren. Men det handlar inte i första hand om att man ska ha en effektiv oljeutvinning, säger Aleklett.
Skälen till den amerikanska fracking-industrin är istället markägarnas möjlighet att tjäna pengar på utvinningen och att ett stort antal jobb skapas inom oljeindustrin som håller den amerikanska ekonomin i gång. Att man inte behöver importera så mycket olja är också bra för landets ekonomi.
Men oljan är inte den största utmaningen när det gäller klimatet. Egentligen är kolet den stora faran när det gäller koldioxidutsläppen. Det som krävs är fossil energi och förnybar i symbios. Sverige skulle till exempel kunna bli självförsörjande på biogas för matproduktion, menar Aleklett. Dock har den största striden av alla redan vunnits, anser han.
– Utmaningen har varit att få folk att förstå problemen med peak oil. Där har vi egentligen lyckats. När vi fått folk runt om i välden att diskutera peak oil och inse problemen har vi i sak redan nått målet, säger Kjell Aleklett.
