Vilken varm och mjuk kväll! En slatt överblivet vin och en macka i trädgårdssoffan. Mörkret är så vilsamt. Månen är knubbig men inte helt trind. Några fåglar tjattrar borta i tallarna. Är inget bra på kvällsfåglar. Några som äter tallfrön tänker jag. Roliga är de i alla fall. Världen förvandlas till ljud.
Äntligen vila. Nu är vi trötta allihop. Gräset, lönnen, syrenerna, häggsnåren och hallonen som strävat som vansinniga hela sommarn. Tomaterna, morötterna, våtarven i trädgårdslandet. Sälg- och björksly, maskrosor och brännässlor. Revsmörblommor och tistlar. Och jag.
Hela sommaren har vi krigat. Krigat om utrymme och ordning. Raka rader och rätt sak på rätt plats. Jag tänker som alltid på våren att det är bra med effektivitet och tydliga kanter.
Någonstans redan på försommaren vet jag att slaget är förlorat. Inte en chans att jag vinner det här. Men lite halvhjärtat har jag krigat på. Och mat har det blivit trots allt. Kilovis med morötter och västeråsgurka fast de fick trängas med våtarven som fick vara kvar till kycklingarna. Och broccolin växte som om den försökte nå himlen. Men bäst var blåbären – de var bara att hämta.
Men nu är det höst och äntligen vapenvila. Slut med att ordna och ställa, slut med att tukta och hindra. Den lille fascisten får äntligen slå sig ro. I alla fall i min lilla värld. Nu vill vi bara växa och vara hur som helst.
Men runt omkring fortsätter det. Både skog och människor ska stå i raka rader. Växter och djur och barn och anställda och gamla ska effektiviseras och ge avkastning. Drivor av målstyrningsdokument och avvikelserapporter och föreslagna korrigeringsåtgärder far runt som galna gräshoppshorder i vartenda system. Alla sprickor i tid och rum måste tätas till.
Men jag tycker att vi vilar nu. Och smyger in i mörkret under radarn. Där kan vi tyst och vildvuxet välla åt lite alla möjliga håll. I månskenet och mörkret kan vi kanske sluta en hemlig pakt inför den underbara vintern. Slagordet som viskas i natten skulle kunna vara: Länge leve den onyttiga människan och den ostyrbara (r)evolutionen!
Nu drar grannen ut på natt-tur med motorcykeln. Det låter tjusigt i mörkret. Och nu kommer äntligen stjärnorna. Jag måste stänga till hönsen ifall räven är på gång. Har de väl knallat tillbaka till hönshuset efter dagens värv så får jag väl se till att de får sova ifred. Det är det minsta jag kan göra för äggen.
Godnatt.
