Dagens system med miljölagar och reglering skyddar inte naturen, det bromsar bara takten i hur den förstörs. Trots omfattande miljölagar i de flesta länder så kollapsar ekosystem på löpande band. Arter utrotas, naturen skövlas och klimatförändringarna accelererar. Något är i grunden fel.

Det säger Mari Margil som arbetar för CELDF, Community Environmental Legal Defense Fund, i USA. Ursprungligen en advokatbyrå, har CELDF utvecklats till en organisation som stödjer miljöarbetet i mer än hundra kommuner i USA och i flera andra länder, som Ecuador, Nepal och Indien.

– Så länge naturen ses som något som kan ägas och exploateras av privata företag är vi chanslösa. Vi försökte i många år stoppa miljövidriga verksamheter med hjälp av de lagar som finns. Men vi insåg till slut att företags konstitutionella rättigheter är mycket starkare än lokalsamhällens, för att inte tala om naturen som ju inte har några rättigheter alls.

– De lagar som finns fungerar alltså inte. Tvärt om, de legaliserar ofta en omfattande miljöförstöring. Då måste vi skriva nya, som ställer de gamla på huvudet. Vi måste ta oss rätten att skapa rättigheter.

Istället för att skydda privata företag och kommersiella intressen borde lagarna skydda människorna, naturen och de lokala samhällena, fortsätter hon och tar striden om kolbrytning i västra Pennsylvania som ett exempel. Här förstörs stora naturområden av vad som kallas longwall mining (se faktaruta). Invånarna i ett litet samhälle, Blaine, vände sig 2006 till CELDF för att få hjälp med att stoppa kolbrytningen.

– Som Michael Vacca, en av deras representanter, sa: företaget som har sitt huvudkontor långt här ifrån kan bestämma över vår miljö här, men vi som bor här har ingenting att säga till om. Är det inte konstigt?

Med stöd av CELDF tog Blaine, som ett av de första samhällena i USA, beslut om att ekosystem har egna rättigheter och att företag inte kan överklaga lokala beslut som gäller expropriering. Liknande beslut har sedan tagits av hundratals kommuner i ett tiotal delstater, bland dem Pittsburgh och Highland Township, också i Pennsylvania.

Naturens rättigheter går hand i hand med stärkt lokal demokrati, med mänskliga rättigheter och inte minst rättigheter för urfolk, konstaterar Mari Margil. Trots företagens löften om motsatsen medför verksamheter som gruvbrytning och oljeutvinning sällan några fördelar för lokalbefolkningen. De jobb som utlovas är, om de alls blir av, ofta kortvariga, medan miljön är förstörd för mycket lång tid.

Att ge naturen egna rättigheter är därför också att stärka lokalbefolkningars möjligheter att freda sin miljö.

Hon tar Ecuador som exempel där amerikanska oljeföretag har förstört livsmiljön för urfolk i Amazonas med omfattande oljeutsläpp. Enligt en uppskattning har enbart Texacos utvinning i landet orsakat avskogning och förstörda marker på minst 800 000 hektar.

Ecuador blev också det första land i världen som i sin grundlag skrev in rättigheter för naturen. CELDF var aktiv i detta arbete och bidrog med juridiskt stöd. Mari Margil berättar med stolthet om hur de träffade bland annat Alberto Acosta, tidigare gruv- och energiminister, som utsågs till att leda grundlagsförsamlingen.

– Vi var nog lite skeptiska, erkänner hon. Vad har en före detta gruvminister för tankar om att skydda miljön? Men vi fick tänka om – han var fantastisk att jobba med.

Och det lyckades. I dag är naturens rättigheter inskrivna i grundlagen i en portalparagraf som fastslår att Pachamama (naturen) äger rätt att respekteras såväl i sin existens som i att upprätthålla och återskapa sina vitala cykler, strukturer, funktioner och utvecklingsprocesser.

I flera fall har det juridiska vapnet också fungerat i Ecuador. I internationella rättsprocesser mot stora internationella oljebolag har urfolkens rätt till kompensation erkänts när markområden blivit förstörda, något som är ganska unikt. Även här har CELDF varit stödjande.

Detsamma gäller arbetet med att ge de indiska floderna Ganges och Yamuna egna juridiska rättigheter. Och nu har ett samarbete inletts med regeringen i Nepal för att arbeta fram ett juridiskt skydd för känsliga ekosystem där.

Mari Margil jämför vår syn på naturen med hur man såg på slavarna ända in på 1800-talet. De var rättslösa objekt som kunde ägas och exploateras hänsynslöst av sina ägare. Att de skulle ha egna rättigheter var då en absurd idé.

– Att en rättslös varelse skulle tillskrivas egna rättigheter är en konstig, skrämmande, ja till och med löjlig idé – för alla oss som redan har rättigheter. Om en slav exempelvis misshandlades så att hen inte kunde arbeta var det slavägaren som skulle kompenseras, inte slaven själv.

– På liknande sätt kan vi människor i dag kompenseras, i bästa fall, om en vital livsmiljö förstörs. Men naturen i sig själv har inget egenvärde.

Hon hänvisar till den numera klassiska artikeln Should Trees Have Standing? som skrevs av forskaren i juridik Christopher Stone 1972. Han beskrev just hur naturen, med dagens juridik, är helt rättslös. Han undersökte vad det skulle innebära om naturen tillerkändes egna rättigheter. Hur skulle exempelvis en skogs rätt att existera kunna försvaras juridiskt?

Då var det ännu en mycket främmande tanke, utom möjligen för urfolken som ser naturen som besjälad och något som ska respekteras för sin egen skull. Fortfarande är tanken på naturens rättigheter obekväm och konstig för de flesta jurister och politiker, konstaterar hon. Men det får inte hindra rörelsen från att gång på gång föra fram den.

– Det är svårt att få folk att bry sig om frågor ifall de inte känner att de kan göra något åt dem.

– Varje förslag vi lägger ger oss något att diskutera, föra fram och kräva beslut om. Det tvingar ut våra motståndare på banan, de avslöjar sig, var de verkligen står och vems intressen de företräder. Därför måste vi ta kampen även om den i dag kan verka svår att vinna.

Här jämför hon med den långvariga kampen mot dödsstraff i flera delstater i USA.

– Man har förlorat hundratals processer i denna fråga men ger inte upp. Rörelsen går före, domstolar och regeringar följer efter.

CELDF är i dag med och bygger ett nätverk över hela USA, Community Rights Networks, där hela idén är att stärka demokratin på gräsrotsnivå för att skapa hållbara samhällen och upprätthålla en frisk natur.