Startsida - Nyheter

Livsglada äldre vill ta mera plats

De spelar Wordfeud, vinterbadar och forskar. När några av Sveriges äldsta invånare får berättta om sina liv blir lusten att leva in i det sista tydlig. – Jag blev förvånad och uppiggad över att så mycket positivt lyftes fram, säger Annica Carlsson Berghdal som producerat utställningen Årsrika.

– Det är helt galet att när människor har samlat på sig en massa livserfarenhet så är det ingen som vill lyssna på dem. Vi behöver bli bättre på att ta tillvara den erfarenhet och kompetens som finns hos äldre, säger Annica Carlsson Bergdahl, producent för utställningen Årsrika som just nu visas på Hälsinglands museum. Utställningen består av intervjuer hon har gjort med personer mellan 78 och 95 år, samt bilder på personerna av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin.

Tanken är att lyfta fram en mer positiv bild av äldre. I dag skildras äldre framför allt som väldigt ensamma och slitna, menar Annica Carlsson Bergdahl.

– Det kan hända att kroppen är sliten, särskilt om man har haft ett tungt arbete hela livet. Men hjärnan är ofta i gott skick. Forskning visar att hjärnan inte slutar utvecklas när vi blir äldre.

Hon har träffat personer från hela landet och pratat i huvudsak om hur de lever här och nu. Det har handlat om allt från arbete och kroppssyn till ensamhet och tankar på döden. Flera av de intervjuade är fortfarande yrkesaktiva.

– Jag har pratat med Barbro Westerholm som är vår enda riksdagsledamot över 80, och med nobelpristagaren Arvid Carlsson som är 93 och fortfarande forskar. En kvinna sa att hon inte bara vill sitta hemma och lösa korsord och tillhöra en kategori. Hon jobbar som handledare på universitetet, är med i en bokcirkel, vinterbadar och allt möjligt.

Alla intervjuade fick också frågan om sexuell lust och kärleksrelationer.

– Det var en del som sa att det där var avklarat, men flera stycken svarade att lusten fortfarande finns kvar. Vi har med två berättelser där paren har träffats när de är närmare 90 och känslorna som de berättar om är det lätt att känna igen sig i.

Något som slog Annica Carlsson Bergdahl under intervjuerna var att flera personer sa att de blivit mer ödmjuka sedan de blev äldre. Framför allt var det männen som tyckte att de varit för hårda och snabba att döma som yngre.

– Jag tror att man släpper masken och rollerna när man blir äldre. Du behöver kanske inte leva upp till omgivningens idéer om hur man ska vara som människa när du närmar dig slutet av livet.

Hon kunde också urskilja ett mönster i att många sa sig uppskatta det lilla i livet på ett nytt sätt och vara närvarande här och nu. En kvinna pratade om hur hon njöt av att gå ut i sin lilla trädgård varje dag för att hon tyckte att det var så vackert med blommorna, även när de var vissna.

– Människor som är mitt i karriären går på dyra kurser för att lära sig mindfulness, men vi borde mötas mer över generationsgränser istället. De äldre kan lära oss att vi kan dö i morgon så det gäller att passa på att njuta nu.

I samtalen om döden upplevde Annica Carlsson Bergdahl att de flesta inte var rädda för döden i sig.

– När du närmar dig 90-årsåldern har du börjat vänja dig och acceptera att du ska dö. Däremot fanns det en oro för vägen dit, att de skulle bli kollin eller hamna på ett dåligt boende.

Annica Carlsson Bergdahl säger att hon inte är ute efter att försköna ålderdomen, hon är medveten om att många äldre är ensamma eller sjuka på olika sätt.

– Men dem jag pratade med verkade känna att de får ut mer av livet genom att fokusera på det ljusa. Jag blev själv förvånad och uppiggad över att så mycket positivt lyftes fram. Det visar att det inte behöver vara en skräck att bli gammal.

Hon hoppas att utställningen kan vara ett litet steg i att äldre kan spela en mer aktiv roll i samhället, och inte stängas ute från till exempel beslutande organ.

– Om vi har fler som är delaktiga tror jag att det blir ett bättre samhälle än om det är en liten klick i medelåldern som styr allt.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV