Startsida - Nyheter

”Likheterna är fler än skillnaderna”

När 50 asylsökande flyttar till den lilla orten Gunnarsbyn i Norrbotten är många misstänksamma. Men redan efter en vecka sitter gamla och nya bybor vid middagsbordet tillsammans. Welcome to Gunnarsbyn är en dokumentär om möten och om överlevnad.

– Jag är själv uppvuxen i en by med sex hus i Norrbottens inland, och jag har länge känt att jag vill göra något om överlevnad. Det kan låta allvarligt, men oavsett om du har flytt över halva jordklotet eller om du har valt att flytta till glesbygd eller stanna kvar och kämpa handlar det mycket om överlevnad, både för en själv och för byn. Det säger Anette Winblad, som tillsammans med sin man Johan Winblad har regisserat dokumentären Welcome to Gunnarsbyn. Filmen följer mötet mellan gamla Gunnarsbybor och nyanlända flyktingar under två års tid.

Anette Winblad beskriver känslan av kraft och kämparanda som hon upplevde när hon kom till Gunnarsbyn.

– En av byborna uttrycker det som att man utvecklar en speciell sorts intelligens av att växa upp på landsbygden. De flesta lär sig flera yrken och blir bra på många olika saker för att de är tvungna till det, om något går sönder är det inte bara att ringa in en hantverkare. Istället hjälper man varandra, det är en inarbetad vana sedan generationer.

Den generositeten och viljan att hjälpa kom även att omfatta de nyanlända menar hon. Men när nyheten spreds om att ett flyktingboende skulle öppna var till en början många oroliga. Den lilla byn med 159 invånare blev en tredjedel större över en natt när ett femtiotal asylsökande anlände.

Efter en vecka bjöd byns präst och asylboendets föreståndare in de nyanlända att laga mat från sina hemländer i församlingshuset, och byborna kom för att smaka.

– Det var nästan hundraprocentig närvaro, och sakta började de lära känna varandra. Några volontärer startade svenskundervisning och det ordnades praktikplatser. Det visades mycket god vilja från byborna redan från början.

Även en del av de nyanlända var skeptiska till att bo i Gunnarsbyn inledningsvis. Många kom från storstäder och hade svårt att hantera kylan. Under vintern drabbades boendet av ventilationsproblem och vissa av rummen blev så kalla att de inte gick att bo i. Men de flesta som Anette Winblad har pratat med säger att de vill bo kvar i byn.

– De tycker att barnen har integrerats så bra i skolan. Och den värme de har mött från byborna betyder mycket.

Ett konkret resultat av mötet mellan människor är den byodling som drivs gemensamt av gamla och nya Gunnarsbybor. Där odlar de ekologiska grönsaker och säljer på den årliga marknaden. Och i bagarstugan bakas det numera norrbottnisk mjukkaka av såväl personer från Sverige som från Somalia, Syrien och Afghanistan.

De nyanlända kan ha mycket att tillföra till orten när det kommer till arbetstillfällen tror Anette Winblad.

– Asylsökande ses ofta som en klump som inte kan bidra, men de är ju folk som har arbetat som musiker, journalister, taxichaufförer och mycket annat. Förhoppningsvis har vi några goda entreprenörer också som kan dra igång olika verksamheter.

Filmteamet arbetar just nu på en uppföljning om Gunnarsbyn. Där får tittarna komma några av byborna närmare och följa de problem som ändå har uppstått.

Anette Winblad tycker att hon har lärt sig mycket av att arbeta med filmen. Bland annat om hur det kommer sig att en del människor på landsbygden röstar på Sverigedemokraterna.

– Jag har fått större förståelse för varför det ser ut som det gör i våra val. Många på glesbygden känner sig övergivna och upplever att de inte blir lyssnade på. Då är det lättare att sparka nedåt än uppåt.

De flesta av oss bär på en viss grundrädsla för det vi inte känner till, tror hon.

– Det är lätt att tänka ”de kommer från det landet, då är de så där”, eller ”de röstar på det här partiet, då är de så här”. Men likheterna mellan byborna och de nyanlända har varit många fler än skillnaderna, det bekräftar att vi är i grunden ganska lika.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV