Förra veckan rapporterade vi om att det satsas mer pengar på samiska läromedel, men att ämneslärarutbildningen i samiska på Umeå universitet saknar studenter. Men trots välvilliga satsningar är det långt ifrån tillräckligt, menar Josefina Lundgren Skerk, ordförande i Sametingets språknämnd.
I Sametingets årliga lägesrapport, De samiska språken i Sverige 2014, slår Samiskt språkcentrum fast att det finns en frustration hos dagens föräldrageneration över att inte ha tillräckliga samiska språkkunskaper för en naturlig överföring till sina barn. I rapporten framgår det även att det inte räcker med att språket talas i hemmet utan att det måste återerövras inom flera domäner i samhället. Skolans och förskolans roll är viktiga för överföringen och bevarandet av de samiska språken.
– Det är en grundläggande mänsklig rättighet att inte bli ifråntagen sitt språk. Språken är otroligt betydelsefulla för oss samer för att vi ska kunna fortsätta att vara samer. Men utöver utbildningsväsendet handlar det även om attityder och strukturer i vårt samhälle när det gäller hur vi synliggör språken, säger Josefina Lundgren Skerk (Jakt- och fiskesamerna), ordförande i Sametingets språknämnd.
Men att ge ny kraft åt de samiska språken är inte något som prioriteras i Sveriges kommuner, menar Samiskt språkcentrum. Och det är få samiska barn och ungdomar som får utbildning i samiska hela vägen från förskola till universitet, vilket barn, unga och vuxna får i Norge. Konsekvensen blir att ju färre som talar de samiska språken desto mer försvagas språken. Och situationen i dag är kritisk.
– Tyvärr har det aldrig gjorts något seriöst försökt från riksdagen att förändra den politik gällande samers rättigheter som en gång startades. Det finns en ovilja och oförståelse för de samiska språken som fortfarande präglar dagens läge. Skolan är den viktigaste arenan för att bevara språken, men i dagsläget råder en motsatt effekt, vilket innebär att samiskan dödas i den svenska skolgången, säger Josefina Lundgren Skerk.
Hon säger att problemen inom skolan i dag bland annat är bristfällig lagstiftning och en struktur i det svenska samhället och inom politiken som inte skiljer sig mycket från hur man såg på de samiska språken på 1930-talet. I Samiskt språkcentrums lägesrapport framgår att det saknas resurser, kompetens och ekonomiska förutsättningar för att göra det bevarande- och utvecklingsarbete som krävs. Och även Josefina Lundgren Skerk menar att trots att det finns en välvilja kring att bevara och utveckla de samiska språken, är det ändå långt ifrån tillräckligt.
– När det gäller de ökade satsningarna på samiska läromedel är det så klart välkommet, men det handlar fortfarande om små och spridda satsningar och det är svårt att se om det kommer att ha någon riktig effekt i slutändan. Gällande ämneslärarutbildningen i Umeå anser jag att det är en felsatsning som gjorts utan dialog med Sametinget. Lärarnas arbetsvillkor måste förändras, ingen söker en utbildning inom ett område där tjänsterna inte ens utgör halvtider eller när tjänsterna för ämneslärare helt saknas.
Hon förklarar att det finns väldigt få lärartjänster i de samiska språken och att de lärarna har en väldigt pressad situation. Det behövs fler lärarsökande men hon menar att det i grunden krävs en långsiktig strategi och politik som på sikt kommer att trygga lärarförsörjningen genom att tillräckligt många får den utbildning de har rätt till i tidig ålder.
En hel värld riskerar att försvinna och grunden för den samiska kulturen riskerar att utraderas om de samiska språken dör ut, menar Josefina Lundgren Skerk. Hon tycker att det är oacceptabelt att Sverige som föregångsland när det gäller mänskliga rättigheter ens har en diskussion kring att få till en fungerande samisk utbildning. Det har blivit en kostnadsfråga och inte en självklar mänsklig rättighet som efterlevs.
– Uppenbarligen är de samiska språken för dyra för Sverige. Vi samer är välkomna att bli svenskar som alla andra, men att styra vår egen utveckling och bibehålla vår samiska identitet är en ständig kamp.
