Våld mot äldre kvinnor och härskartekniker samsas med sambatrummor, roller derby och lindyhop. Den 7–8 mars äger Systerskapsfestivalen rum i Örebro för sjätte gången och tanken är att hitta en balans mellan allvar, skratt och pepp.
I år innehåller Systerskapsfestivalen över 50 programpunkter. Det blir allt från dokumentärfilm och stadsvandring till utställningar och panelsamtal, och många av programpunkterna teckentolkas. Örebros roller derbylag guidar runt på festivalen iförda full mundering och rullskridskor. Orkestern Rrriotsamba leder en demonstration och ger även en workshop i trummande. Det blir en livepoddcast med Camila och Mireya samt en berättarföreställning om poeten Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas. Bland mycket annat.
Elin Hector är samordnare för festivalen och verksamhetsledare på Kulturhuset Örebro där de flesta av programpunkterna äger rum. Ett av hennes starkaste minnen från tidigare Systerskapsfestivaler var ett år då besökare fick speedejta en tant. Sju kvinnor i 80-årsåldern och uppåt pratade med besökare om vardagliga saker som den första mensen och huruvida deras pappor lagade maten hemma.
– Det var verkligen fantastiskt och många har pratat om det efteråt. Det finns för få platser där vi möts över generationerna. Fördomar släppte åt alla håll och det var så fint. Vi måste prata mer med varandra!
Elin Hector tror att en kulturfestival är ett bra sätt att nå en bred publik.
– Någon kanske inte är en jättemedveten feminist, men vill se en viss pjäs. Sedan ramlar den in på en utställning. Jag tror att kultur är ett språk som når långt.
Språk kan dock också vara kontroversiellt. Begreppet ”systerskap” kritiseras ofta för att klumpa ihop alla kvinnor och därmed osynliggöra andra maktstrukturer som etnicitet, klass och sexualitet. Det kan också bli problematiskt för den som står utanför könsnormen.
– Det där är ett viktigt samtal. Vi har pratat tidigare år och tagit ställning till att fortsätta heta Systerskap, men vi bör prata igen och mer. Vår festival lyfter jämlikhet. Vi är måna om att ha en bredd vad gäller etnicitet och sexualitet och vi diskuterar gärna klass. I år har vi en punkt som heter Feminismen och klasskampen, är det olika kamper eller är de sammanvävda? Systerskap heter vi än så länge gärna och minns vad kvinnors organisering har uppnått, vad otroligt viktiga framsteg som gjorts och vad mycket som är kvar att göra.
Elin Hector ser flera syften med festivalen. Dels att lyfta frågor om feminism och genus, dels att skapa en organisering bland engagerade i Örebro. Programmet börjar att förberedas på hösten då alla som vill kan delta i stormöten, både privatpersoner och olika organisationer. Alla programpunkter välkomnas och det här skapar både en bred festival och ett samarbete under en stor del av året, menar Elin Hector.
Dessutom vill hon att festivalen ska ge besökarna kraft att förändra, gärna i sin vardag.
– Vi pratar om tunga grejer, men jag vill också att folk ska känna en kraft och glädje i det här. Det får inte bara bli tungt, och det tycker jag att vi lyckas med. Man kan också få kraft av att tänka på att vi i Sverige har fått förändringar som aborträtt och föräldraförsäkring på grund av att kvinnor och män har kämpat för det. Det är viktigt att vi inte lutar oss tillbaka. Det är en kamp som måste fortsätta hela tiden.
Själv har hon bland annat varit med och startat en genusstudiecirkel på sin sons förskola.
– Jag är jättemån om att min pojke ska få vara en hel människa. Alla ska ha samma förutsättningar och få vara det de är, oavsett kön. Vi måste bli medvetna om hur vi pratar med våra barn. Festivalen handlar jättemycket om hur vi möter andra.
Hela programmet finns på systerskaporebro.se
