Som siste människa på klotet sitter du vid randen av det enorma varma hav som blev civilisationens slut och är eftertänksam.
– Varför tog vi inte livet på allvar? Som varelser på en planet som råkar ha exakt rätt förutsättningar för att livets byggstenar ska kunna existera borde vi ha varit ödmjuka och fulla av respekt inför alla de genom årmiljonerna utvecklade livsformerna.
– Varför gjorde vi inte jobbet när vi fortfarande hade chansen? Vi hade kunskapen, resurserna och tiden på vår sida.
– Varför tog vi inte höjd för att lätt undvika värsta-möjliga-scenariot? Det fanns klara indikationer på att världssamfundets samlade ambitioner inte nådde ända fram.
– Varför lät vi klimatförändringarna stå i skuggan av egoism och ekonomisk tillväxt? Varför fick medierna tolkningsföreträde? Varför vågade vi inte lita till vår intuition om att något var galet?
Vi visste att världsekonomin var en enda skuldbubbla. Vi visste att det skulle bli underskott på energi när de fossila bränslena tog slut. Vi visste att det fanns självförstärkande klimatförändringar att vänta. Vi visste att befolkningsökningen spelade en roll i sammanhanget. Vi visste att de djupa sociala klyftorna kunde skapa oro, våldsamheter och krig. Vi hade klara bevis på att livets mångfald på planeten minskade med aldrig tidigare skådad hastighet.
Ändå var vi oförmögna att se vår egen roll i helheten. Det var som att allt det otäcka försiggick någon annanstans, på någon av de andra fem Tellus-planeterna som vi förbrukade.
Det är lätt att vara efterklok men svårt att förändra bekväma och framgångsrika vanor. Vi är den generation som ännu har chans att styra undan de sämsta scenarierna. Hur mycket kan det vara värt att ge våra barn en bättre livsmiljö?
”Än sen, vad kan jag göra åt det?”, frågar sig säkert en och annan som orkat läsa ända hit.
Jo, men nog är det så att vi alla kan krama ett träd eller skåda Vintergatan en stjärnklar natt. Känna hur trädet sakta rör sig i kramen eller känna sin litenhet inför universums otroliga rymd.
Visst är det så att det var länge sedan du hejade på grannen och berättade hur det går för dina solceller på taket, hur gott det är att skörda grönsaker i balkonglådan eller varför du börjat cykla till jobbet varje dag i ur och skur.
Säkert har du tänkt tanken att lägga ifrån dig mobilen och ägna dig mer helhjärtat åt familjen eller bjuda vännerna på middag.
Som så många redan sagt: ingen kan göra allt men alla kan göra något och tillsammans kan vi göra stordåd.
