Uppsala stadsteaters pjäs Fallet Kapten Klänning handlar om härvan kring den före detta polischefen Göran Lindberg, som var mest känd för sitt arbete för jämställdhet inom polisen – innan han dömdes till fängelse för grov våldtäkt, koppleri och sexköp. – Ur en rent dramatisk synpunkt är det ett fantastiskt fall, säger manusförfattaren Cristina Gottfridsson.
Cristina Gottfridsson säger att hon inte visste vad hon gav sig in på när hon började att arbeta med pjäsen.
– Det har varit mycket intressant och spännande, men också bland det svåraste jag gjort.
Hon är förvisso erfaren både som dramatiker och som människa, men det har varit en mycket speciell pjäs att skriva. Dels fanns det oerhört mycket material att gå igenom, främst den runt 3 000 sidor långa förundersökningen, som många citat i pjäsen är hämtade ifrån. Och dels var det svåra händelser att ta del av.
– Jag påverkades på ett sätt som jag inte hade räknat med. Jag tänkte att jag hade bra distans, men jag kunde inte riktigt värja mig mot vad tjejerna varit med om. Det är en helt bisarr värld där människor löser sina spänningar genom att konsumera trasiga ungdomar. De ska vara så unga som möjligt och man binder dem, piskar dem och stoppar in saker i alla hål.
Hon menar att fallet blottar en undre värld som uppstått på grund av ett destruktivt samhälle.
– Vad är vi för människor när så många mår så dåligt? Det finns en del som säljer sex på grund av fattigdom eller som har blivit kidnappade, men också många unga som tror att de ska göra något lättvindigt, men går sönder. Varifrån kommer denna ömsesidiga fixering vid sex och konsumtion? Det skrämmer mig. Det är ofta pojkar och flickor som blivit våldtagna en gång och inte vågat prata om det. De har gått sönder, och de konsumeras. Jag tror inte på den lyckliga horan.
Manuset är tungt, säger hon.
– Det finns mycket tragedi i detta. Det är synd om hans anhöriga och det finns mycket smärta både hos torskarna och sexsäljarna.
Men hon tycker också att det finns något hoppfullt i berättelsen, i och med att de målsägande togs på allvar och den skyldige fick sitt straff.
– En av de här tjejerna började att sälja sex när hon var tretton år. Men nu har hon tagit sig ur det destruktiva, läst in gymnasiet och går nu på universitet.
Cristina Gottfridssons bild är att polisen gör ett bra jobb och att det främst är politiska beslut om mer resurser till arbetet mot människohandel och prostitution som behövs.
– Det är två poliser i hela landet som undersöker människohandel på nätet. Det är fel prioriteringar.
Hon bestämde sig tidigt för att inte analysera Göran Lindbergs handlingar ur ett psykologiskt perspektiv. Det kunde bara bli spekulationer, menar hon, och hon tror att publiken kan dra sina egna slutsatser när de hör vad han sagt i polisförhören. Det är också medvetet att mest fokus läggs på flickornas berättelser. Visserligen är Göran Lindberg en fascinerande karaktär för teatern, men Cristina Gottfridsson påpekar att även när han satt i fängelse fortsatte den här typen av händelser att äga rum.
– Både pojkar och flickor används som sexuella leksaker. Det handlar inte om moralism. Många far illa. Det är en gigantisk böld i vårt samhälle och därför är det viktigt att berätta om.
En del menar att pjäsen exploaterar de drabbade flickorna. Cristina Gottfridsson har funderat mycket över etiken men tycker att det finns flera skäl att göra en föreställning om fallet.
– Det har hög allmängiltighet och speglar något viktigt i samhället. Jag tycker att folk vänder bort blicken i ett slags kvasiomsorg. Det är viktigt att lyfta fram det här. Om inte konstnärer vrider och vänder på det överlämnar vi det till Aftonbladet och då blir det ytligt. Jag har ett annat uppsåt än att sälja lösnummer.
Hennes förhoppning är att publiken ska få en förståelse för fallet och liknande händelser, och inse att de inblandade kan vara personer vi känner.
– När våra unga är osedda eller mentalt övergivna, är det den här världen vi riskerar att slänga in dem i. Och det är detta som våra män, bröder och lärare är inne och rotar i. Jag hoppas att publiken ska förstå hur grovt det är, men också att det går att förändra, för det tror jag.
Fallet Kapten Klänning är i allra hösta grad en politisk pjäs, menar hon.
– Jag tror att det här är en konsekvens av samhället vi lever i, att allt är individens fel och individens problem. Och den nyliberala synen som räknar med att vissa ska gå under och att det till och med är bra, för att det skapar drivkraft att inte vara en av dem.
Fallet Kapten Klänning har premiär på Uppsala stadsteater den 9 april.
