Ockupationen av sjukstugan i Dorotea i Västerbotten är avslutad. Men kampen för att återinföra akutvårdsplatserna i Dorotea fortsätter i en ny lokal medan politikerna förhandlar om en lösning av sjukvårdsfrågan. Om resultatet inte blir som Doroteaupproret hoppas kommer ockupationen att återupptas.
Lördag den nionde maj kallades ockupanterna till ett extrainsatt möte på sjukstugan i Dorotea. Frågan som kom att behandlas var om Sveriges längsta husockupation skulle avslutas. Av de 32 närvarande ockupanterna röstade 30 ja på den frågan. Och lättnaden var märkbar bland ockupanterna:
– Den här flytten kommer att ge oss förnyad energi att kämpa för vår sak, eftersom vi nu inte behöver tröttande nattpass och ständiga bemanningsscheman dygnet runt, sade Simone Granberg, en av talespersonerna för Doroteaupproret.
Anledningen till att man nu flyttar till andra lokaler är att den nya kommunstyrelsen, med Dorotea kommunlista (DKL) i spetsen, ska sätta sig ner och förhandla om ett nytt vårdavtal med landstinget.
I november förra året sade kommunstyrelsen upp det gamla avtalet med landstinget. Det kom till i september 2013 när det dåvarande kommunalrådet Greger Lindqvist (S) försökte blidka de uppretade Doroteaborna. Sedan den 30 januari 2012 hade de helt saknat akutvårdplatser i kommunen. Han förhandlade sig då till två vårdplatser på äldreboendet Bergvattengården som landstinget skulle betala.
Men dessa vårdplatser har inte varit öppna många dagar. Det har varit ständig sjuksköterskebrist. Och vårdplatserna kunde inte mäta sig med det fullt akutvårdsutrustade minisjukhus som fanns på sjukstugan med fyra akutvårdplatser som oftast var överbelagda. Förra valet gjorde därför Socialdemokraterna en brakförlust i kommunen.
I november i år ska det nya avtalet vara skrivet. Det är därför ockupanterna nu lämnar sjukstugan. Under den drygt tre år och tre månader långa ockupationen har de varit som en nagel i ögat på landstinget. Landstinget har till och med begärt handräckning av Kronofogden för att avhysa dem.
– Vi vill nu att politikerna i lugn och ro ska sätta sig ner och diskutera hur akutsjukvården ska återställas i Dorotea, utan störande irritationsmoment, säger Simone Granberg.
Hon säger att förhoppningarna om att återinföra aktutvårdsplatserna nu är stora bland ockupanterna. Det samma gäller för kommunalrådet Mats Erik Wersterlund (DKL) som ska sitta med i förhandlingsgruppen.
– Vår utgångspunkt är att akutvårdsplatserna öppnar igen på sjukstugan. En fungerande sjukvård är landstingets ansvar, säger Mats Erik Vesterlund.
Om så inte sker kommer ockupationen av sjukstugan att återupptas, säger flera av ockupanterna som Landets Fria har talat med. Att återinföra akutvårdsplatserna på sjukstugan har hela tiden varit deras krav. Och att grannkommunen Åsele ska få tillbaka sin ambulans så att inte Dorotea ska behöva dela med sig av sin enda.
– Vi kommer inte att nöja oss med något annat. Om vi inte får igenom våra krav, kommer vi att återuppta ockupationen, säger Simone Granberg.
Ockupationen av sjukstugan i Dorotea inleddes den 30 januari 2012. Det var samma dag som landstinget beslöt att stänga akutvårdsplatserna på sjukstugan. Genom att stänga akutvårdsplatserna i Dorotea sparade landstinget åtta miljoner kronor årligen i något som kallades Projekt balans.
Beslutet om att genomdriva Projekt balans föregicks av en risk- och konsekvensanalys som skrevs i november 2011 av ett antal läkare i länet. Men den hamnade aldrig på oppositionens bord i landstinget, utan klassades som arbetsmaterial som inte är en offentlig handling.
– Risk- och konsekvensanalysen pekade bland annat på att patientsäkerheten skulle hotas av nedläggningar av ambulanser och akutvårdplatser i inlandet, just på grund av de långa avstånden, säger Ingrid Oskarsson som är en av de aktiva ockupanterna.
För det var inte bara Dorotea som förlorade sina vårdplatser, utan de minskade även i andra kommuner i Västerbotten. Men Dorotea drabbades hårdast. Över en natt kunde Doroteaborna inte få vård inom kommunen vid sjukdom efter klockan 17 på vardagarna eller på helgerna. Och närmaste sjukhus ligger i Lycksele, 14 mil från tätorten Dorotea och 25 mil från turistorten Borgafjäll längst västerut i kommunen.
Dessutom drog man in på ambulanser, bland annat i grannkommunen Åsele, vilket för Doroteas del innebar att de fick dela med sig av sin enda ambulans. Den ambulansen kunde vara i Lycksele, eller i värsta fall Umeå, när någon blev akut sjuk i Borgafjäll 34 mil bort. Och en ambulanshelikopter kan inte landa om det stormar eller snöar.
Protesterna i Dorotea döptes snart till Doroteaupproret och sträckte sig över hela länet. Deras krav är att återställa vården till samma nivå som rådde 2011 i Västerbotten. De genomdrev den första folkomröstningen någonsin i ett landsting i Sverige, den 8 september 2013. De 24 801 namnunderskrifter som de samlade in, överskred med råge de tio procenten av röstberättigade i länet som krävdes för att få till stånd en folkomröstning.
Av de 53 305 som röstade, röstade 88,4 procent på ja-alternativet. Men det var knappt 26 procent av de röstberättigade som gick till valurnorna, varför landstinget inte tyckte att de behövde ta hänsyn till valresultatet.
Måndagen den 11 maj marscherade ockupanterna i samlad trupp upp till den lokal varifrån de ska bevaka förhandlingarna. Det är ett K-märkt hus som ligger centralt i tätorten. Från den så kallade Sockenstugan ska Doroteaupproret nu övervaka förhandlingarna mellan kommun och landsting och fortsätta kämpa för att vården ska återinföras till samma nivå som rådde i Västerbotten 2011.
Kampen för detta har gett positiva bieffekter för alla som på något sätt har organiserat sig i Doroteaupproret. Bekanta har blivit vänner, folk har lärt sig hur man hittar information, hur man organiserar sig och arbetar mot ett gemensamt mål.
– Många har lärt sig att våga ha en egen åsikt och att stå upp för den, istället för att följa med strömmen. Allas åsikter har tagits på lika stort allvar och många har fått ett ökat självförtroende. Det gäller i synnerhet för kvinnorna som tidigare ofta inte tagit så stor plats. Många har vuxit enormt, säger socionomen Margareta Dahlqvist som har varit med sedan första dagen av ockupationen.
