”Ständigt bättre-patienten alltid först” är värdegrunden inom Västerbottens läns landsting. – Den här värdegrunden har tagits fram utan att ge oss vårdpersonal de förutsättningar vi behöver, säger undersköterskan Hanna Backlund.
För drygt tre år sedan började Hanna Backlund att arbeta som undersköterska på infektionskliniken på Norrlands universitetssjukhus, NUS. Hon beskriver att hennes arbetssituation på avdelningen var tuff från första början. På avdelningen ligger en del patienter ensamma i isoleringssalar och många av dem är äldre. Många patienter behöver mycket hjälp, allt från att tvätta sig till att komma upp, eller bara ha någon att prata med. Hanna Backlund märkte snabbt att hon inte hann ta hand om sina patienter i lugn och ro och göra på det sätt hon själv skulle vilja.
– Vi har väldigt många andra arbetsuppgifter som gör att jag inte hinner med de primära behoven hos patienterna.
Hon berättar att hon kände oro och nervositet inför att börja gå själv efter sin inskolning på avdelningen. Mentaliteten hon möttes av då var att hon skulle ta det lugnt för alla kommer en dag att stå i en skrubb och gråta.
– Tänk dig själv att som ny på en arbetsplats få höra att alla gråter någon gång för att arbetet är så tufft. Och det börjar bli allt tuffare över lag.
De senaste åren på infektionskliniken på NUS beskriver hon som tuffa. Mycket personal har slutat, många känner stor hopplöshet inför sin arbetssituation och det har varit dålig struktur hos ledningen, menar hon. Hanna Backlund och flera kollegor började därför att prata om att det behövs en förändring. De har upplevt att samma problem tagits upp flera gånger men att det inte leder till någon förändring.
– Vi klagar till cheferna men sedan tar det stopp. Jag menar inte att allt ansvar ligger hos våra chefer för de kan i vissa fall inte heller göra så mycket.
Kollegorna samlades för att utbyta upplevelser från olika avdelningar och för att diskutera vad de kunde göra. De enades kring att de först och främst vill förändra sin egen arbetssituation på NUS, men landade även i att det inte bara rör deras egen arbetsplats utan hela Sverige.
– Den senaste tiden har vi sett flera vårduppror över hela Sverige. Därför tänkte vi att det bästa vore om alla de här upproren kan enas under en och samma paroll. Sköterskor och läkare exempelvis har lite olika agendor, men i slutändan vill vi åt samma håll. Tillsammans kan vi bli väldigt starka.
Upproret ”Människor, inte maskiner” kom på så vis till och Hanna Backlund och hennes kollegor arbetar nu med att organisera ett möte med alla fackliga organisationer som arbetar inom vården för att se vad de skulle kunna göra tillsammans. I dagsläget har de inte fått några etablerade kontakter med engagerade i andra uppror. Men det kommer, menar Hanna Backlund.
– Den respons vi har fått hittills är överlag bara positiv. Våra chefer är de enda som kanske har haft kritiska åsikter i och med att vi går ut i medierna. De tycker inte att det är bra för rekryteringen till sjukhuset. Men med en sådan arbetssituation som råder skulle jag inte ge rådet till någon att börja här.
När det gäller vårdupproret som startats på NUS säger Karin Lundström (S), ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden i Västerbottens läns landsting, att de inom nämnden inte haft någon direkt kännedom om upproret och därför inte diskuterat det.
– Men vi vet att det är en ganska tuff arbetsbelastning och vi arbetar ständigt med frågor som rör bemanning och arbetsmiljö. Det är bara att konstatera att det är ganska tufft generellt inom vården i dag och vi står inför mycket förändringsarbete.
Vilket ansvar anser du att ni politiker har gentemot de anställda inom landstinget som upplever sin arbetssituation som ohållbar?
– Klart vi har ett ansvar för den verksamhet vi bedriver, men samtidigt är många av de här frågorna nationella. Vi är även av uppfattningen att vården är underfinansierad i dag. Skattesänkningar har helt klart gett effekter, säger Karin Lundström.
Vården berör oss alla, oavsett om du är anställd, patient eller anhörig. Förr eller senare är vi alla beroende av en bra och fungerande vård säger Hanna Backlund. Men hon ser landstingets värdegrund ”Ständigt bättre– patienten alltid först” som ett hån mot henne som anställd då hon inte får de förutsättningar hon behöver för att sköta sitt jobb.
– Den värdegrunden har förhoppningsvis alla som väljer att arbeta inom vården och vår utbildning präglas av den värdegrunden. Men när landstinget skyltar med dessa ord utan att ge oss de förutsättningar vi behöver blir det som ett slag mot ansiktet. Vi personal sliter ihjäl oss för att patienten alltid ska komma först och får sätta våra egna behov åt sidan för att ge den vård som behövs.
Hon menar att patientsäkerheten blir lidande med pressad och stressad personal. Därför har de inom uppropet enats om vissa större förändringar som är en förutsättning för en bra vård och hållbara arbetssituationer.
– Använd kompetensen på rätt sätt och ge oss personal möjlighet att få vidareutbilda oss och utvecklas. Vi förespråkar även sex timmars arbets-dagar och högre löner för att höja statusen på yrket. Men en dräglig arbetsmiljö så att vi kan klarar av våra jobb står i fokus.
Framför allt behövs mer personal. Tidigare i år beslutade Västerbottens läns landsting att permanent ta bort 40 vårdplatser i år och ytterligare 30 under nästa år. Hanna Backlund tror att det beror på att det inte finns tillräckligt med personal och i hennes ögon är det inte en lösning som är långsiktigt hållbar.
– Vi har inte plats för de patienter som kommer in. Många blir hemskickade för tidigt för att vi behöver vårdplatserna och sedan kommer de tillbaka efter ett tag och så går det runt. I längden känns det som att det kommer att bli en större ekonomisk förlust än om man skulle hålla vårdplatserna öppna.
Karin Lundström säger att de 40 vårdplatserna har tagits bort nu under sommaren, men att det inte beror på personalbrist.
– Nationella jämförelser visar att vi har mycket vårdplatser i relation till antalet medborgare och därför har vi kunnat styra och stänga vårdplatser där det finns en rimlig möjlighet att göra det.
Hanna Backlund berättar att på infektionskliniken ser de trots allt positivt på framtiden då de fått lite mer resurser och nya chefer. Men det betyder inte att kampen för bättre arbetsvillkor inom vården läggs ned.
– De förbättringar som införts på vår avdelning kan trots allt bara vara tillfälliga om inte sjukvårdspolitiken förändras i grunden. Vi vill förändra arbetsmiljön i grunden för alla inom vården och det är en stor förändring. Men säger vi ifrån tillsammans är det fullt möjligt.
