Hon är det första kvinnliga kommunalrådet i Åsele. Och det yngsta. Linnéa Lindbergbrinner för landsbygdsfrågor med fokus på att ge ungdomar inflytande och mod att våga stanna kvar i kommunen. På hennes bord ligger också frågor som feminism och hbtq.
Linnéa Lindberg är det första kvinnliga kommunalrådet i Åsele. Och det yngsta. Hon brinner för landsbygdsfrågor med fokus på att ge ungdomar inflytande och mod att våga stanna kvar i kommunen. På hennes bord ligger också frågor som feminism och hbtq.Här sitter jag bra, här har jag full koll, säger Linnéa Lindberg leende med en svepande gest över torget utanför hennes arbetsrum. Arbetsrummet på gatuplanet i Åseles kommunhus är stort. Där har hon suttit sedan januari i år då hennes företrädare Egon Persson avslutade sitt uppdrag som kommunalråd för Åselepartiet. Men han fungerar fortfarande som en mentor för Linnéa.
– Egon har fortfarande politiska uppdrag. Därför faller det sig naturligt med mentorskapet, när vi träffas diskuterar vi det politiska arbetet.
Utöver kommunalrådstjänsten som Linnéa delar med en kollega har hon under oktober tagit över som kommunstyrelsens ordförande och har gått från att jobba 30 till 60 procent. Tidigare har Linnéa Lindberg arbetat som undersköterska både i Åsele och Lycksele. Därefter åkte hon till Stockholm och utbildade sig till sminkartist och hårstylist under ett år. Men Stockholm levde inte upp till Linnéas förväntningar.
– Jag trodde att allt skulle vara annorlunda där, mer glitter och glamour. Men snart upptäckte jag att det fanns en vardag även där som kanske till och med var tristare än den i Lycksele som jag flyttade ifrån. Folk vet ju ingenting om livet utanför storstaden.
Tiden i Stockholm lärde henne ändå mycket om fördomar som stockholmare har gentemot norrlänningar. De kom med frågor som: Har folk tv och bredband där? Har ni fått bidrag för att bygga ut bredbandet?
– De såg oss inte som värdiga människor och trodde att vi bara lever på bidrag från södra Sverige. Att norra Sverige bidrar mycket till Sveriges välfärd genom skog, malm och vattenkraft var folk inte medvetna om. Det kommer sällan fram i debatten.
Hon berättar också att stockholmare uppfattar norrlänningar som tröga.
– Men de är ju mer fast i sin tillvaro än vi, när de inte vet vad som finns utanför staden! Vi som bor här vet en hel del om Stockholm!
Så Linnéa Lindberg flyttade hem igen och fick en provanställning på kulturhuset i Åsele som allt-i-allo. I tjänsten ingick också att hon ett par kvällar i veckan skulle jobba på fritidsgården. Och hon insåg snabbt att det är ungdomar som kommunen måste satsa på, och visa att man faktiskt kan välja att stanna i Åsele.
– När jag flyttade hem undrade många när jag skulle flytta igen, vilket jag inte har en tanke på, säger hon med ett snett leende.
Ungdomar förväntas flytta från Åsele för att folk tycker att det inte finns någon framtid och jobb där. Det är en attityd som Linnéa Lindberg reagerar starkt emot.
– Ungdomar pressas till att flytta för att bli något. De enda som inte utsätts för den pressen är de som jobbar i skogen eller är jägare. De andra som blir kvar betraktas som förlorare. Samtidigt skriker vården efter personal. Även socionomer och lärare behövs det fler av i Åsele.
Linnéa Lindberg menar att det är den urbana normen, något som väldigt få ifrågasätter. Det som började med att skogsbruket mekaniserades på 1960-talet. Och att staten hjälpte till med flyttbidrag till städerna. Åsele var en av kommunerna som drabbades hårdast. Nu bor bara drygt 2 800 personer i kommunen.
Hon är som en levande reklampelare för sitt budskap. Med sitt lila hår, paljettopp, ring i näsan, tatueringar, och som det första kvinnliga kommunalrådet och dessutom det yngsta i Åsele, signalerar hon: Var dig själv och stå för det! Du kan bli något även här! Till och med kommunalråd.
Hon berättar att många ungdomar är nyfikna på henne. Och hon svarar så gott hon kan på deras frågor.
– Jag hoppas att jag kan vara en förebild för någon, säger hon.
Nu har hon gett sig attan på att vända utflyttningstrenden. Hon menar att man måste börja med att rannsaka sitt liv. Vad är det som är bra och vad är dåligt med att bo i Åsele? Och hur kan man göra för att ändra på det som är dåligt?
– Jag kommer att starta ett ungdomsråd i kommunen för att de ska kunna vara med i beslutsprocessen och se att de kan påverka utvecklingen till det bättre.
Själv anser hon att Åsele har många fördelar.
– Samhället är lugnt och tryggt. Man kan släppa ut barn hur som helst utan att något händer. Här finns också många affärer, och den vackra naturen in på knutarna. Och vi är vana vid att hjälpa varandra. För någon annan hjälp får vi inte, det har vi vant oss vid.
Kan staten göra något för att vända trenden av utflyttningen från glesbygden?
– Ja, och de har tillsatt en parlamentarisk utredning, Landsbygdskommittén, som ska vara klar i januari. Regeringen har äntligen insett att landsbygdspolitiken inte fungerar och att vi behöver en levande landsbygd. Bland annat fokuserar de på hur utbildning på distans ska kunna fungera, så att folk slipper flytta till universitetsstäder för att studera. Och utflyttning av statliga jobb.
Linnéa Lindberg har alltid varit intresserad av politik. Hon gick med i SSU när hon var 11 år. Därefter blev det Ung vänster på högstadiet.
– Då gick vi på möten, men ofta pratade de över huvudet på oss yngre. Så ibland förstod vi inte vad de sa. Den lärdomen kommer jag att ta med mig till ungdomsrådet.
När hon flyttade tillbaka till Åsele gick hon med i Åselepartiet. Ett parti som säger sig se till vad som är bäst för kommunen, utan låsning till politiska ideologier. Och ungdomsfrågor är en av deras hjärtefrågor.
– Att vara engagerad i Åselepartiet är som att plocka russin ur den politiska kakan, säger Linnéa.
Men det är inte bara ungdomsfrågor och landsbygdsfrågor som Linnéa brinner för. Två andra frågor som hon är mycket intresserad av är feminism och hbtq.
– Hbtq-frågor är verkligen en blind fläck i Åsele. Och feminism är en känslig fråga som man inte får tala så mycket om utan att folk tycker att man är jobbig, tjatig och besvärlig. Så dessa frågor får man smyga in lite här och var, säger Linnéa.
Hon säger att könsrollerna är lite striktare i södra Lappland än i Stockholm. Men vindarna vänder. Många pratar mer och mer om sakerna. Men det är lättare att prata med ungdomar om hbtq och feminism än med de äldre. Linnéa Lindberg tar varje tillfälle i akt att bemöta förtryckande attityder.
– När någon kille säger till en annan: ”Du springer som en tjej”, undrar jag alltid om han menar att tjejer är sämre. Det ger honom en tankeställare.
Linnéa Lindbergs plan för att jobba med både hbtq och feminism är att baka ihop dem. Hon vill ge de högre cheferna inom kommunen en utbildning i dessa frågor, så att de sedan kan föra ut kunskapen i sina verksamheter.
– Det handlar om människors lika värde oavsett sexualitet och kön. Det är viktigt att alla i kommunen känner sig respekterade och inkluderade.
Vad är det bästa och det sämsta med att vara kommunalråd?
– Det sämsta är att människor tror att jag bestämmer över allt, såsom snöskottning och sandning, vilket jag inte gör. Då hänvisar jag dem vidare. Det bästa är att jag har fått möjlighet att förändra Åsele till det bättre. Och jag tror på att Åsele inte bara kan leva vidare, utan också blomstra och växa.
