Ungdomsorganisationerna i Sverige har länge varit underfinansierade. Regeringen säger sig värdesätta organisationerna och deras arbete. Ändå har stödet utslaget per organisation minskat med över 20 procent de senaste tio åren. Det är dags att göra slag i saken och dubbla stödet till ungdomsorganisationerna, skriver Rebecka Prentell, ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer.
Ungdomsrörelsen i Sverige har sin grund i ett stort antal ungdomsorganisationer, där unga möts, förändrar och förbättrar sin egen vardag. Det handlar om unga människor som möts i organisationer baserat på något de har gemensamt. Det kan vara gemensamma åsikter, förutsättningar och idéer. Det kan röra religion, etnicitet eller ett brinnande intresse. Ungdomsorganisationerna är en heterogen samling som utgör plattformar och mötesplatser av unga och för unga, en viktig del av samhället och av det civila samhället. Det som förenar ungdomsorganisationerna är medlemmarnas tro på demokratin som verktyg för sitt engagemang.
Vår rapport Ungdomsrörelsen i siffror lämnades tidigare i maj över till ungdomsminister Aida Hadzialic (S). I rapporten visas hur dagens förutsättningar för ungdomsorganisationerna ser ut, vilka de är och vad de gör.
Några saker är särskilt tydliga:
• Ungdomsrörelsen växer. På tio år har antalet organisationer som får statsbidrag ökat markant, från 87 till 106 stycken mellan 2006 och 2015. Inget talar för att denna utveckling kommer att avta i närtid.
• Ungdomsorganisationernas viktiga verksamhet har länge varit underfinansierad. Istället för ett höjt stöd har den genomsnittliga organisationen de senaste tio åren förlorat över en femtedel av sitt totala statsstöd. Många viktiga organisationer går på knäna.
• Statsbidraget till ungdomsorganisationer har två delar, ett fritt och ett öronmärkt för lokal verksamhet. Potten för det fria stödet, som kan användas till exempelvis nationellt kontor och kanslipersonal för riksorganisationen, var högre år 1999 än nu. Detta trots den markanta ökningen av antalet organisationer. Det är alltså många fler som delar på en mindre kaka.
• De organisationer som befinner sig i det statliga bidragssystemet i dag har bara att vänta ett lägre och lägre bidrag för varje år då nya organisationer tillkommer i systemet. En ungdomsorganisation som befinner sig inom bidragssystemet i dag kan alltså inte ens försäkra sig om att få ett högre stöd genom att växa.
För regeringen är ungdomsorganisationerna viktiga, liksom stödet till dem. Statsbidraget till dessa organisationer är enligt den gällande ungdomspolitiken ”en av regeringens främsta insatser för att främja ungas inflytande”. På tio år har en genomsnittlig ungdomsorganisation alltså fått denna främsta insats kapad med över 20 procent. Vi får inte ihop det.
Med ett rimligt stöd skulle ungdomsrörelsen i än högre grad kunna berika unga människor, skapa kunskap och öka den demokratiska medvetenheten. Ungdomsorganisationerna är viktiga aktörer för att möta de utmaningar som dagens unga står inför, allt ifrån psykisk ohälsa till bostadsbrist och arbetslöshet. Ungdomsrörelsen är också motpolen till framväxande antidemokratiska krafter. Det finns knappast någon övre gräns för vilket bidrag ungdomsorganisationerna skulle kunna förvalta och omsätta i viktig verksamhet – de pengar som läggs på ungdomsrörelsen är en investering i unga människor och i samhället i stort. I ungdomsorganisationerna ökar unga makten över sina egna liv, lär sig hur demokrati fungerar och stärker den samtidigt genom sitt engagemang.
Ungdomsrörelsens kraft behövs i dag mer än någonsin. Resursfördelningen och villkoren för ungdomsrörelsen är en avgörande fråga som måste få politisk prioritet. Statsbidraget till ungdomsorganisationerna har länge varit alltför lågt i förhållande till den potential rörelsen har. Det är dags för regeringen att visa att detta är en rörelse som prioriteras. Det är dags att dubbla stödet till ungdomsorganisationerna.