Från ett själlöst objekt fritt för människan att äga och exploatera, till ett levande subjekt med egna rättigheter. Det krävs en rejäl tankevända för att tillerkänna naturen egna rättigheter. Några steg togs vid den internationella konferensen Earth Rights Conference som hölls i Sigtuna den 21–22 april.
Mer än 90 länder har i sina grundlagar skrivit in rätten för människor till en ren och hälsosam miljö. Ändå accelererar miljöförstöringen, klimatförändringarna har inte gått att stoppa och unika arter utrotas från vår planet i ökande takt. Det sade Femke Wijdekop, en av huvudtalarna på Earth Rights Conference. Hon är jurist från Nederländerna.
– Dessa lagar är tandlösa, de saknar sanktioner. Oftast kostar det inget att bryta mot dem.
Dagens miljölagar har också människan som fokus, de är antropocentriska. Men naturen har ett egenvärde och rätt att existera och frodas för sin egen skull.
– Lagarna skyddar de som förstör naturen och uppmuntrar och stödjer utarmningen av den. Vi behöver gå från ett antropocentriskt till ett biocentriskt legalt system, sade Mari Margil, en annan av huvudtalarna.
Utifrån denna grundsyn lyssnade och diskuterade det 90-tal personer som deltog i konferensen, allt från akademiker och aktivister till naturromantiker och miljöjurister, från ett tiotal länder. De fick också själva chansen att uppleva naturens närhet i flera övningar.
Känslan var stark att detta är början på en ny rörelse vars tid har kommit. Två länder har skrivit in naturens egna rättigheter i sina grundlagar, Bolivia och Ecuador. I USA har lokala parlament i ett tiotal delstater antagit lagar som ger naturen rättigheter. Floderna Whanganui i Nya Zeeland och Ganges och Yamuna i Indien har tilldelats status av juridiska subjekt med egna rättigheter. Liknande processer är på gång bland annat i Mexiko City och Nepal.
Konferensen organiserades av Lodyn, Latinamerikagrupperna, WWF, Färnebo folkhögskola, CEMUS och Sigtunastiftelsen. Projektledare Pella Thiel var nöjd.
– Det har gått över förväntan. Det är hoppfullt att allt fler människor relaterar till och förstår den här idén, och kan driva den vidare i många olika sammanhang. Det är så häftigt med den blandning av människor som är här.
I en gemensam slutdeklaration uppmanar deltagarna FN att anta en universell deklaration för Moder Jords rättigheter.
Landets Fria frågar fyra:
1.Varför är du här?
2. Vad tar du med dig från konferensen?
Josefin Wangel Weithz, Stockholm:
– Jag är här för att lära mig mer om naturens rättigheter, något som har betydelse för det jag forskar om, hållbar stadsutveckling.
– Jag tar med mig insikten att jag måste göra en översiktsstudie av hur begreppet ekosystemtjänster egentligen används. Jag misstänker att det är en väldigt antropocentriskt inriktad användning.
Wiktoria Vingmarker, Uppsala:
– Jag är här för att jag behöver kött på benen, en plattform för ett mentalt paradgimskifte.
– Vad jag tar med mig, jag tycker jag har fått det jag efterlyste, kött på benen… Jag tror att om det kommer lagar på det här området så kan det hjälpa mycket. Och här ser jag den möjligheten.
Marco Armiero, Italien, verksam i Stockholm:
– Jag är här för att lära mig andra sätt att tänka om relationerna mellan natur och människa. Det är relevant också för min forskning som handlar om miljö och humaniora.
– Jag tar med mig tanken att vi måste bygga starka koalitioner nu och att detta är en bra början. Om krisen verkligen är så stor som många av oss fruktar, och det tror jag tyvärr den är, så måste vi samarbeta.
Nina Wedborn, Stockholm:
– Jag är medlem i Lodyn och intresserad av dessa frågor, jag jobbar som gymnasielärare och har glädje av nya perspektiv.
– Jag tar med mig den bredd och de olika perspektiv som behövs för att vidga förståelsen och det allmänna medvetandet kring detta. Samtidigt tror jag att det kan slå igenom förr än vi anar.
