Camilla Hällgren kombinerar forskning med konst för att lyfta fram frågor kring identitet, genus och makt. Just nu visas hennes bildserie Invisible girl i Umeå.
Camilla Hällgren forskar kring ungas identitetsarbete och lärande på nätet vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap på Umeå universitet. Invisible girl var ett forskningsprojekt som blev en bok där bland annat Camilla Hällgrens bilder finns med. Hon har också skrivit ett kapitel ur ett teoretiskt och filosofiskt perspektiv om hur osynliggörande kan bli en del av flickors identitetsarbete.
– Det var jättehäftigt att jobba både visuellt och teoretiskt/filosofiskt kring identitetsarbete och vad det betyder att bli människa. Konstnärskapet och forskningsarbetet blir som ett intellektuellt växelbruk. Ungefär som man kan visualisera kvantitativa data med hjälp av diagram är det här en konstnärlig visualisering av teorier som genuskontraktet och könsmaktsordningen, som fungerar som tankebilder för att förstå relationer mellan människor.
Hon ser dock betraktaren som en aktiv medskapare av budskapen.
– Jag vill inte skriva någon på näsan. Bildtexten anger riktningen men utifrån sitt eget perspektiv och position får man samspela med bilden.
Att det är just frågor som flickskap, identitet, hierarkier och lärande som hon intresserar sig för beror bland annat på att hon vill ha ett medmänskligare samhälle.
– Drivkraften är en kombination av jämlikhet och existentialism. Jag tänker också att om vi ska ha ett samhälle där alla får plats och kan ta sig en plats behöver vi bli uppmärksamma på de här frågorna. Det finns många sätt att lyfta fram dem men för mig passar det väldigt bra att få fram budskapen genom genomtänkta kompositioner med humor och allvar.
Hon menar att det finns flera lager i bilderna. De kan ses som harmoniska kompositioner med snygga färger. De kan också ses som en ”rolig grej”, med små gubbar som gör saker.
– Man kan också gå vidare och se vad bilderna ställer för frågor eller levererar för påståenden. Jag vill väcka tankar och öppna för att se saker ur nya perspektiv. Jag tycker om kontrasten mellan stora frågor och liten skala. Det blir odramatiskt när det är små leksaker och kanske mer lättillgängligt.
Inspirationen kommer från hennes grundinställning till livet.
– Jag har ett slags ”Little Sweden”-filter, ett frågande förhållningssätt. Varför ser det ut så här, kan det vara på ett annat sätt? Camilla Hällgren har länge jobbat konstnärligt i olika medier som måleri, skulptur och serier. När hon började med foto var det ganska abstrakta närbilder på naturen som lockade först, men så småningom ville hon bli tydligare och väva in sina akademiska intressen kring identitet, makt och genus i bilderna. I samma veva läste hon ett reportage om en fotograf som använde sig av modelljärnvägsfigurer i skala 1:87.
– Direkt när jag såg figurerna var det som att komma hem. Jag kände att det var mitt språk.
Nu köper hon figurerna på nätet, skapar scener och fotar. Hon har jobbat med it och hur datorer används i skolan sedan 1997 så steget till att sprida sin konst via Internet och sociala medier var inte så stort. Bloggen Littleswedenart.com startades 2009 och har fått över 20 000 besökare från hela världen. Numera har hon även en Facebookgrupp samt flöden på Twitter och Instagram.
Kommunikationen leder till spännande kontakter och samarbeten. Bilderna har ställts ut i USA och Camilla Hällgren har precis hållit i ett seminarium via Skype för en grupp konststudenter i Harrisburg som utgått från hennes bilder i sitt arbete.
– Sociala medier är ett jättefint sätt att kommunicera bilderna och se hur de landar och tolkas. För mig har det varit väldigt bra för den kreativa processen. Jag känner att jag har en publik som tittar, tänker och kommenterar bilderna.
