Hör du till dem som har påbörjade handarbeten undangömda lite här och där? Varför inte göra som Anna Nygren och sätta ihop dem till konstverk. Genom utställningen Klumpar, kluster, arv och textila berättelser vill hon ge röst åt det bortglömda och halvfärdiga.
Det hela började med att textil- och ordkonstnären Anna Nygren fick garn från mormodern som har haft en syjunta utanför Finspång i Östergötland.
– När medlemmarna har blivit för gamla för att fortsätta sticka har jag fått garn av dem. Det händer också att jag får projekt som folk inte har orkat göra färdigt eller bara tröttnat på. Jag har tagit det och virkat ihop till något som jag skulle beskriva som klumpar.
De en till en och en halv meter stora klumparna innehåller garn och påbörjade vantar, mössor och sockar, men också andra saker som hon slumpmässigt har virkat in. Det kan vara en trasig kruka eller några ord.
– Jag har försökt att inte tänka så mycket på vad det jag virkar ska föreställa, utan bara virkat på och låtit det bli som det blir. Lyssnat på vad jag tror att garnet vill berätta för mig. Ibland tror jag att jag har hört något, men det är svårt att sätta ord på vad.
Istället för att planera och räkna maskor har hon funderat på vad det innebär att hon har fått sakerna från andra och nu skapar något nytt av deras projekt.
– Det har varit tankar kring om det finns något kvar i garnet efter alla personer som har hållit i det och de situationer de har varit i. Och vad som ingår i ett arv, om de halvfärdiga alstren också kan vara en del av det.
Hon ser verken som en hyllning till syjuntor, både till det som färdigställs och det som aldrig blir klart under sammankomsterna.
– Syjuntan är lite av ett osynligt arv. En del av det som skapas där sparas för eftervärlden, men själva sammanhanget och görandet syns inte så mycket. Jag har också tänkt på syjuntan ur ett feministiskt perspektiv, den har en separatistisk potential även om det inte alltid är uttalat.
Att lyfta fram de ofärdiga projekten kan vara ett sätt att göra handarbete lite mer prestigelöst, vilket i sin tur kanske kan leda till att fler saker blir färdiga, menar Anna Nygren.
– När vi lär oss virka eller sticka i slöjden i skolan får vi med oss att det ska göras på rätt sätt. Det kan kanske vara en anledning till att många lämnar saker halvfärdiga, att de känner att det inte duger. Det var så skönt när jag slutade tänka på att det jag gjorde skulle ha en snygg baksida eller en bra passform, och istället bara körde på.
Utställningen visas på Nära i Borås fram till den 14 december, en butik och kafé med fokus på hållbarhet.
– Vi har pratat mycket om återbruk och om mina verk kan räknas som det. Jag har tänkt att återbruk innebär att något ska vara användbart och klumparna har ingen direkt funktion. Men jag har tagit sådant som är trasigt och som jag tycker behöver bli omhändertaget och gjort något nytt av det. Det är väl en form av återbruk.
