Bland författarna i antologin återfinns såväl debutanter som rutinerade författare och löpare. Själv började Fredric Askerup träna i trettioårsåldern.

– Som ganska många andra i gruppen var jag runt 35-40 och hade försoffat mig under småbarnstiden. Jag var lite deprimerad faktiskt och insåg att jag måste börja röra på mig.

Resultatet blev en något mindre deprimerad och mindre tjock Fredric. Samtidigt startade han ett forum för ensamma löpare på Facebook. Han beskriver gruppen som en folkhälsorörelse.

– Grunden är icke-elitistisk. Det är ingen hets kring tider och prestation, kvar finns bara den vackra milen.

Gruppen är nu en av världens största fristående löparorganisationer med knappt 13 000 medlemmar.

Varför har ni skrivit boken?

– Vi är en berättande löpargrupp. Flödet i forumet är enormt och fantastiska inlägg försvinner lite för snabbt. Vad vi gjort är att samla historier från medlemmarna. Boken är en spegelbild av forumet som blir bestående.

Antologin innehåller löparhistorier från Washington till Skulltuna och tar med läsaren på allt från de första stapplande stegen hos den otränade motionären till löparrundor i den svenska skogen och tävlingslopp i Australien. Flera skribenter gestaltar relationen till just skogen. Skogen som vän, som röst och som tröst.

– Frågar du människor var de trivs bäst är det vanligaste svaret naturen. Som löpare är vi doers. Vi drömmer inte bara om naturen, vi är ute i den. Löpning i regn i åtta grader är det bästa som finns, säger Fredric Askerup.

Sin bästa springupplevelse hade han vid den första avklarade milen.

– Det är något som jag delar med nästan alla i vår grupp. Det är ett otroligt genombrott och helt fantastiskt. Själv gjorde jag det ofrivilligt första gången genom att springa vilse.

Finns det inte tillräckligt många böcker om löpning?

– För att vara en så stor företeelse finns det inte så många böcker i ämnet. De flesta är skrivna av eliten, för eliten. Vi är mer som Born To Run, som ger en historia runt omkring löpningen.