Landsbygden har mycket att vinna på samarbete och solidaritet när det gäller exploateringen av naturresurser. Exploatering som utförs av utländska företag är inget som Sverige vinner på, skriver veckans debattör och uppmanar till att verka för en lagstiftning som är till för hela landets bästa.
Gruvor är viktiga för Sverige. Inkomster från gruvnäringen har varit viktiga för att göra Sverige till ett rikt och välmående land. Mineraler är också på många sätt en oumbärlig del av vår vardag. Allt detta vet vi som vill att Ojnareskogen ska bevaras och som ifrågasätter nya gruvor på olika platser runt om i Sverige.
Men vi ser också att saker och ting inte längre är vad de har varit. Vi ser utländska gruvbolag som öppnar nya gruvor i Sverige, flyttar vinsterna utomlands och endast betalar 0,5 promille av malmens värde till staten. Efter sig lämnar bolagen förgiftade mark- och vattenområden som vi skattebetalare tvingas betala saneringen av. Som om inte följderna av nya gruvor vore nog ser vi också hur olje- och gasindustrin nu jobbar för att kunna använda så kallad frackingteknik för att pressa ner kemikalier under grundvattennivån i syfte att utvinna gas ur skiffer.
Alla vi som bor i Sverige drabbas av det som sker, men det finns dem som drabbas hårdare än andra. Hit hör samebyar som Girjas och Laevas i Sápmi, där existensen av en hel kultur nu står på spel. Samerna har många gånger anpassat sig till de förändringar som byggandet av det svenska välfärdssamhället fört med sig. Det har gällt jordbruket, vattenkraften, skogsbruket, turismen med mera. Men när hela grunden för rennäringen, marken vi står på, står i begrepp att förvandlas till gigantiska dagbrott, då finns inte längre möjlighet till någon anpassning.
Politiker och ekonomer talar om betydelsen av tillväxt och att nya gruvor kan ge oss denna tillväxt. Tillväxt kan vara resultatet av tillverkning, men att tillverka ett månlandskap är inte och kan aldrig vara tillväxt.
Alla har vi ett ansvar för att göra något åt den rådande situationen, men ni folkvalda ledamöter i riksdag, regering och regionfullmäktige har ett särskilt ansvar att verka för en lagstiftning som är till för hela landets bästa och som värnar urfolkens rätt till sina traditionella marker.
På samernas nationaldag arrangerade Ojnarekämparna, ett informellt nätverk av privatpersoner och markägare som vill att Ojnareskogen på norra Gotland ska bevaras och inte tas i anspråk för ett nytt kalkbrott, en manifestation utanför Region Gotlands lokaler i Visby.
Syftet var att visa solidaritet med de samebyar som nu drabbas av gruvexploatering, samt att uppmana förtroendevalda ledamöter i regionfullmäktige och i riksdagen att verka för ändringar av minerallagen. Jag och övriga arrangörer av manifestationen välkomnar en fortsatt debatt.
Vi tror på det sunda förnuftets kraft. Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring.
