När delar av Visby ringmur rasade förra året väcktes kampanjen Rädda ringmuren till liv på Gotland. Hittills har omkring 210 000 kronor kommit in från privatpersoner, föreningar och företag som vill bidra till ringmurens återuppbyggnad.
Den del av ringmuren i Visby som vetter mot Östergravar, norr om Österport, är just nu omringad av ett högt staket och en skylt med texten Tillträde förbjudet. Innanför staketet syns ett 70 kvadratmeter stort hål i ytskiktet efter ett ras i februari 2012. Senare i år börjar reparationerna.
En del av pengarna till arbetet kommer från donationer. Kampanjen Rädda ringmuren drogs ursprungligen igång 1990 av Riksantikvarieämbetet med hjälp av Gotlands fornsal (numera Gotlands museum) och fick in tiotals miljoner kronor till restaurering av muren. Kontot har stått öppet sedan dess men aktiviteten har varit liten. Men när raset skedde förra året blev kampanjen aktuell igen. Gotlands allehanda tog upp frågan med Gotlands museum och tillsammans gick de ut på nytt och bad om donationer.
– Det har varit ett stort intresse från allmänheten och vissa företag. Men de stora företagen, som drar stor nytta av muren och den kulturhistoriska miljön och använder den flitigt i sina annonskampanjer, lyser med sin frånvaro.
Det säger Ulrika Mebus på Gotlands museum, som även är projektledare för arbetet med Visby ringmur på Riksantikvarieämbetet.
Gotlands allehanda gick ut hårt efter raset med stora annonser om kampanjen. Nu sprids information om kampanjen främst via befintliga kanaler, till exempel via museets entré och hemsida samt på plats vid raset.
– Möjligheten kommer att finnas även framöver så att man kan bidra om man känner för det.
Det finns också lösa idéer från museets sida om att införa någon form av ”ruin-tia”, alltså en förfrågan när besökare bokar flyg eller färja till Gotland om de kan tänka sig att bidra till ringmurens återuppbyggnad.
– Det skulle leda till att de som har störst ekonomisk nytta av ringmuren, till exempel företag inom besöksnäringen, gör en liten återbetalning på det som man får utnyttja. Vi har inte inlett några diskussioner men det är en tanke som vi kan tänka oss att jobba vidare med, säger Ulrika Mebus.
Merparten av pengarna till återuppbyggnaden kommer från staten via Riksantikvarieämbetet. Ägaren, Region Gotland, bidrar också, liksom några olika kulturminnesfonder. Reparationerna utgör dessutom en del av ett tillämpat forskningsprojekt med bland andra Uppsala universitet, vilket betyder att en del forskningsanslag kan användas. Men även donationerna fyller ett syfte, enligt Ulrika Mebus.
– Resurserna är begränsade och det här är oerhört kostnadskrävande. Kulturarvet tillhör oss alla och det finns en vilja från många håll att bidra och känna sig delaktig. Man kan också säga att det bygger på en gammal tradition. Många åtgärder inom monumentvården har finansierats av donatorer genom åren.
