Långsjö teater i Gnesta väver samman scenkonst med miljöforskning, grannskap och andra aspekter av omställning. Just nu är de aktuella med två verk som skapats i ett samarbete med Stockholm resilience center.
Teaterns första produktion Inanna hade framför allt fokus på social hållbarhet. Den togs fram år 2012 som en så kallad community theatre/grannskapsteater i ett samarbete med teaterns professionella scenkonstnärer, amatörer med funktionsnedsättningar och studenter på Vårdinge by folkhögskola. Resultatet blev en föreställning med ett 50-tal berättare, musiker, dansare och skådespelare på scen.
– Vi tänker att grannskap är ett av Långsjö teaters ben. Det handlar om att se vad vi har för gemensamma berättelser och hur vi kan mötas, säger Annika Lykta från teatergruppen.
En viktig aspekt av arbetet är att låta grupper som inte brukar synas på scen ta plats med sina röster och historier. En annan är processen, där alla har ett gemensamt mål och är del av något som är större än dem själva.
– Det blir en bild av hur det är i livet också, där jag är en del av ett större sammanhang och kan påverka en viss del av det men inte allt.
Därefter anlitades Långsjö teater av en grupp Östersjöforskare vid Stockholm resilience center för att hålla workshops kring bland annat gruppdynamik, berättande samt nya sätt att förmedla forskningsresultat. Syftet var inte att samarbetet skulle leda till en föreställning, men så blev det. Forskarnas berättelser är nu en del av verket Fiskaren och hans hustru, och barnversionen Lilla fiskaren. Båda utgår ifrån Bröderna Grimms klassiska folksaga om paret som möter en magisk flundra, som gör sitt bästa för att uppfylla deras allt mer grandiosa önskningar.
– Vi har inte haft som mål att förmedla forskningsresultat, utan verket har ett holistiskt grepp. Vi berättar om Östersjöns och människans historia, om människans förhållande till naturen och mer konkret om hur det ser ut i Östersjön, säger Annika Lykta.
Ensemblen har varit noga med att inte skriva publiken på näsan.
– Det blir ju ett politiskt ställningstagande att berätta de här berättelserna, men vi kan inte komma med pekpinnar. Vi vill öppna upp frågan.
Forskarnas berättelser ger både en personlig touch, en kunskapsbasbaserd tyngd och en överblick och analys av situationen i hela Östersjön, enligt Annika Lykta.
– Det finns mycket myter kring fiskaren som ett med havet, att fisket är småskaligt och en härlig naturupplevelse där man inte tar mer än man behöver. Den bilden är så långt ifrån verkligheten som man kan komma. Det handlar om enorma skepp som bara plöjer upp allt i ren rovdrift. Men på något sätt är det människor bakom allt, vilket gör det intressant. Det är lätt att skapa ett ”vi-och-de” men det är inte så enkelt.
Båda verken innehåller mycket humor, musik, berättelser och dans. Lilla fiskaren är en mer interaktiv föreställning där publiken får vara med och önska.
– Vi vill gärna ha en aktiv publik. Det blir verkligen en känsla av medskapande.
De flesta av forskarna som varit med under workshopparna har sett Fiskaren och hans hustru och varit väldigt positiva, säger Annika Lykta.
– Det känns jättekul. Både de och vi vill fortsätta samarbetet.
Projektet är ett exempel på så kallad art science, som integrerar konst och vetenskap.
– Det handlar om hur man med teater och kultur kan få ut forskningsresultat på ett förståeligt sätt och tala till hela människan, inte bara intellektet. Alla kan inte läsa en forskningsrapport. Med andra verktyg och sinnesintryck kan du förmedla något större.
Annika Lykta ser en tydlig koppling till omställningsrörelsens ambition att ta ett helhetsgrepp om verkligheten.
– Alla pratar om ett paradigmskifte och att vi måste se mer holistiskt på världen, en större helhet än sin egna bubbla.
Och just att kunna nå ut på nya sätt och kommunicera med känslor istället för tankar är en fördel som kulturen har, menar hon.
– Med musik, poesi och bilder kan man tala direkt till sinnet och hjärtat och bli direkt berörd. Jag tror att det är så vi som människor ska agera – utifrån våra hjärtan. När man kan förstöra hav eller bränna urskog eller regnskog för egen vinning, när bara pengarna talar, då har vi tappat kontakten med det som är större.
Ett annat samband mellan scenkonst och omställning är hur historier påverkar oss.
– Genom de berättelser som vi väljer är vi med och medskapar världen. En berättelse som handlar om girighet, hänsynslöshet och rovdrift är sann, men jag kan också lyfta det positiva. Vi skulle bara kunna lyfta dystopiska fakta från forskningen, men det handlar mer om hur vi ska överleva i en värld i förändring och förändras med den.
Annika Lykta tror att kulturen har en viktig roll att spela i omställningsrörelsen.
– Vi kan inte tänka i samma banor som tidigare och producera, konsumera och arbeta på samma sätt som förut. Vi måste förändra oss som människor, och hela systemet. Där tror jag att konst och kultur kan vara av vikt som verktyg. Kulturen står lite bortanför och konstens roll har alltid varit att ifrågasätta och tänka utanför boxen.
På individnivå finns det också fördelar med kultur, menar hon.
– Genom det egna skapandet blir varje individ mer av en aktiv producent som ”gör det själv” än en passiv konsument. Jag tror också att teater och konst kan väcka tankar och inspirera – vad kan jag göra i mitt liv och vad har jag som person för del i det större systemet?
