Crossing boarders använder utbildning, opinionsbildning och projekt för att öka inkludering och jämställdhet, med fokus på makthavarnas ansvar.
Crossing boarders är en stiftelse och startade genom ett treårigt stöd från stiftelsen Reach for change.
Ida Östensson, grundare av Crossing boarders, hade en bakgrund inom skatekulturen i Umeå och hade där upplevt ett starkt motstånd mot att komma in som tjej. Det ledde till idén om You skate girl i Umeå och senare No limit skate, en nationell förening för skateboardåkande tjejer.
– Vi funderade över skateboardkulturen och hur man får tjejer att upptäcka skateboard som intresse, och framför allt hur man får föreningarna som sätter ramarna att förstå att det finns hinder som de måste ta tag i, hur får vi makten att ta ansvar för att normerna förändras? säger Ida Östensson.
Hon hade också jobbat inom många olika områden och förstod snart att dessa dilemman finns i alla verksamheter.
– Var jag än har varit har jag ställt frågan till chefen: hur jobbar vi med jämställdhet här? Och de har nästan alltid svarat med att klia sig på huvudet och rota fram ett policydokument från många år tillbaka. När man sedan ber dem berätta vad som står i det hänvisar de till ett jämställdhetsombud, berättar hon.
Detta gjorde att Ida upplevde att det fanns en insiktslucka i samhället och ur dessa problem föddes idén till organisationen Crossing boarders, som nu har funnits i fem år. Genom konkreta steg erbjuder de metoder för privat, offentlig och ideell sektor till självgranskning och förändring vid brist på jämställdhet och inkludering. Jämställdhetseffekten baseras på en upplevelse att många verksamheter har problem med att bli jämställda eller nå vissa målgrupper.
De har ett fokus på makthavarnas ansvar när det gäller inkludering av människor. Stiftelsen bygger på tre huvudsakliga ben för att nå ut med budskapen: utbildning, opinionsbildning och projekt. Genom projekten utvecklar de nya metoder som de sedan utbildar och skapar opinion i.
Niklas Berg jobbar i Umeå och ansvarar för projekten. De jobbar med samtliga diskrimineringsgrunder och andra normskav och alltid med en intersektionell förståelse av jämställdhet.
Han menar att det är viktigt att definiera vad man menar med makt. När Crossing boarders kräver att makten ska ta ansvar så omfattar det formell makt, men även informell makt som byggs upp av normer och förväntningar.
– Den som befinner sig i en maktsituation har ett ansvar att inte lägga på personer som saknar makt att själva lösa exkluderande eller diskriminerande situationer. Det är till exempel inte upp till tjejer att vässa armbågarna för att slå sig in på en killdominerad fritidsgård, det är fritidsgårdens ansvar att alla ska vara välkomna. Att ta ansvar kan också innebära att ifrågasätta sin egen makt eller avstå makt och låta andra ta plats, säger Niklas.
– Lika självklart som att ansvaret ligger på personer med makt tänker jag att personer som underordnas den makten har tolkningsföreträde om situationen och att förändring måste ske underifrån. Det kan uppfattas som en paradox, men i att ta ansvar ingår att göra röster hörda och att arbeta mot problem som målgrupper uttrycker snarare än vad en själv i maktposition upplever. Viktigt här är att det är problem som grupper uttrycker – lägger vi ansvaret på individnivå att formulera sig är vi tillbaks där vi började igen.
– Tänk att en gång röstade majoriteten i en svensk riksdag full av bara gubbar för att även kvinnor skulle få ta plats. Det är bra att komma ihåg. Normer och det självklara är föränderligt. Människor kan tänka om och nytt, även när de som i detta fall sitter i exklusiv maktställning. Oftast krävs det dock att någon står utanför och skriker sin hals hes först, avslutar Niklas Berg.
