En fjärdedel av alla människor i världen bor i lerhus, men sedan 1940-talet har svenskarna övergett de gamla byggnadsteknikerna för moderna material och metoder. Men i omställningsbyn Järbo lever de gamla teknikerna kvar. Här finns ett folkbildningsprojekt för att återinföra hållbara hus.
I omställningsbyn Järbo i Sandvikens kommun har byborna skapat ett stort antal gemensamma initiativ, från ett digert aktivitetsprogram med allt från inre omställning med hjälp av hästar till solelsprojekt och gemensamma grisar på kommunens mark mitt i byn.
En av de drivande i arbetet är Marjo Marthin. Hon och hennes man Lärkan Hagström bor på en gård strax utanför byn. Genom sitt arbete med föreningen Kulturand har de sedan 1980-talet arbetat med många projekt. I Järbo där de bor sedan drygt tre år handlar det mycket om självförsörjning, pedalkraft och lerhusbygge.
– Att inspirera och sprida information om olika lerbyggetekniker är en stor del av vad vi jobbar med här på gården, säger Marjo Marthin, som själv står för guidade turer för besökare.
Det kommer kursdeltagare och volontärer från hela världen för att lära sig de olika teknikerna och bidra till utvecklingen på den delvis självförsörjande gården.
Det finns många olika tekniker för lerhusbygge och flera har varit i bruk sedan vikingatiden, förklarar Marjo Marthin och visar runt bland byggnaderna. Hitintills har ett fähus, hönshus och ett litet kapell byggts. I några trähus som redan fanns på gården har stora delar blivit lerklinade.
Fler byggnader lär det bli som får lera i någon form. I stort sett alla byggnader får ”sanningsfönster” – inramade ”hål” i väggen så att besökarna kan se prov på de många olika teknikerna.
Det är tekniken att fläta sly som kommer från vikingatiden och är den teknik som använts i långhusen som byggdes då.
– Det är en metod som borde komma till heders i vår tid för dem som vill bygga miljövänligt, verklig lokal förädling utan transporter, säger Marjo.
– Vi har dock förmånen att använda fyrkantsågade reglar vilket inte vikingarna hade. För övrigt flätar vi väggarna på samma sätt som man har god grund att tro att de gjorde, berättar Marjo Marthin.
En annan teknik som har historisk grund också i Sverige är kubbteknik som är att mura med vedträn som man sedan putsar med lera. Det är en teknik som användes för några hundra år sedan, inte minst i Sverige och Norge. En teori om hur tekniken uppstod är att drängar som fick löfte att bygga sig ett hus men inte fick ta timmerstockar från husbondens skog – men väl vedträn – uppfann tekniken att mura med ved. När huset sedan är lerklinat kan det se ut som ett stenhus. Att de var byggda i denna teknik har i vissa fall upptäckts vid renovering eller rivning.
Det blir inget byggavfall från byggena. Allt material kommer i stort sett från naturen, det mesta till och med från marken de bor på.
De har också tillverkat en matris för att i samband med undervisning visa på kvalitéer med olika lerblandningar.
– Vi har haft en del problem med sprickor i husen, men vi har lärt oss efter hand och blivit bättre och bättre på att jobba med materialen, förklarar Marjo Marthin.
– Bland annat här är det som fårens ull kommer väl till pass, fortsätter hon, doppad i lervälling blir ullen som en hållbar ”tejp” över sprickor och bidrar till ett slätt och hållbart slutresultat. Men det tog något år och möten med några olika lärare med olika inställning innan vi fick kläm på det!
Det finns många fördelar med lerhus. Tvärt emot vad man kanske tror är de väldigt hållfasta och kan – rätt byggda och underhållna – stå sig genom många århundraden. Lera i sig isolerar nästan inte alls, men är vad man kallar ”termisk massa”, det vill säga den lagrar temperatur. Lera är ”trögt”, det kan ta lång tid att värma upp ett hus, men så behåller det värmen länge och avger det sakta, på samma sätt ”buffrar” en lervägg fukt och avger luftfuktighet sakta. Det är några av många skäl till att det ofta blir så behagligt klimat i ett lerhus.
I sovstugan har man putsat och sedan målat lerväggarna i en behaglig ljusblå färg. På gården målar man helst med äggoljetempera, och nästan bara med naturliga pigment – leror och jordarter. Enstaka kulörer är tillverkade, nämligen de som i sin naturliga form är giftiga. Marjo Marthin kallar sovstugan sin ”bunker”.
– Det är här jag återhämtar mig. Lerhus är hälsosamma miljöer för både kropp och själ.
*
• Workshop om utvändig lerputs med kalk och pigment
Torsdag till fredag den 29–30 augusti genomförs en workshop under ledning av Ulf Henningsson, den kanske enda heltidsarbetande lerklinaren i Sverige. Under två dagar kommer det lilla kapellet på gården att få sitt slutliga lager ytputs. Detta lager ska både få pigment och kalk, så det blir inte ett ”elefantgrått” hus som övriga på gården, utan en ”ljust rosa elefanthy”. Kalken kommer att ytterligare förstärka lerans tålighet mot regn. Dessutom blir det tillfälle att måla med vattenglas och tillfälle att stifta bekantskap med flera lerbyggetekniker.
• Lerbyggeföreningen i Sverige håller sitt höstmöte på gården
31 augusti inbjuder Lerbyggeföreningen i Sverige till höstmöte i samarbete med Föreningen Kulturand och Omställning Järbo. Eftermiddagen börjar med lunch och därefter blir det föredrag med Jan Akander, teknologie doktor från miljö-bygg på Högskolan i Gävle. Guidad visning av de olika husen och olika lerbyggetekniker som finns representerade. Grillfest och samtal under kvällen.
Föranmälan till både workshop och lördagen: 0290 707 70 eller marjo.marthin@telia.com.
Läs mer på www.ekobyggmedlera.se.
