Uppsalabandet Among lynx lyfter fram den bortglömda rootsmusiken med hjälp av feministiska texter och satsningen Ladies got the blues. Elin Öberg spelar munspel i bandet, som turnerar på egen hand samt med musikkollektivet Ladies got the blues i sommar.
Hur skulle du beskriva Among lynx och er musik?
– Vi spelar rootsmusik, som är grunden i blues, med influenser från folkmusik, pop och 1960–70-talsrock. Vårt mål är att blanda gammalt och nytt, ett gammalt sound i modernt format. Vi har en feministiskt touch i texterna och musiken ska förmedla styrka och en ”in your face”-känsla. Vi har sättningen kontrabas, slidegitarr, munspel, sång och trummor och har spelat ihop i två och ett halvt år.
Vad är Ladies got the blues?
– För några år sedan startade vi ett nätverk för kvinnliga blues- och rootsmusiker i Sverige. Sedan var det främst Ida Bang som tog initiativ till en konsert för att hylla och lyfta fram kvinnor i bluesen, både ur historien och dagens aktiva. Mycket inspirerat av Marie Selanders bok Inte riktigt lika viktigt?. Den konserten i maj 2014 blev väldigt uppmärksammad och sedan tog det fart. Vi är ett musikkollektiv som består av ett husband och en hel stab med musiker som gästar oss. Vi turnerar och har gjort en konsert på Fasching i Stockholm tre år i rad där vi både spelar egen musik och tolkar andras.
Varför är det viktigt att lyfta fram kvinnor som spelar blues och roots?
– Musikhistorien skildrar inte riktigt hur det faktiskt har varit. Många kvinnor har skrivit låtar som har glömts bort. Till exempel är Elvis Presleys låt Hound dog skriven av Big Mama Thornton, men det är Elvis som får hela äran. Projektet syftar till en mer korrekt historieskrivning. Överlag på musikscenen är det ett problem att männen får så mycket plats. Det är otroligt viktigt att ha kvinnliga förebilder för att få en jämställd musikscen och se att det finns kvinnliga instrumentalister inte minst.
Vad är det bästa med blues och roots?
– För mig har det lockat rent musikaliskt. Jag gillar hur det låter. Det är sådan tyngd och melankoli i det. Och berättandet – texterna är väldigt viktiga. Jag tycker att det finns något fantastiskt i att det är basinstrumenten, det finns inget elektroniskt element i det och det blir ett väldigt rent, tungt sound. Det är lite av en kontrast till hur dagens populärmusik låter. Jag tycker att det är viktigt att den här musiken får plats också, det kan behövas en mångfald i musikklimatet. Det är också kul att det är musik som skapas i stunden och ska upplevas i stunden, att det finns ett improvisatoriskt moment. Allt är inte skrivet innan, utan det skapas på plats i ett samspel mellan musikerna. Det är väldigt häftigt.
