Ibland kryper han uppför ett berg, ibland tvingas han vända. Funktionsnedsättningen är inget som hindrar Anders Andrae från att ge sig ut i skog och mark. Genom föreningen Skogstur vill han göra naturen tillgänglig för fler.
Att naturen kan vara nyckeln till att må bra vet Anders Andrae mycket väl. För ett par år sedan gick han igenom en misslyckad operation och var inlagd på sjukhus under långa perioder.
– När jag blev bra ville jag ta igen allt jag hade förlorat. Jag tyckte om att vara ute i naturen redan tidigare och nu upptäckte jag att jag klarade mer än jag trodde.
Anders Andrae är född med ryggmärgsbråck och är rullstolsburen. Han började blogga om hur det är att leva friluftsliv med funktionsnedsättning, och fick in allt fler frågor om hur det fungerar att vara i skogen själv.
2015 startade han föreningen Skogstur tillsammans med två kompisar, för att arrangera gemensamma skogsutflykter för personer med funktionsnedsättning.
– I dag är vi ett tiotal personer som träffas varannan månad och åker iväg till något naturområde i Stockholmstrakten.
Han menar att det behövs föreningar som ordnar aktiviteter för vuxna.
– De flesta satsningar som läger eller hjälpmedel görs på barn och ungdomar, när man blir myndig glöms man bort. Men behovet finns där, det är många vuxna som vill komma ut och göra saker.
Turerna brukar gå till ett naturreservat eller naturområde som är tillgängligt för alla i gruppen. Samtidigt ska det inte vara för enkelt att ta sig fram, menar Anders Andrae.
– Vi väljer inte områden som enbart har asfalterade, platta vägar utan det ska vara lite terräng så att folk får testa sina gränser.
Han säger att det visst finns gränser för hur det fungerar att ta sig fram i naturen om du är rullstolsburen, ibland är det enda alternativet att vända. Men han tror att begränsningarna ofta sitter i huvudet.
– Det gäller att våga ta sig fram och testa, då växer man som person. Ofta klarar man mer än man tror. Jag har haft folk som kommit fram och säger att utflykterna är det roligaste de gjort.
Vid sidan av de organiserade utflykterna är Anders Andrae ofta ute i naturen på egen hand. Förra året besteg han Tornberget som med sina 111 meter över havet är Stockholms läns högsta berg.
– Det var riktigt tufft, jag fick hoppa ur rullstolen och krypa upp för de brantaste uppförsbackarna med rötter och stenar.
En annan höjdpunkt var när han och en kompis rullade mellan Nynäshamn och Bålsta, en sträcka på 14 mil.
– Jag hade packning på 30 kilo kopplad till rullstolen så det blev rätt tungt. Jag var nära att ge upp flera gånger, men vi klarade det.
Men det är inte bara de lyckade turerna som ger mersmak. 2009 hade han som mål att bestiga fjället Städjan i Dalarna.
– Jag kom 500 meter på två timmar och sedan kom det en lodrät bergvägg och jag var tvungen att vända tillbaka. Men jag lärde mig mycket av det även om jag misslyckades. Att krypa 200 meter tog fram en envishet i mig som jag har haft stor nytta av senare.
Just nu lägger han mycket tid på att reka tillgängligheten i naturområden i Storstockholm och Sörmland. Föreningen arbetar med att ta fram en alternativ Sörmlandsled för personer med funktionsnedsättning.
– Tanken är att den ska följa den ursprungliga leden så mycket som möjligt, men där den inte är framkomlig markerar vi var det går att haka på grusvägar. Det ska också finnas tydliga adresser för varje etappstart så att det går att ta sig dit med färdtjänst.
Föreningen arbetar också med företag och kommuner med att informera om hur naturområden kan bli mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.
Att länsstyrelserna förra året fick anslag för att förbättra tillgängligheten börjar märkas, menar han, bland annat genom vandringsstigar i anslutning till parkeringsplatser som det går att ta sig fram på med rullstol.
– Men det är fortfarande en del som behöver förbättras. Spångarna som läggs över våtmarker är till exempel ofta för smala för rullstolar. Och tydligt markerade rastplatser med handikapptoaletter är viktigt, det är inte så lätt att uträtta dina behov under en gran om du sitter i rullstol.
Anders Andrae menar att kommuner och myndigheter kan spara pengar i det långa loppet genom satsningar på tillgängliga naturområden.
– Om man ger personer med funktionshinder möjlighet att komma ut i naturen och göra det de vill göra kan man slippa många av sjukskrivningarna och depressionerna som är vanliga inom gruppen. Om jag inte var ute mycket i naturen hade jag suttit hemma och knaprat lyckopiller.
