Du har säkert hört det nämnas. Fossila bränslen, ändliga resurser, men har du verkligen tänkt på vad det innebär? Efter en föreläsning med forskaren och författaren Björn Forsberg i Norrtälje den 21 maj, skrev Elin Wahlgren texten nedan som en reflektion.
I vår jord finns en mängd resurser lagrade såsom olja, gas, kol, viktiga mineraler som bland annat används till tillverkning av elektriska prylar. Alla är de exempel på ändliga resurser. Det vill säga sådant som kommer att ta slut.
Sedan industrialismen tog fart i slutet av 1800-talet har vi använt ganska mycket av de fossila bränslena. Därför har vi nu passerat toppen för vad som går att utvinna. Vi har passerat peaken som det även kallas. Givetvis började människan inte utvinna fossila bränslen på de mest otillgängliga platserna. De var ju inte dummare än att de började med de enklaste. Peaken innebär alltså inte att de ändliga resurserna har tagit slut. Det innebär bara att de enkla och billiga resurserna är slut. Den resterande delen som är svårare och dyrare att utvinna, den finns kvar.
När industrialismen startade var vi ungefär 1,6 miljarder människor på denna jord. På den tiden konsumerades det inte i närheten av vad vi gör i dag. Då tillverkades hållbara prylar som gick att laga. Därför gick det inte åt så mycket fossila bränslen. I dag är vi över 7 miljarder människor. Och allt fler får det bättre och bättre. Och precis som vi i Sverige vill de andra 7 miljarder människorna också ha två bilar per familj och mängder av elektronikprylar. Det innebär att de ändliga resurserna tar slut i en mycket högre takt än tidigare. Med detta i åtanke inser man att vi står inför en mycket osäker framtid. Är det då verkligen rimligt att vi fortsätter att förbruka jordens resurser i den takt vi gör bara för att vi anser att vi måste åka utomlands varje år, ha fyra tv-apparater, tre datorer, den senaste ipaden och iphonen och 47 par skor, så att våra barn blir lämnade i en framtid liknande den vi levde i under 1800-talet? Där häst och vagn var det enda färdmedlet och där hästkraft eller manskraft var det som brukade åkrarna och gav oss vetet till brödet. Eller vill vi använda de sista resurserna till att ställa om samhället i en hållbar riktning? Satsa på att minska vårt resande så att de små lokalsamhällena kan få blomstra med arbetstillfällen i framför allt hantverksyrken, serviceyrken och jordbruksyrken? Utbildningar till dessa yrken är något politikerna borde ta till sig och prioritera istället för att bekymra sig över att så få ungdomar går på högskola. Samt att lokalsamhället måste erbjuda service som småskolor och vårdcentral utan ständiga nedläggningshot från högre ort. Ett viktigt område skulle även vara att bygga ut järnvägen, så att vi även i framtiden kan få möjlighet att resa lite längre sträckor.
Nu kommer många av er som läser detta med invändningar. Det finns ju förnybara bränslen, såsom etanol. Och så har vi ju elbilar. Men för att tillverka elbilarna krävs massor av olja. Och för att framställa etanolen går det åt så mycket mark och bränsle att vi inte skulle ha någon odlingsbar mark kvar för att odla vår mat på om vi ska ha bilar i samma utsträckning som i dag. Med detta i åtanke, tycker du fortfarande att bensinpriset är för högt?
