Två tredjedelar av Sveriges räddningstjänst består av brandmän i beredskap. Men att rekrytera dessa är på många håll väldigt svårt och värst drabbad är glesbygden.
I dag finns omkring 10 000 deltidsanställda brandmän i beredskap och 5 000 heltidsanställda. För 10 år sedan fanns det ungefär 1 000 fler deltidsanställda. Svårigheter att rekrytera deltidsanställda är inget nytt, men utvecklingen fortsätter och på vissa håll i landet är läget kritiskt.
– Systemet krackelerar sakta och det är dags för kommunerna att hitta andra alternativ som kan komplettera dagens system. Det vore mycket allvarligt om glesbygd blir utan räddningstjänst, säger Håkan Axelsson på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
Ständiga omorganisationer för att få ekonomin att gå ihop gör att det här och var försvinner en tjänst från kommunernas räddningstjänst. Men hur beredskapen ser ut över landet och över dygnet finns det ingen heltäckande statistik på. Mellan 2000 och 2008 minskade antalet stationer från 750 till 710. I dag är antalet drygt 700, enligt MSB.
– Förut gick det inte att förändra organisationen av ekonomiska skäl utan endast om riskbilden hade ändrats. Men i och med den nya lagen 2004 är det kommunen som själv sätter sin ambitionsnivå, säger Peter Bergh, ordförande i Brandfacket.
Brandfacket som är det största facket för brandmän har i princip alltid pågående ärenden på gång gällande omorganiseringar och neddragningar. Peter Bergh nämner en av de senare – värmländska Charlottenberg där kommunen beslutat dra in en beredskapstjänst trots att länsstyrelsen sagt nej.
– De har 350 larm om året vilket är nästan ett om dagen och så ändrar man och skär i organisationen så de inte klarar sina uppdrag.
Eda kommun där Charlottenberg ligger har även en historia med svårighet att rekrytera deltidsanställda. Något som delas med många andra kommuner. Utflyttning och nedläggning av arbetsplatser som medför att färre personer vistas på orterna dagtid har försvårat rekryteringen markant. Men Peter Bergh nämner också låg ersättning, strul med a-kassan och ett försäkringsansvar som hamnar på huvudarbetsköparen istället för räddningstjänsten som en del av problematiken.
– Det behövs ett ändrat regelverk så att det ger något tillbaka både till den enskilda brandmannen och till den som lånar ut sin personal till räddningstjänsten.
Peter Bergh är också skeptisk till att ersätta anställda med frivilliga.
– Man måste veta vem som kommer och inte tro att någon kanske kommer. Frivillighet är bra, men endast som komplement.
MSB fick i november ett regeringsuppdrag att redovisa vad som gjorts för att stödja kommunerna i problematiken med att rekrytera och organisera deltidsanställda inom räddningstjänsten. Resultatet kommer att vara klart i slutet på mars.
Håkan Axelsson på MSB som ansvarar för sammanställningen av rapporten menar att det krävs en hel del förändringar i organiseringen. Det kan vara ökade samarbeten mellan kommuner, kombinationer av hel- och deltidstjänster och högre grad av frivillighet. Lösningar som sms-livräddarna i Stockholm där hjärt-lungräddningskunniga larmas om de befinner sig inom en radie av 500 meter ifrån ett hjärtstoppslarm är ett konkret upplägg som skulle kunna användas inom räddningstjänsten i någon form.
– Personalförsörjningsproblemet har funnits länge och jag tror inte att det kommer bli bättre, säger Håkan Axelsson.
Vad har MSB gjort för att avhjälpa det?
– Framför allt är det här ett arbetsgivaransvar som ligger hos kommunerna. Men vi har bland annat försökt att underlätta utbildningen av deltidare genom att fler aktörer kan utbilda och även göra distansutbildningar.
