Skrämmande aktuell. Det kan man kalla pjäsen Sång för Kassandra som just nu spelas på teater Trixter. Verket bygger på den antika myten om Kassandra, sierskan som ingen ville tro på, en myt som fått förnyad aktualitet genom #metoo-rörelsen.
Kassandra var inom den grekiska mytologin dotter till kung Priamus av Troja. Guden Apollon förälskade sig i henne och gav henne gåvan att se in i framtiden. Men när hon inte besvarade hans kärlek sände han en förbannelse över henne – att ingen skulle tro på hennes förutsägelser. 1984 skrev den östtyska författaren Christa Wolf en roman om Kassandra och det är hennes bok som nu ligger till grund för teater Trixters uppsättning.
– Christa Wolf skrev om Kassandra utifrån att de flesta kvinnor i den grekiska mytologin blir behandlade som hysterikor, berättar Mirja Burlin, som spelar Kassandra och som även skrivit manus tillsammans med Maria Hörnelius, när vi ses på ett café vid Järntorget.
Burlin jämför bemötandet av Kassandra med hur Hillary Clinton togs emot under den amerikanska valkampanjen. Även Hillary Clinton blev hånad och ifrågasatt, helt enkelt för att hon var en kvinna med många starka åsikter och uppfattningar.
– Det finns väldigt få kvinnor i antiken som är beskrivna som mångfasetterade människor, fortsätter Mirja Burlin. Därför kändes det spännande att hitta den här parallellen till hur det är idag eller till hur man själv ofta känner sig som kvinna, att man inte blir trodd eller att man måste säga saker jättemånga gånger innan det får genomslag.
”Genom seklerna ropar hon till oss, varnar oss för olyckor men för en sårad manlighets skull är det ingen som hör eller tar henne på allvar”, skriver Trixter om pjäsen på sin hemsida.
Efter höstens alla vittnesmål där många kvinnor berättat om just svårigheten att bli lyssnad på och tagen på allvar är det nästan svårt att inte se kopplingar mellan pjäsen och #metoo-rörelsen. Mirja Burlin menar dock att de inte har behövt göra några större ändringar i den ursprungliga berättelsen för att göra pjäsen mer aktuell.
– Det enda som har hänt efter #metoo är att jag känner att det här som skrevs för så länge sen fortfarande är så väldigt aktuellt. Man behöver liksom inte försöka hitta kopplingar till i dag, det bara är här precis just nu. Fast just nu är jag också jätterädd för vad som kommer att bli svaret på #metoo. Svaret i USA på Obama blev ju Donald Trump.
Den här känslan av att bli misstrodd och inte lyssnad på, är det någonting du själv har fått känna av som skådespelare?
– Ja jättemycket. Ibland har jag känt mig motarbetad och förminskad av regissörer. När jag var ung upplevde jag även teaterpedagoger som var närgångna. Det finns en väldigt utbredd kultur av sånt här. Jag tror att många killar söker sig till teatervärlden för att få makt. De känner till att det är ganska enkelt att ta makt som man inom teatern.
– Om du frågar mig vad som ska hända nu så tror jag att nästa steg är att vi kvinnor även börjar diskutera varandra. Vi har också spelat med i det här spelet och använt det när det passat oss genom att baktala varandra och det är också ett problem inom teatervärlden att vi har ganska låg solidaritet med varandra. Men det som har varit så fint nu är att många har visat att vi faktiskt är solidariska. Teatern är ju en väldigt konkurrensfylld värld men det är fint när vi kan släppa fram varandra.
Du är nästan den enda skådespelaren på scenen, hur känns det?
– Ja förutom mig är David Sperling-Bolander med också. Han har komponerat musiken och är med och gör några roller. Det är väldigt värdefullt att ha honom där. Han säger att han skäms över allt som händer Kassandra. Det ställer andra krav att vara så ensam, man får ingen hjälp. Jag jobbar mot publiken. Det är 58 minuters text, så jag är alltid lite orolig om jag kommer ihåg vad jag ska säga och göra. Men det har varit väldigt roligt och upplyftande att göra det här. De gånger jag gör sådana här pjäser som går på djupet blir jag väldigt uppfylld. När det är så här existentiellt så får jag energi av det.
Den 10 december gästas teater Trixter av ingen mindre än författaren och litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström som efter pjäsen kommer att delta i ett samtal på temat ”att tala sin sanning men inte äga tolkningsföreträdet”, berättar Mirja Burlin.
– Det känns väldigt hedrande att hon ville komma. Det som är intressant med henne är att hon kan sätta det både i ett litteraturhistoriskt och ett kvinnligt historiskt perspektiv och dra paralleller till andra händelser. Vad hände när kvinnor fick rösträtt till exempel, eller när kvinnor fick vara med i kyrkan, det blev ju en revolution! Kvinnor har en fantastisk förmåga att förändra och säga nu har vi fått nog. Så visst är man glad över att få vara med om det här under sin livstid.
Sång för Kassandra:
