Det svenska försvaret står inför investeringar i mångmiljardbelopp. Nya Jas-plan, ubåtar och missilförsvar, allt för att kunna försvara sig mot ett hotfullt Ryssland. Men det är ett hot som är kraftigt överdrivet, menar Filters chefredaktör Mattias Göransson. Bakom hotbilden ligger ett osunt samspel mellan politiker, försvarsindustrin och medier som i många andra länder skulle ses som ren och skär korruption.
I förra numret av Syre Göteborg intervjuades Filters chefredaktör Mattias Göransson om sin bok Björnen kommer – Om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Boken tar upp olika incidenter och kränkningar som svenskarna tillskrivit Sovjetunionen och Ryssland sedan andra världskrigets slut, och granskar de fakta som lagts fram. I påfallande många fall är bevisen minst sagt bristfälliga och i boken målas en bild upp av hur försvaret, politiker och medier genom decennierna har bidragit till en masshysteri.
Som uppenbara felaktigheter räknar Göransson historiska och sentida påståenden om ryska grodmän, drönare och miniubåtar i den svenska skärgården, eller idén att tavelförsäljare, lastbilschaufförer eller personer i ryskskyltade bilar skulle vara spioner. I andra fall menar han att verkliga händelser överdrivs eller vantolkas.
– Försvaret släpper oftast minimalt med information om en incident, sedan sätter spekulationerna i medierna igång.
Ett sentida exempel han tar upp är då två ryska jaktplan påstods ha övat en attack mot Ronneby, som istället var en rysk övning i att försvara sig mot svenskt jaktflyg. I boken citerar han en svensk flygofficer som menar att Försvarsmakten medvetet väljer att inte bemöta ryktesspridning och falsarier, eftersom spekulationer om ryska aggressioner gynnar dem. Försvaret utelämnar även väsentlig information, som i det omskrivna fall då ett ryskt flygplan släppte ut så kallade facklor som ”motmedel” mot svenskt jaktflyg.
– De berättade inte att svenska Jas-plan kontinuerligt och systematiskt hade nosat på ryska fraktflygplan. Flygplan som följt samma rutt i årtionden. Vi provocerade och ryssarna svarade. Militären berättade bara om ryssarnas reaktion, och ingen journalist ställde några kritiska frågor.
Under de stora ubåtsjakterna i den svenska skärgården under 80- och 90-talen var det mestadels tafatthet, bristfällig organisation och grupptänkande som skapade den mediala masspsykosen, snarare än medvetna lögner, enligt Mattias.
– Jag är övertygad om att de själva trodde att det fanns ubåtar där. Därför gjorde de otaliga feltolkningar och misstag som de sedan skylde över. Försvarsmakten har dessvärre en organisationsform som inte främjar kritiskt tänkande.
Nyligen arrangerade Sverige Aurora 17, den största försvarsövningen på tjugo år, i bland annat Göteborgs skärgård. Flera Nato-länder var inbjudna att delta i övningen som simulerade ett ”anfall från öst”. I medierna och bland försvarsbloggar spreds rykten om att Ryssland ”svarade” med att arrangera sin övning Zapad – för ett anfall från väst.
– Man påstod att Zapad skulle omfatta uppemot 100 000 man och att ryssarna kunde utnyttja den till att stanna i Vitryssland eller anfalla Riga. Sedan visade sig övningen vara runt en tiondel så stor och någon rysk aggressivitet förekom inte. Men det skrev ingen. Den övningen håller Ryssland förresten vart fjärde år. Zapad betyder väst. De övar sina militärdistrikt i norr, öster, söder och väster – vart fjärde år. ”Att de skulle öva i höstas har vi känt till i evigheter. Sedan var det vi som såg till att ha en övning samtidigt, inte ryssarna” förklarade en av mina källor i försvaret, berättar Mattias.
”Försvaret släpper minimalt med information om en incident, sedan sätter spekulationerna i medierna igång.”
Kritiken mot Göransson
Mattias Göranssons korståg mot rysskräcken och att medierna springer maktens ärenden startade inte med boken Björnen kommer. Han har även skrivit uppmärksammande artiklar i Filter, däribland Den svenska trollfabriken som gjorde att han nominerades till Årets journalist av Sveriges Tidskrifter 2016. Detta upprörde bland annat DNs säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström som var en av dem som kritiserades i Mattias Göranssons reportage.
”Att ge Göransson utmärkelsen vore ett misstag och en förolämpning mot journalistkåren” skriver han i en debattartikel i Journalisten, och ”att beskriva svenska medier som ’trollfabrik’ och kalla svenska journalister – som arbetar seriöst med öppet visir och enligt våra etiska regler – för ’småtroll’ är faktiskt en grov förolämpning”.
I debattartikeln radade Mikael Holmström upp ett antal sakfel han sett i Mattias Göranssons artikel, fel som Mattias Göransson mestadels tillbakavisade i ett debattsvar.
Fler gav sig in i debatten. DNs chefredaktör Peter Wolodarski försvarade sin reporter i en debattext och även Erik Helmerson på DNs ledarsida ansåg att Mattias Göransson var helt fel ute:
”Göransson hade med stor säkerhet hört talas om att Putin låtit invadera Georgien och Krim. Han har hört om den ryska propaganda som på olika nivåer riktas mot väst. Han visste, eller kunde lätt ta reda på, vad Amnesty skriver om Ryssland i sin landrapport från februari i år: ”Rätten till yttrande- och mötesfrihet har fortsatt varit mycket starkt begränsad … Ett växande antal personer har gripits och åtalats för att ha kritiserat staten…//… Artikeln i Filter viftar bort snart sagt allt som Putinregimen sagt och gjort, alla döda, det folkrättsvidriga agerandet och repressionen.”
– Jo, det är det enda argumentet som finns och det enda som håller, svarar Mattias Göransson. Men då är det bättre att man håller sig till det och inte dribblar bort bollen. Då måste man också kunna förklara för svenska folket varför Rysslands agerande inrikes eller mot Ukraina utgör ett hot mot Sverige. I Ukraina är det ingen hemlighet att Putin ansåg att den ryska minoriteten var förfördelad och hotad. Förvägrar vi den ryska minoriteten något här i Sverige? frågar han sig.
”Alla experter och militärer jag intervjuat säger att den idén är helt tokig.”
Leder till upprustning
Uppmärksamheten till trots säger sig Mattias Göransson inte vara ute efter att delta i den försvarspolitiska debatten utan enbart sätta fingret på att medier och politiker borde ställa samma krav på källkritik och faktagranskning här som inom andra områden. Ett av de hot som påstås finnas mot Sverige är att Ryssland skulle anfalla Gotland, i förebyggande syfte, för att lägga grunden för en attack mot någon av baltstaterna.
– Att Ryssland skulle anfalla Nato-länderna i Baltikum, eller något västland över huvud taget, är en fantastisk idé. Alla experter och militärer jag intervjuat säger att den är helt tokig.
Sammantaget leder bilden av det hotfulla Ryssland till en upprustning av det svenska försvaret, som får höjda anslag och tillskott av hypermodern krigsutrustning.
– Men redan i dag står ett stort antal Jas-plan undanstuvade utan att användas. Vi har omkring 60 plan i drift och 80–90 som bara lagras. Ändå har vi beställt 60 nya plan av generation E för 35,6 miljarder. Och dessa affärer blir alltid dyrare än vad som sägs inledningsvis. Vi har inte råd att bygga snabbtåg mellan Göteborg och Stockholm – men vi har råd att köpa en helt ny uppsättning flygplan. Då finns det helt plötsligt hur mycket pengar som helst. Det finns ingen hejd.
Det är svårt att få tydliga uppgifter på vad Jas-planen slutligen kommer att kosta. Enligt Sveriges Radio ”brukar” Jas-planen landa på ungefär 1 miljard svenska kronor per flygplan, vilket i så fall skulle innebära att varje svensk betalar 6 000 kronor i skatt bara för att köpa denna nya generation plan.
– En hög flygofficer påpekade för mig att Sverige redan i dag har Östersjöregionens mest avancerade jaktflygplan, men det låter man bli att säga högt, säger Mattias Göransson.
Ett annat stort inköp som Sverige planerar är ett nytt luftmissilförsvar med så kallade Patriot-missiler. Enligt Försvarets materielverk (FMV) kommer det bli ett av de dyraste systemen Sverige köpt. Och varifrån hotet kommer är tydligt när Carl Sjöstrand vid luftvärnsregementet i Halmstad intervjuas av TT i en artikel publicerad i Sydsvenskan:
”Man pratar om ballistiska missiler, som de Iskanderrobotar som ställts upp i Kaliningrad som därmed kan vara ett hot mot Gotland och huvudstaden. I det fallet krävs ett bättre system än Hawksystemet, som inte har kapacitet mot dem”, säger han.
”Sverige har redan i dag Östersjöregionens mest avancerade jaktflygplan, men det låter man bli att säga högt.”
Tvivelaktiga vapenaffärer
Hawksystemet är Sveriges nuvarande missilförsvar som av FMV anses vara för gammalt. En tredje vapenaffär som Mattias Göransson tar upp är en komplicerad ubåtsaffär. Det är ubåten A26 som är konstruerad för att utföra och bemöta specialoperationer i grunda vatten, det vill säga det hot som enligt Göransson är imaginärt. Saab Kockums, som utvecklat ubåten, har heller aldrig lyckats exportera modellen – möjligen för att det finns så få sådana skärgårdar i världen.
Till slut bestämde sig den nuvarande regeringen att fortsätta på samma inriktning som den borgerliga dessförinnan hade stakat ut. De annonserade ett köp av ubåten och därmed kunde tekniken räddas. Den officiella prislappen blev 7,6 miljarder för två ubåtar, med ett ”maxtak” på 8,2 miljarder.
Svenska Dagbladet avslöjade dock att summan förutsätter att fler länder köper ubåten – annars riskerar hela utvecklingskostnaden att landa hos de svenska skattebetalarna. Då kan slutnotan bli dubbelt så hög, enligt en artikel i tidningen Fokus. Även vid ursprungssumman var affären den största under mandatperioden, enligt försvarsminister Peter Hultqvist (S) som lovordade projektet:
”Den här ubåten ska vara oerhört svår att upptäcka, det ska vara en hög grad av kostnadseffektivitet, den ska ha en hög sensorkapacitet och lång räckvidd. Det här ska vara en väldigt kvalificerad högteknologisk ubåt som bidrar till att tydligt stärka den svenska militära förmågan”, sa han till Sveriges radio i samband med affären.
Den dolda risken för ökade kostnader fick försvarsutskottets ordförande Allan Widman att anmäla försvarsminister Peter Hultqvist till Konstitutionsutskottet, som kritiserade hanteringen av ärendet i våras. En annan pikant detalj är att Gunnar Wieslander, som nu är vd på Saab Kockums, tidigare var Fredrik Reinfeldts statssekreterare och som sådan undersökte frågan om dessa ubåtar var ett väsentligt säkerhetsintresse för Sverige.
– Sånt här händer inför öppen ridå i Sverige. Det bara pågår, konstaterar Mattias Göransson.
Blinda för vårt beteende
Han menar att de folkvalda är för svaga i de här frågorna, och att både riksdag och regering viker ner sig för militära särintressen. Banden mellan politikerna, industrin och Försvarsmakten är starka.
– Stefan Löfven arbetade på ett bandvagnsföretag innan han började på IF Metall. Tidigare statsminister Göran Persson utför PR-uppdrag åt försvarsindustrin. Både Fredrik Reinfeldts tidigare pressekreterare och Stefan Löfvens förra mediestrateg jobbar numera åt försvarskoncernen Saab, rabblar Mattias Göransson upp.
I Sverige är det inte ovanligt att hela delegationer med politiker och kungahusrepresentanter skickas till andra länder för att göra reklam för svenska vapen.
Mattias Göransson tar exemplet Filippinerna, där president Rodrigo Dutertes utrensning av knarklangare och upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna fick USA att stoppa en vapenaffär med landet. Kort därefter öppnade Saab kontor i huvudstaden Manilla, och strax därefter öppnade Sverige ånyo en ambassad i samma stad. På invigningen deltog näringsminister Mikael Damberg och Saabs styrelseordförande Jacob Wallenberg. Men att regeringen skulle gå vapenindustrins ärenden avfärdades av näringsministern:
”Sverige har inget försvarspolitiskt samarbete med Filippinerna och vi strävar inte efter det”, sa han till SvD i samband med öppnandet.
Mattias Göransson radar upp fler exempel, såsom Peter Hultqvists engagemang i försöken att sälja Jas-plan till Botswana, ett projekt som kritiseras av bland annat landets oppositionella ledare samt internationella tankesmedjor som ett ”fåfängt projekt” som drivs av Botswanas president Ian Khama. Göransson konstaterar att svenska debattörer under George Bushs presidentskap gärna uppmärksammade amerikanska politikers kopplingar till vapenindustrin, medan samma fenomen på hemmaplan knappt får någon att höja på ögonbrynen.
– Det är fascinerande hur blinda vi är för vårt eget beteende. Det som vi hade tyckt var rena bananrepubliken om någon annan höll på med tycker vi är helt normalt så länge vi gör det själva. På samma sätt är det med den ryska hotbilden. Tänk om ryssarna i decennium efter decennium hade riktat lika paranoida, hårdvinklade och dåligt underbyggda anklagelser mot oss? Då hade vi betraktat dem som galna.
