Debatt I år är det valår. För mig som för länge sedan slutade tro på politiker är valår den värsta typen av år. Finns det något värre än att höra politiker lova guld och gröna skogar, för att sedan föra exakt samma politik som sina föregångare? Det är en och samma politik som har varit allenarådande de senaste 30 åren: nedskärningar.

Nu ska det skäras ner med tolv miljoner inom kultur och fritid i Östra Göteborg. Fritidsgårdar och kulturskolan ska bantas. Vårt fina bibliotek, Kortedalas stolthet, ska förstöras. Budgeten ska minska drastiskt och biblioteket ska flytta till mindre lokaler.

Vår Facebook-grupp, ”Rädda Kortedala bibliotek”, har i skrivande stund 1 385 medlemmar. Och vår namninsamling har snart 2 000 underskrifter. Kortedala bibliotek har omkring tusen besökare varje dag med ett uppskattat språkkafé och stort programutbud. För oss besökare är biblioteket mer än bara en plats för att låna böcker, det är en demokratisk mötesplats.

Här leker, pysslar och läser våra barn, här får ungdomar läxhjälp, här lär sig nyanlända svenska, här får personer som lever trångbott lugn att studera och här spelar unga och äldre schack.

Anledningen till flytten är att biblioteket inte längre har råd att betala hyran – till kommunen som äger lokalen! Precis bredvid biblioteket ligger en 800 kvm stor lokal som har stått tom i flera år. Den kallas skämtsamt för ”glömskans hav”. Nu kommer ”glömskans hav” bli ännu större och en av väldigt få demokratiska mötesplatser i vårt område försvinner.

Det är inte bara lokaler som politiker glömmer. Det är nedskärningarnas sociala kostnader. Det är en hel generation unga människor som glöms bort och försummas i våra förorter. En generation som får hänga i trappuppgångar istället för att ges möjlighet till en meningsfull fritid.

Jag börjar känna på mig att det här val-året kommer bli ovanligt tröttsamt. Efter att en opinionsundersökning har visat att integrationen är den viktigaste frågan för svenskarna ska nu politikerna vända sina blickar mot ”utsatta” förorter. Kommer vi som bor i dessa områden bli tillfrågade om vad vi tycker om samhällsutvecklingen?

Istället för att låta politikerna utnyttja förorten, eller bilden av förorten, till att vinna röster är det dags att vi, som bor här höjer våra röster. Här kommer några röster från dem som har skrivit under vår namninsamling för att bevara Kortedala bibliotek: ”Vi har rätt till litteratur och kultur även hos oss!” ”Bästa biblioteket i stan. Gemenskapen är fantastisk.” ”Som pedagog i förskolan har jag besökt biblioteket med barngrupper genom åren.

De älskar att gå dit, vara i den miljön och välja ut sin favoritbok.” ”Alla politikers vackra ord om att göra förebyggande insatser i utsatta förorter faller platt till marken om en sådan kärnverksamhet för kultur och folkbildning som Kortedala bibliotek skärs ner.” ”Vissa är trångbodda och behöver göra sina läxor här, andra som saknar lästradition och aldrig skulle tagit sig till ett bibliotek behöver närheten när de ska upptäcka böckernas värld.” ”Jag är orolig för att all offentlig service försvinner från Kortedala (min uppväxtort) och andra förorter.”

Jag har slutat tro på politiker, men jag har inte slutat tro på folket. Det finns en kraft i att många sluter sig samman. Det är vi, boende i Bergsjön, Kortedala och alla andra ”utsatta” förorter i Sverige som måste ta ordet från politikerna. Det är vi som måste definiera problemen, och hitta lösningarna.

Ett av problemen är politikernas nedskärningsiver. Lösningen får vi hitta tillsammans.