Målmedvetet miljöarbete bakom låsta dörrar

I tvätteriet på anstalten i Skogome i Göteborg blandas ljudet av centrifuger och annat slammer. Här jobbar de intagna med att tvätta arbetskläder, bords- och sänglinne till bland annat restauranger, hotell och äldreboenden. Maskinerna går i ett i stort sett hela dagen, från morgon till eftermiddag. I Sverige finns sammanlagt 46 fängelser, och på samtliga erbjuds någon form av arbete till de intagna.

Några av anstalterna driver stora industrier, såsom den i Skogome, vilket innebär att Kriminalvårdens verksamhet har en stor miljöpåverkan. Och när man tänker på svenska fängelser är kanske inte ordet miljöarbete det första som dyker upp, men faktum är att de är en av de myndigheter i Sverige som har rankats högt av Naturvårdsverket när det handlar om systematiskt miljöarbete. Samtidigt är alla myndigheter i Sverige skyldiga att bidra till att de så kallade nationella miljökvalitetsmålen och generationsmålet uppnås.

Att mäta är vägen till framgång

I det lilla kontoret i anslutning till maskinparken i Skogometvätteriet är ljudnivån betydligt lägre, och kriminalvårdsinspektören Ulrike Junge och Dick Hjelm, som är produktionsledare med funktionsansvar för miljö, har tagit fram pärmen med dokumentation gällande tvätteriets energi- och vattenförbrukning. Det har hänt en hel del sen de först började mäta år 2002, vilket också är det år som de blev miljödiplomerade för första gången. För att över huvud taget veta om de är på rätt spår måste de hela tiden hålla koll på den miljöbelastning som verksamheten utgör, berättar Ulrike Junge.

— Det har blivit en grej att vi vill minska på energi- och vattenförbrukningen så långt som möjligt, så vi har börjat med nyckeltal för varje år. Vi kan till och med se månad för månad hur vi ligger till, fortsätter Dick.

Uppvärmningen av tvätteriets maskinpark, såsom torktumlare, manglar och tvättrör, sker med hjälp av vattenånga som värms upp av stora pannor. De två stora pannorna kan var för sig producera så mycket som fem ton ånga i timmen.

— När jag startade här hade vi två pannor igång hela tiden, vi körde verkligen de där pannorna riktigt styggt. I dag har vi parkerat en av dem eftersom vi inte behöver den längre, berättar Dick.

De exakta nyckeltalen är en affärshemlighet, men i början av 2000-talet var de uppe i närmare 18 liter vatten per kilo tvätt, nu har de lyckats minska vattenförbrukningen med minst 50 procent. Även energiförbrukningen har minskat rejält. Men den här sortens resultat kan inte uppnås enbart genom förändrat tvättsätt, förklarar Dick. Den största förändringen inträffade när de för några år sedan bytte ut de gamla maskinerna. De har till exempel en ny värmeväxlare som gör att avloppsvattnet återanvänds till att värma upp det vatten som ska in till tvätten, men det gamla och nya vattnet blandas självklart inte

Återbruksavdelning

Samtidigt får personalen hela tiden utbildning i hur de ska använda maskinerna så effektivt som möjligt, och regelbundet tittar en servicetekniker på hur dosen tvättmedel kontra andelen vatten kan optimeras ytterligare.

— Vi har ju väldigt mjukt vatten här vilket gör att vi kan dosera med väldigt lite tvättmedel. En annan enkel sak är hur mycket tvätt jag laddar en maskin med. Om du laddar 20 eller 50 kilo är en himla skillnad, det är ju samma vatten som går åt. Det är sådant som jag också försöker tala om för de intagna, berättar Dick.

Majoriteten av det linne som tvättas i tvätteriet ägs av anstalten, och i framtiden vill de satsa på att ha ett större utbud av ekologiskt linne. Att de själva äger varorna innebär också att de kan ha bättre koll på vad som händer med dem. Så för att förlänga varje varas livslängd så långt som möjligt, finns det även en återbruksavdelning i tvätteriet, där de intagna till exempel syr om slitna bordsdukar till servetter.

— Det handlar inte enbart om ett miljöintresse, det finns också ett ekonomiskt intresse i det. Sen går allt kasserat gods till en välgörenhetsorganisation som återvinner tyget till isolering och byggmaterial, berättar Ulrike.

Utrymme för förbättring

Syftet med Naturvårdsverkets rankning är att få en bild av hur aktivt och systematiskt myndigheterna arbetar med den direkta och indirekta miljöpåverkan från sin verksamhet. Att Kriminalvården har fått så höga poäng tror Karin Herder, som är miljösamordnare för hela myndigheten, till stor del handlar om att miljöfrågor prioriteras av ledningen, samtidigt som det finns ett stort engagemang bland de anställda.

— Jag tror att den tidigare miljösamordnarens arbete med att förankra miljöarbetet i hela organisationen har varit viktigt. Miljöarbetet är inte bara en ”fin pappersprodukt” utan något som man faktiskt arbetar med operativt i hela verksamheten. Sedan tror jag att det finns en fördel med att vi har mycket produktion och tjänster som säljs externt, till exempel tvättjänster. För att vara konkurrenskraftiga måste vi arbeta med miljöfrågor.

Samtidigt finns det områden som kan förbättras och effektiviseras, och något som de kommer att jobba med det kommande året är titta närmare på transporterna. Det kan vara svårt att minska på transporten av klienter, även om man faktiskt har börjat genomföra en del förhör via länk. Fokus kommer först och främst handla om att minska på tjänsteresor.

— Eftersom vi har verksamhet på så många olika platser, är resor i tjänsten ett viktigt område att jobba med och där vi kan bli bättre. Vi har bra utrustning för att hålla resefria möten, nu gäller det bara att det sätter sig som ett alternativ, säger Karin.

Framåt för vegetarisk kost

Ett annat område som också kan komma att kräva vidareutveckling är när det handlar om att servera vegetarisk kost till de intagna och personal. Under året som gått har flera anstalter börjat med att servera vegetarisk mat två gånger i veckan, och mottagandet har varierat.

— Överlag tror jag att det finns en rädsla för att servera vegetariskt, så jag tycker att vi kan bli bättre genom att erbjuda dem som arbetar i köken kunskap och inspiration, men även övrig personal och klienter. Det måste bli tydligt för alla varför vi gör detta, annars finns risk för att kökspersonalen jobbar i motvind.

På anstalten i Skogome får de intagna vegetariska måltider vid minst ett middagsmål i veckan, och det som serveras kan till exempel vara vegetarisk lasagne, linssoppa eller salladsbuffé. Gunnel Keinström, som är köksföreståndare vid Skogomeanstalten, tycker att det fungerar bättre och bättre.

— I början var det inte så poppis, men jag tycker att det går bättre. Men det är väl en del som tycker att vi ska ge det vegetariska till dem som är vegetarianer, de gillar kött säger de. Men det går. Sen är det ju så att man får äta det som serveras om man vill ha mat.

Tidigare åt de intagna middagsmålen på sina avdelningar på helgerna, men för att minska på matsvinnet serveras nu alla måltider i matsalen. Då kan man anpassa mängden mat som tillagas efter hur många som vill äta, och ta vara på det som blir över, berättar Gunnel. För att få kontroll på matsvinnet väger de även maten som kastas vid två tillfällen under två veckors tid varje år.

— Vi har inte kunnat se någon hiskelig skillnad hittills, men det minskar med några hundra kilo för varje gång vi väger. Nu är det snart dags för en ny vägning, så då får vi se hur stor skillnad det gör att de äter alla måltider i matsalen, säger hon.

Engagerar de intagna

Men det är inte bara personalen på Skogomeanstalten som engagerar sig i miljöarbetet. Intresset för miljö-
studiecirklarna, som bedrivs på anstalten, har varit förvånande stort. Ann Nilsson, som är en av dem som håller i studiecirklarna, tror att det till stor del är formatet som tilltalar.

— Att det just är en studiecirkel och inte någon som står och mässar. Jag tänker också att man för en stund glömmer vart vi är någonstans, utan vi sitter och pratar människor emellan.

Studiecirklarna utgår från en mall som miljösamordnaren har tagit fram och ämnen som diskuteras kan handla om allt från vad olika miljömärkningar innebär till varför köttproduktion har så stor miljöpåverkan. Lars, som har avtjänat två år av sitt straff på anstalten, jobbade dessförinnan som bonde.

— Jag tycker att det här är en miljökurs som alla som sitter här borde få chansen att gå, det är en jättepositiv grej. Även om jag själv var väldigt insatt i miljöfrågor redan tidigare.

Han berättar att han är städare på avdelningen där han bor, och har engagerat sig extra mycket i sopsorteringen.

— Jag brukar samla alla till ett möte då och då, och förklara hur man måste göra. Men det är många som missar ändå, så det blir ju mycket extrajobb för en annan. Men vi har faktiskt fått fina vitsord för att vi sköter oss och sorterar.

Men miljöfrågor är kanske inte det man i första hand tänker på när man avtjänar ett straff, menar Lars. Han tror också att bakgrunden spelar en stor roll när det kommer till huruvida man är intresserad eller inte.

— Många här kommer från en tung kriminell bakgrund, och för dem är det här med miljöfrågor något helt nytt.
Samtidigt tror han att studiecirklarna kan ge något mer än bara ökad miljömedvetenhet.

— Varje sak som gör att du kan tänka lite mer positivt betyder jättemycket här inne, det har jag förstått. Går du en sådan här kurs, då känner man ju lite ansvar och tänker att ”jag har fått gå den här kursen”. Bara att få en liten lärdom om någonting och att få någonting att bygga vidare på betyder mycket.