Civilsamhällets utrymme krymper runt om i världen och det har en särskilt negativ effekt på kvinnliga aktivister och människorättsförsvarare.
Detta uppmärksammades när civilsamhällets organisationer och aktivister från hela världen möttes i Fiji förra veckan under International Civil society week för att diskutera de mest akuta utmaningarna.
Endast två av hundra lever i ett land som har ett hyfsat skydd för civilsamhället, uppger Civicus, som är en global paraplyorganisation för ett stort antal organisationer inom civilsamhället.
Från Venezuela till Ryssland har statliga aktörer utövat påtryckningar på civilsamhällets organisationer och hindrat dem från att få tillgång till utländsk finansiering och registrering på grund av sitt arbete med att försvara mänskliga rättigheter.
När det finns ett litet eller inget stöd alls från staten riskerar aktivister att utsättas för diskriminering och övergrepp av polis och andra myndigheter, säger Savina Nongebatu som arbetar som rådgivare om situationen för kvinnor i Stillahavsområdet.
Förra året dödades nära 300 människorättsförsvarare i 25 länder – det är det högsta antalet som uppmätts hittillls.
Av dessa var det nära hälften som arbetat med att försvara rättigheter kopplade till mark, ursprungsbefolkningar eller miljömässiga rättigheter.
Förutom hot attackeras även kvinnliga människorättsförsvarare ofta på grund av sitt kön eller sin sexuella läggning.
I augusti förra året våldtogs den turkiska aktivisten Hande Kader och mördades på grund av sitt starka försvar av hbtq-personers rättigheter.
Människorättsjuristen Bertha de Leon utsattes för en förtalskampanj där hon uppgavs ha haft en sexuell relation med en domare som dömde till hennes fördel i ett fall i El Salvador.
Den indiska aktivisten Soni Sori som uttalat sig starkt mot polisvåld utsattes i februari 2016 för en attack där en kemisk substans kastades i hennes ansikte.
Den honduranska miljöaktivisten Berta Caceres som mördades 2016 och som förde en kamp mot ett dammprojekt sa redan två år innan hon mördades att det var lika mycket hennes kön som det arbete som hon utförde som var orsaken till att hon var hotad till livet.
När regimer begränsar civilsamhällets utrymme sker det ofta parallellt med ett ensidigt fokus på den nationella identiteten och traditionella patriarkala värderingar, enligt bedömare. Försök görs att tysta kvinnliga människorättsförsvarare genom att begränsa tillgången till resurser och därmed hindra dem att utföra sitt arbete.
