När EUs ledare besökte Göteborg förra veckan var många missnöjda med att det var svårt att ta sig fram i trafiken. I övrigt var det inte många kritiska ord som hördes. – Folk verkar ha resignerat inför EU, säger Per Hernmar från Folkrörelsen Nej till EU.
När EUs ledare besökte Göteborg förra veckan var många missnöjda med att det var svårt att ta sig fram i trafiken. I övrigt var det inte många kritiska ord som hördes. – Folk verkar ha resignerat inför EU, säger Per Hernmar från Folkrörelsen Nej till EU.
EU-toppmötet var i mediernas fokus och det rapporterades flitigt om människors missnöje med att kommunikationerna försvårades och att anställda fick stanna hemma från sina arbeten.
Av de ideologiskt EU-kritiska rösterna hördes dock inte mycket. Det alternativa EU-toppmötet manifestation, som arrangerades av ett antal olika föreningar, lockade runt 200 personer.
– Vi har gjort vad vi har kunnat, men det är beklagligt att det inte kom fler, säger Per Hernmar som är en av samordnarna för Det alternativa EU-toppmötet och aktiv i Folkrörelsen Nej till EU.
– Jag tror att opinionen antingen är likgiltiga eller har resignerat inför EU, fortsätter han.
Om folk inte intresserar sig för EU, vad beror det på, tror du?
– Det beror på EU. Hela toppmötet illustrerar ju hur långt politiken och EU-eliten befinner sig från medborgarna. Ska de ha ett möte måste de stänga av en hel stad; de kan inte träffa några vanliga människor.
Just avståndet, både hierarkiskt och geografiskt, tror Per Hernmar gör att människor upplever att EU inte är ett demokratiskt projekt som de kan påverka.
– Bryssel är ju så långt borta. Man uppfattar det som naturligt att de bestämmer i Bryssel.
Per Hernmar påpekar också att den fackliga rörelsen lyser med sin frånvaro.
– Många medborgare i EU-länderna får ju dagligen uppleva det som EU ställer till med, till exempel med utstationeringsdirektivet och lönedumpningen. När andra europeiska fackföreningar är ute och demonstrerar mot odemokratiska och övernationella bestämmelser i frihandelsavtal, som CETA med Kanada, är de svenska fackföreningarna väldigt försiktiga. Det känns som att det finns en ohelig allians mellan facktopparna och etablissemanget i Sverige.
I samband med EU-toppmötet 2001 protesterade omkring 50 000 människor i Göteborg; 2017 var det alltså få som visade något motstånd. Men den EU-kritiska rörelsen i Sverige gräver inte ner sig. Det finns ljusglimtar, säger Per Hernmar.
– Vi var inte många 2003 heller (vid folkomröstningen om euron, reds. anm.), men vi vann då. Nu har ju TTIP pausats, till exempel. Så de ska nog få motstånd.
