Finns det en guldkant i vården? För några år sedan hamnade jag i en konstig debatt med några politiker. Dessa politiker (som råkade vara miljöpartister men lika gärna kunde varit moderater) hävdade att man kunde sänka skatten om man bara tog bort ”guldkanten” i vården. Iden var att samhället bara skulle erbjuda basvård till sina medborgare – guldkanten skulle man få betala själv. När jag frågade dem vad det var för en guldkant de pratade om kunde de inte riktigt svara, och det var inte så konstigt. Det finns nämligen ingen guldkant eller lyxig del av vården.
Medicinsk vård består egentligen bara av två delar.

Adekvat vård och inadekvat vård. Alltså vård du behöver och vård du inte behöver. Om du bryter armen och behöver gipsa den så är gipset adekvat. Du bör få detta gips. På samma sätt bör du få antibiotika om du har en bakterieinfektion eller en pacemaker om ditt hjärta börjar sacka. Allt detta är nödvändigt och det finns ingen lyx i detta. Men om du bryter armen är det ingen ide att gipsa benet, du ska inte äta antibiotika mot virus eftersom det inte fungerar och att operera ett friskt hjärta rekommenderas inte. Vård som inte behövs är inte lyx – det kan tvärtom vara farligt. Återigen: Det finns bara två sorters vård – adekvat vård och inadekvat vård. Någon ”lyxvård” existerar inte.

I USA gör man av med långt mycket mer pengar än Sverige på vård. Ändå är det många som inte får den vård de behöver. Faktum är att det varje dag dör amerikaner i sjukdomar som går att bota. Men vart tar då pengarna vägen? Det märkliga svaret är att mycket av de amerikanska sjukvårdskostnaderna går till helt onödig vård. Operationer som hade kunnat undvikas, mediciner som är helt onödiga och så vidare. Medan de fattiga i USA inte får den vård de behöver så övervårdas de rika. Och orsaken till denna övervård är att den amerikanska vården är en marknad: man nöjer sig inte med att behandla sjukdomar som finns – om någon har pengar säljer man gärna på dem behandlingar de inte alls behöver.

I Sverige har detta hittills inte varit ett problem. Eftersom vår sjukvård varit uppbyggd för att ge adekvat vård – alltså bara den vård folk behöver – har den varit långt mer kostnadseffektiv än den amerikanska. Vi har hittills fått mer och bättre vård för pengarna. Men nu har svenska politiker fått för sig att göra vården till en marknad, och detta innebär att den onödiga vården börjat dyka upp i Sverige också.

Företag är inga välgörenhetsinrättningar, finns det pengar att tjäna så springer de efter pengarna. Om det lönar sig bättre med en stor operation än en liten kommer det förr eller senare att dyka upp ett företag som erbjuder den stora operationen. Oavsett om det innebär mer lidande för patienten utan ett snabbare tillfrisknande. Så fungerar en marknad, och den som inte tror mig kan ju ta en titt på vad fri företagsamhet har gjort för Amazonas eller Antarktis.
Häromveckan skrev tidningarna om hur ett privat svenskt sjukhus upptäckt att de får mer betalt för stora operationer på kvinnor än för små ingrepp – och därför valt att göra de stora operationerna. Om svensk sjukvård ska fortsätta vara en marknad istället för en samhällstjänst kommer vi att få höra fler sådana historier framöver.
Att vårda folk efter plånboken är helt enkelt ingen bra ide, vare sig för rika eller för fattiga.